Dans dagbok del 2 - En gåva från borgmästaren

Som jag varnade för redan i den första delen av denna resedagbok kunde det dröja innan jag hörde av mig igen. Dels hade vi ett fullspäckat program, dels har internetåtkomsten inte varit optimal.

Efter den första kaotiska dagen i Aten var det dags att åka till Kalamata. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, då jag hade hört både att vi skulle ha en konferens med massor av nationalister i publiken och att det bara skulle vara en presskonferens.

På väg dit stannade vi till vid Korinth för att se den berömda kanalen. Grekland är som bekant fyllt av historiska platser och det finns saker att se runt varje hörn, men just Korinthkanalen var en sådan där vi alla ville stanna till. Jag har faktiskt åkt över kanalen en gång tidigare, när jag skulle hålla tal på ett gemensamt arrangemang från Europa Terra Nostra och Gyllene Gryning, men aldrig tidigare haft möjlighet att stanna till.

Kanalen är en imponerande syn och färdigställdes i slutet av 1800-talet. Redan år 67 hade kejsar Nero påbörjat arbetet, men det avslutades alltså inte förrän nästan två millennium senare. Har du möjlighet att besöka kanalen så bör du göra det, men är du höjdrädd ska du nog hålla dig borta från broarna.

Vi anländer några timmar senare till Kalamata och om vi hade otur med det hotellet i Aten så var det betydligt bättre nu. Inte för att det var lyxigt på något sätt, men för att allt fanns på plats. Dessutom låg det vid strandpromenaden vilket alltid är trevligt.

På kvällen var det så dags för nästa konferens, och denna gång visade det sig till slut vara en renodlad presskonferens. En handfull journalister från TV och tidningar var på plats och lyssnade på när jag och europaparlamentarikern Udo Voigt berättade om våra respektive arbeten. En rolig detalj var att presskonferensen skedde i plenissalen, och jag kan väl erkänna att jag sedan passade på att ”prova” ordförandeplatsen. Man vet ju aldrig, kanske ska man satsa på grekisk parlamentarism i framtiden och då har man åtminstone lite erfarenhet av det hela.

Resultatet av det hela blev ett kort inslag i grekisk public service och åtminstone en artikel i en landsomfattande tidning. Helt okej och förhoppningsvis något som kan hjälpa våra grekiska vänner i det stundande valet, och kanske även hjälpa till att få Udo Voigts viktiga bok ännu mer spridd i landet.

Lördagen började med årsmöte för Europa Terra Nostra. Bland annat planerade vi en del aktiviteter och diskuterade en större organisatorisk förändring, den senare var vi dock inte redo att klubba igenom än. Vi valde också ny styrelse och där blev det en del förändringar, bland annat valdes en rumänsk nationalist in i styrelsen första gången. Jag fick dessutom förtroendet att leda stiftelsen även det kommande året.

På lördagseftermiddagen stod ett mer kulturellt och nöjesinriktad program på schemat, och vi besökte nationalistiska vin- och ostproducenter. Så klart blev det en hel del smakprov, och vi var många som köpte med oss några exemplar hem. Dessutom knöts affärskontakter mellan nationalister som kan bära frukt framöver, vilket alltid är en viktig sak när nationellt sinnade från så många länder samlas tillsammans.

Underligast på lördagen var nog när den förre borgmästaren (eller vice borgmästaren, det var lite svårt med kommunikationen ibland) kom och bjöd oss på godsaker. Han var uttalad kommunist, men tyckte ändå att vi skulle umgås. Det blev inte så mycket politiksnack, vi vet att vi tycker olika, men han tyckte det var kul att nationalister var på besök i hans stad.

På söndagen var det åter dags för oss att ta oss upp till Aten och flyga hem för den här gången.

Dessa resor kostar mig både tid och pengar, men jag ser ändå ett oerhört stort värde i dem. Att nationalister nätverkar, utbyter idéer och hjälper varandra över hela vår kontinent är något som kommer vara bra för oss alla i framtiden. För min del hade resan gärna fått vara i en något mindre stressig fas än den vi just nu befinner oss i med Svenskarnas hus och det stundande årsmötet, men det är svårt för alla att anpassa sina scheman efter mig.