Det finns så klart många definitioner av nationalism, och dessutom finns det massor av olika ideologier som innehåller eller säger sig innehålla olika grader av nationalism. Men man skulle förenklat kunna säga att nationalism är att sätta den egna nationens intressen först och mena att nationens intresse står över särintressen så som till exempel klass, kön eller regionalism.

Grundläggande för en nationalism är alltså en nation, vilket inte bör förväxlas med stat. Att många, speciellt svenskar, ändå blandar samman dessa begrepp är inte så konstigt med tanke på den höga grad av etnisk homogenitet som funnits i Sverige fram till 1970-talet och hur den svenska staten fram tills dess var en nationalstat.

En nationalstat beskrivs i SAOB som en "stat där befolkningen (till övervägande del) är av samma nationalitet", och en nation som ett "folk i ett land; med tanken särskilt riktad dels på gemensamhet i härstamning, språk, kultur". Nationalstaterna växte helt enkelt naturligt fram i de områden där de olika folken rotat sig.

De gamla nationalstaternas fall

De gamla nationalstaterna kom dock att utmanas av massinvandringen som tog fart på allvar i slutet av 1900-talet, då den folkliga sammansättningen inom statens territorium gick från en hög grad av homogenitet till en betydligt mer diversifierad och splittrad befolkning. Den ökande graden av etnisk heterogenitet ledde naturligt till ett Sverige som i allt mindre utsträckning präglas av gemenskap och sammanhållning, vilket istället ersätts av polarisering och bejakande av gruppintressen.

Men frågan är om inte den stora smällen mot den gamla nationalismen kom med internet.

En nation kräver som konstaterat gemensamt språk, ursprung och kultur. Men kanske är det allra viktigaste i ett nationsbygge den gemensamma berättelsen. Dels berättelsen om vilka vi är, varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Men också berättelsen om nutiden, om sant och falskt, om moral och koder.

Nödvändigt för den gemensamma berättelsen är den gemensamma källan. I vissa nationer fungerar religionen som detta, hos andra myterna och för de allra flesta en kombination av de båda. Men det är berättelsen om det som varit; berättelsen om var vi är nu berättas framförallt av media.

Vi saknar gemensam berättelse

Med internets intåg gick svenskarna från att ha typ två kvällstidningar och ett gäng TV-kanaler till att ha tillgång till all världens alternativa och etablerade medier. Plötsligt fanns det tusentals olika berättelser om vilka vi är, vad som händer i vårt land och i vår omvärld. Snart därefter får sociala medier sitt genomslag och kort därpå kontrolleras våra flöden av algoritmer och begreppet filterbubbla blev ett av "årets nyord" 2016.

Vi serveras mer och mer av det vi verkar uppskatta, och vi följer i stor utsträckning de som tycker som oss och som bekräftar våra åsikter. Jag och min granne, båda svenskar sedan många generationer, kan vakna upp och läsa morgonnyheter från två nyhetskällor med helt diametrala beskrivningar av ett händelseförlopp, och i våra sociala medier ser vi hur de vi följer amplifierar den världsbild våra respektive medier givit oss.

Det är i den här kontexten svårt att se hur den gamla nationalismen ska kunna få fäste igen. När de som delar ursprung, och därmed skulle kunna tillhöra samma nation, inte har en gemensam berättelse; när de inte har en gemensam bild av vad som händer i världen och varför, då blir nationsskapandet betydligt svårare.

Det var insikten om denna verklighet som fick mig att vända den gamla nationalismen ryggen — den nationalism som var anpassad för förra sekelskiftets verklighet och nationsbyggande.

Den frihetliga nationalismen

Med lanseringen av Det fria Sverige 2017 tog vi fasta på begreppet frihetlig nationalism. Vi är övertygade om nationsbyggande, och med den en nationalistisk världsåskådning, fortfarande är möjligt — men inte på det sätt som den gamla nationalismen tänkte det.

Istället måste vi inse att kopplingen mellan stat och nation aldrig varit så svag som den är i Sverige idag, och att många av de etniska svenskarna som skulle kunna vara en del av en framtida svensk nation är ointresserade av det. Vi kan så klart välja att lägga vår tid på att försöka övertyga dessa om att vi har rätt, eller försöka komma till politisk makt och tvinga in de ointresserade i nationsbygget.

Men inget av de alternativen är speciellt gångbara eller attraktiva.

Istället måste vi bygga vårt alternativ inom den nuvarande staten och politiska ordningen, och göra det alternativet så attraktivt att fler vill vara en del av vårt nationsbyggande.

Man kan absolut säga att internet var med och dödade nationalismen. Men den frihetliga nationalismen har vuxit fram ur askan, och den är mer än bara politik; den är skapandet av en ny nation.

Uppskattar du mitt arbete?
Du kan stödja det genom att teckna en prenumeration här på Friborna tankar, eller genom en gåva via Swish till 0739192313.
Tack för ditt stöd!