Bidrag till Bojans bollspel i Rinkeby löser inte våra problem
Bidrag till Bojans bollspel i Rinkeby löser inte våra problem
Är mer bidrag till invandrarnas idrottande en del av lösningen på gängkriminaliteten? Det verkar en del tro, som nu är arga på lägre bidrag än de förväntat sig. Men jag menar att de har fel i grunden.
Bojan Djordjic är arg. Det i sig kanske inte har så mycket nyhetsvärde, för det verkar han vara mest hela tiden. Vem minns inte när han försökte få Janne Anderssons fråga om vem han representerade till rasism?
Den här gången är han arg för att hans förening Rinkeby United inte får mer pengar från svenska skattebetalarna. I ett reportage i Sportbladet intervjuas han och tre andra personer som är verksamma som fotbollsledare i invandrarområden.
Reportaget blir som en blandning av ett uppvaknande inför politikers falska tungor, ett möte med den ineffektiva byråkratin och ett ständigt gnäll om att man behöver mer pengar från samhällets närande delar för att invandrarbarnen inte ska börja sälja knark och skjuta varandra i huvudet.
Ljög Ulf Kristersson?
Grunden i kritiken rör Ulf Kristerssons och Moderaternas löfte om att “satsa” 250 miljoner kronor “till särskilt idrottslyft i utsatta områden”. Detta uppfattades av bland annat Jonas Sjöland, utvecklingsansvarig i Som United, som något som skulle delas ut varje år.
Att politiker sällan talar om satsningar på årsbasis, utan över mandatperioder och gärna berättar om hela summan men får det att låta som direkta “satsningar” togs faktiskt upp så sent som igår (23/9) av Medierna i P1.
Sjöland och de andra fotbollsledarna är också besvikna över att pengarna betalats ut till Riksidrottsförbundet som fått ansvaret att fördela pengarna vidare, istället för direkt till invandrarlagens kassor.
Så här skriver Aftonbladet:
Nej, rent sakligt har inga avtal brutits. Högerblocket fick inte egen majoritet utan stöd av SD, så en budgetförhandling krävdes efter valet (SD hävdar i ett mejl att de inte förhandlat om bidraget till dessa föreningar). Och moderaterna skrev från början att pengarna skulle fördelas centralt och sedan sippra vidare till de mest behövande.
Men ändå. Ingen på plats på Knutby bollplan i augusti 2022 kan ha tolkat ”250 miljoner till föreningarna” som ”100 miljoner till förbunden”, ingen trodde att det var en retorisk underskruv, menar Jonas Sjöland. Hade detta varit vad som utlovades borde Kristersson snarare ha skakat hand med Riksidrottsförbundet inför valet.
– Ulf var tydlig mot mig och i tv-debatter. Man skulle satsa en miljard för att få fler ledare, för att aktivera fler barn så att de inte skulle bli kriminella. Han skakade min hand och lovade, säger han.
Vad svarade han när du påpekade att pengarna ska nå föreningarna och inte hamna centralt?
– ”Vi ska titta på det”. Det var hans ord.
Ormarnas och råttornas hemmaplan
Jag har tittat på det löfte som står på Moderaternas egen hemsida, och tagit fram den äldsta versionen som finns i Way Back Machine. Den är från 11 september 2022, alltså valdagen. Om det funnits en annan text tidigare så är det inget som sparats i internetarkiven åtminstone.
Där står det mycket riktigt 250 miljoner, men det står ingenting om årligen. Men en sak är väldigt tydlig, det ska inte betalas ut direkt till invandrarföreningarna:
Moderaterna satsar 250 miljoner kronor för ett särskilt idrottslyft i utsatta områden. Pengarna betalas ut som stöd till idrotten och får sedan fördelas till relevanta projekt.
För oss som följer politiken på daglig basis och gjort så under lång tid finns inget nytt under solen här. Politikerna talar i svepande ordalag om summor, och sedan när de inte levererar hänvisar de antingen till att de varit tvungna att kompromissa eller att man borde läst det finstilta.
