Att ha rätt räcker inte
Om varför så många rörelser misslyckas trots att de ser klart.
Del ett i serien Bortom reaktionen.
Denna text förklarar varför politiska rörelser misslyckas, och vad som måste göras istället. Ytterst viktig förståelse för alla som vill påverka. Längst ned finns också en presentation av idéerna i videoformat.
De flesta människor som engagerar sig politiskt gör det av samma grundläggande skäl. De ser något som är fel, de förstår varför det är fel, och de vill förändra det. I sak har de ofta rätt. I analysen är de inte sällan skarpare än dem som faktiskt styr.
Ändå misslyckas de flesta politiska projekt.
Inte nödvändigtvis direkt. Tvärtom kan de växa snabbt, samla energi, skapa uppmärksamhet och till och med påverka debatten under en period. Men över tid tappar de riktning, splittras, reduceras till symboler eller försvinner helt. Mönstret är så förutsägbart att det nästan borde väcka misstanke.
Orsaken är sällan yttre förtryck, mediekampanjer eller motståndarnas fulspel, även om allt detta existerar. Den vanligaste förklaringen är enklare och mer obekväm: man förväxlar att ha rätt med att få rätt.
Att ha rätt är ett intellektuellt tillstånd. Att få rätt är ett strukturellt resultat. De två sammanfaller ibland, men långt ifrån alltid. Och när de blandas ihop uppstår en rad återkommande misstag som leder till samma slutpunkt, generation efter generation.
Ytans förföriska logik
Det första misstaget är att man överskattar politikens synliga skikt.
När människor upptäcker att systemet inte fungerar som utlovat dras deras blick nästan alltid till det mest uppenbara: valen, partierna, medierna, besluten. Det är där konflikten verkar utspela sig, och det är där man tror att förändringen måste ske.
Men det synliga lagret är nästan alltid det sista som rör på sig.
