Från unga år får vi lära oss att demokratin innebär att allas röster är lika mycket värda, och att vi genom den representativa demokratin har möjlighet att välja representanter som sedan ska företräda oss i parlamenten. I skolan hamras budskapet in om demokratins förträfflighet, eftersom den ska medföra att parlamentet speglar folkets åsikter och sedan får parlamentarikerna genom kompromisser hitta politiska lösningar som är de bästa för flertalet.

Men bilden av demokratin har fått sig många törnar de senaste åren. Resultatet i folkomröstningen om Storbritanniens utträde ur Europeiska Unionen 2016, det så kallade Brexit, ledde fram till krav på ny folkomröstning. Valet av Donald Trump till Förenta Staternas 45:e president ledde till en lång cirkus där Demokraterna och den djupa staten gjorde allt i sin makt för att avsätta den gamle affärsmannen, och lyckades till slut dra honom inför riksrätt.

Donald Trump friades i riksrätten, och Brexit genomfördes till slut med vissa förbehåll, efter att man hållit ett nyval och Boris Johnson lyckats säkra en majoritet i parlamentet. Men reaktionerna från de som gärna utger sig för att vara goda demokrater visar tydligt på att demokrati för dessa handlar om något helt annat än dess rent etymologiska betydelse.

Vi kan för enkelhetens skull kalla dessa människor, de som ser sig som goda demokrater, för globalister — globalismen och utplånandet av de nationella identiteterna och de suveräna folken är nämligen det som utmärker dem, snarare än att försöka hitta deras gemensamma punkter på en gammal höger-vänster-skala.

Dessa globalister har också här i Sverige vid ett flertal tillfällen visat hur deras demokratisyn skiljer sig från den vi alla fick lära oss i skolan. När svenska folket tydligt röstade nej till euron i folkomröstningen 2003, gjordes det klart från ett flertal ledande politiker att vi snart skulle få en ny omröstning, och att dessa skulle hållas till folket lärt sig att rösta ”rätt”.

Enligt flera källor planerade också regeringen Reinfeldt, med finansminister Anders Borg, en folkomröstning om euron under sin första mandatperiod, men la planerna åt sidan i samband med eurokrisen 2008-2009, eftersom man insåg att nej-sidan skulle vinna en förkrossande seger.

Den 12 februari 2020 berättade Europaparlamentsledamoten Charlie Weimers (SD) på Twitter att ledamöterna från hela Sjuklövern, minus Vänsterpartiet, i Bryssel röstat för att tvinga på Sverige euron, helt i strid med den enda folkomröstning som hållits i frågan.

Men det är inte bara politiker och etablissemang som har svårt att acceptera folkomröstningar och resultat i demokratiska val, utan gång på gång ser vi hur maktens fotsoldater i form av anarkister, antifascister och socialister tar till demonstrationer och våldsamheter för att protestera mot valresultat.

För många av oss kan det verka helt barockt att protestera mot ett valresultat, hela tanken med valen sägs ju vara att de ska vara civiliserade alternativ till våld och krig. Men ändå såg vi demonstrationer efter så väl Sverigedemokraternas riksdagsinträde som valet av Donald Trump och Brexitomröstningen, inte sällan med våldsamheter och upplopp som resultat.

Det senaste exemplet i raden ser vi nu från Thüringen i Tyskland, där AfD lyckades ”lura” resten av ledamöterna genom att rösta på liberalerna FDP:s kandidat Thomas Kemmerich. Anledningen säger man själva var att man ville göra vad man kunde för att stoppa ännu en mandatperiod med kommunisten Bodo Ramelow som regeringschef.

Återigen har allt gått till enligt de demokratiska spelreglerna. Thüringens invånare valde sina representanter, där AfD blev näst största parti, och dessa representanter röstade sedan på den kandidat till regeringschefsposten man trodde skulle vara bäst (eller minst dålig). Globalisternas reaktion? Våld, mordhot och krav på att valet måste göras om — och till skillnad från i fallet Trump och fallet Brexit så lyckades man den här gången.

Efter tre dagar hade Kemmerich avgått, efter hot från partiledningen om att utesluta hela Thüringens partiavdelning, hot mot hans barn från vänsteraktivister och en välorkestrerad hetskampanj från hela mediaetablissemanget.

Man kan med gott fog säga att demokratin har tappat sin mask. Ingen kan längre tro att demokratin, när globalisterna talar om den, handlar om folkstyre eller majoritetsprincipen. Istället handlar det om ett system för att behålla makten hos de krafter som önskar upplösa världens nationer och i slutändan omvandla jordens alla människor till identitetslösa konsumenter och producenter.

Ursprungligen publicerad i tidskriften Nationalisten Nr.1/2020.