Alla "nationella" behövs inte

Rörelsen dör inte av yttre fiender, utan av röta inifrån. Därför måste vi sluta tro att alla som ogillar mångkulturen hör hemma hos oss.

Photo by Jasper Graetsch on Unsplash

Veckobrev #25-2025 (läs tidigare veckobrev här)

Vi har alla hört, och kanske sagt det: “vi måste hålla ihop”. Men verkligheten ser annorlunda ut. Alla som kallar sig nationella drar inte åt samma håll. Alla är inte värda att bygga med. Här förklarar jag varför urval, disciplin och rensning inte är splittring, utan nödvändighet.

Snart 25 år har jag rört mig i den svenska nationella oppositionen. Jag har sett partier resa sig och falla sönder. Organisationer bildas, splittras och gå under. Jag har delat ut flygblad tills fingrarna domnat, hållit tal på torget, skrivit böcker, startat poddar, arrangerat möten, demonstrerat och argumenterat tills rösten brustit.

Och samma idé dyker upp, om och om igen: Vi måste hålla ihop.

Alla som är emot invandringen. Alla nationalister. Alla konservativa. Vi borde samarbeta. Inte kritisera varandra. Samla oss i ett och samma parti, en och samma organisation. Jag säger det här utan att hymla: jag har själv varit en av dem som drivit den tanken.

När jag var aktiv i Fria Nationalister var hela syftet att ena rörelsen. Vi ordnade gemensamma aktioner, spred material från olika grupper, försökte vara en neutral plattform som kunde binda samman de splittrade skärvorna. Det var inte av dumhet. Inte heller av prestige. Tvärtom. Vi ville bygga något större, något starkare.

Men med åren lär man sig saker. Ofta den hårda vägen. Och en sak har blivit smärtsamt tydlig: detta är en naiv dröm.

Idén om enighet låter vacker. På pappret. Men den förutsätter att alla är redo, mogna och kapabla. Att de vill framåt. Att de kan samarbeta. Det är de inte. Alla som kallar sig nationella drar inte åt samma håll. Alla är inte goda människor. Alla vill inte bygga. Alla bör inte vara med.

Det är dags att vi talar klarspråk om detta. Inte för att spela etablissemangets spel, utan för att spela vårt eget. Vi är inte här för att vara många. Vi är här för att vinna.