De flesta människor, både svenskar och ickesvenskar, är betydligt mer vana vid att ta folk på orden för vad de säger och tro att en handskakning är bindande, och att när någon säger något till en och tittar en i ögonen så försöker de inte att lura dig. Så funkar nämligen den övriga världen, men politiken är som bekant ormarnas och råttornas hemmaplan där lögner, bedrägerier och fulspel tillhör de flitigast använda verktygen i verktygslådan.
Bojan missar målet, som vanligt
Jag ska ge Bojan och Jonas och de andra fotbollsledarna rätt i en sak: Det är väldigt svårt att driva ideella föreningar. Men lösningen på det är inte mer omfördelningspolitik, utan mindre. Istället för mer bidrag, där massor av pengar försvinner i onödig byråkrati och skapar osunda incitamentsstrukturer, finns det två saker man kan slåss för som har potentialen att stärka den ideella sektorn något oerhört:
Kraftigt sänkta skatter
Avdragsrätt för bidrag till ideella föreningar
Det första förslaget säger sig självt. Lägre skatter gör att människor i högre utsträckning har möjlighet att bestämma hur de ska använda sina egna pengar, och många är vi som gärna stödjer ideella föreningar vi sympatiserar med. Personligen ger jag pengar till två politiska föreningar, tre idrottsföreningar, en friluftsförening och en intresseförening. Det är inga stora summor, eftersom jag inte har speciellt mycket pengar kvar när skatten är stulen, men jag hade gärna gett mer om jag hade kunnat.
Där kommer så klart även det andra förslaget in: Möjlighet att dra av bidrag till ideella föreningar på skatten. På detta sätt fungerar det i väldigt många länder, bland annat Tyskland där jag var bosatt under lång tid. Det skulle i sig kräva ett omtag kring hela systemet med ideella föreningar för att motverka pengatvätt och så vidare, men det vore bara välkommet för att höja statusen på den ideella föreningen och förebygga organiserad kriminalitets utnyttjande av organisationsformen.
Jag har drivit, och driver, ett par ideella föreningar genom åren — både i Sverige och i Tyskland. Båda systemen har sina fördelar och nackdelar, men jag tycker nog att det tyska systemet är bättre i längden (minus deras yttrandefrihetsfientliga möjlighet till organisationsförbud, vilket man ju nu vill införa i Sverige också). Det är högre krav på bokföring och rapportering, plus att din ideella status prövas på ett annat sätt, men det ger dig också större möjligheter med juridisk rätt till bankkonton och möjlighet för medlemmar och sympatisörer att dra av gåvor och medlemsavgifter på skatten.
Organiserad kriminalitet i idella föreningar
Att bara dela ut massa bidrag till föreningar är som upplagt för korruption och fusk, och de slappa reglerna kring ideella föreningar gör att allt fler kriminella nu söker sig till den sektorn för att antingen lura staten på pengar eller hitta sätt att tvätta pengar från narkotikaförsäljning, bedrägerier och annat.
Om detta skriver bland annat Viktor Asp på Fotboll STHLM den 20 juli i år, när han granskar laget “Nordic United FC” som nu är på väg upp i Superettan. Där finns starka kopplingar till Södertäljenätverket, syrianska klaner och illegala spelklubbar, och det är rätt övertydligt att föreningen betalar ut svarta löner och med största sannolikhet använt föreningen för att tvätta pengar från helt andra intäkter.
När du började läsa den här texten trodde du kanske att min kritik skulle vara mot Bojan och invandrarlagen. Men det finns en större poäng att göra här som jag förstår kanske inte är lika parollvänlig eller enkel att förstå, men som jag ser som betydligt viktigare i det viktiga steget bort från överdriven fördelningspolitik, statlig styrning och begränsad frihet.
Genom att åter ge oss rätten att bestämma över våra egna pengar, och låta idella föreningar bli en skattebefriad men kontrollerad sektor, kan civilsamhället bli starkt på allvar. Ett civilsamhälle som då är en självständig och balanserande kraft, och inte som idag en politiskt styrd förlängning av statsmakten.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!