Demografins verklighet
Statistiken som avslöjar det svenskfientliga folkutbytet
Denna text skrevs ursprungligen 2019. Därför är statistiken av det lite äldre slaget, men den är minst lika aktuellt idag. Jag publicerar denna idag som extra underlag inför min debatt i kväll med Jeff Ahl.
***
Den största ödesfrågan vi som folk och civilisation står inför är den demografiska. Det är en bokstavlig kamp mot klockan, för om ingen omvälvande förändring sker har vi redan svaret på vart det kommer leda; svenskarna blir en minoritet i sitt eget land och möjligheten för ett nationalistiskt - i ordets sanna bemärkelse - parti att vinna makt på demokratisk väg är då inte ens längre teoretisk möjlig.
Därför är det av yttersta vikt att du förstår allvaret i den demografiska situationen, hur den kan ändras och vad vi som svenskar måste göra för att skapa en så trygg och fri framtid som möjligt för våra familjer och vårt folk.
Statistiken jag kommer visa för dig är hårresande, och för väldigt många kan det komma som en chock när de förstår hur långt det redan är gånget. Hade jag varit vänster hade jag här därför utfärdat en så kallad triggervarning, men jag är övertygad om att du är redo att ta del av de dramatiska siffrorna.
Viktigt är dock att du inte låter dig nedslås. Du kan få för dig att det är "för sent", att vi "redan har förlorat" och det kan göra dig apatisk och deprimerad. Det är helt fel reaktion! Istället måste insikten om sakernas tillstånd fylla dig med kamplust, med en förståelse för att ditt bidrag till förändringen är viktig, hur litet det än kan verka för dig.
Däremot ska du inte göra dig några illusioner. Problemet kommer inte lösa sig av sig självt, och genom att inte vara med och bidra till en förändring bidrar du istället till att vansinnet får fortsätta; så svartvit är faktiskt verkligheten när det gäller den här frågan. Men ha med dig förståelsen för att Europa varit illa ute förut, men tack vare uthållighet och dedikation har vi alltid kommit segrande tillbaka; minns om inte annat Reconquistan i Spanien där det tog 800 år att göra sig av med den muslimska ockupationen.
Men låt oss nu titta närmare på siffrorna, som alla är hämtade ur officiell statistik. Om du inte tror mig är du välkommen att dubbelkolla källorna, men du kommer få gräva rätt djupt; staten vill nämligen inte att siffrorna sammanställs så här tydligt eftersom det skulle riskera att svenskarna inser att de håller på att bli utbytta som folk.
***
Det finns huvudsakligen tre faktorer som påverkar den etniska sammansättningen, vilken är vad vi talar om när vi talar om demografi i den här kontexten, i ett land. Det är dels den inhemska befolkningens, i vårt fall svenskarnas, nativitet - alltså hur många barn vi sätter till världen per kvinna. Men demografin påverkas också av invandringens storlek, och sedan också av invandrarnas nativitet. Låt oss titta på alla dessa tre faktorer i Sverige de senaste decennierna.
Svenskars och utlänningars nativitet
Graferna ovan visar födelsetal mellan dels de som är födda i Sverige (där inte alla är svenskar, men det är tyvärr den enda statistik som finns tillgänglig) och de som är födda utomlands men har invandrat till Sverige från länder med medel eller lågt HDI.
HDI står för Human Development Index och innefattar flera saker, men det går nästan alltid att översätta till genomsnittlig IQ: Alltså, i länder med låg genomsnittlig IQ har man ett lågt HDI, i länder med hög genomsnittlig IQ har man högt HDI.
Som du ser föder människor, boende i Sverige men födda utomlands, generellt sett fler barn desto lägre HDI deras ursprungsland har. Detta har naturligtvis katastrofala följder för vår civilisation, eftersom vårt land kommer bli allt mer likt invandrarnas ursprungsländer ju fler de blir, men också för att det innebär att svenskarna kommer trängas undan.
Siffrorna för de födda i Sverige, vilket alltså också inkluderar invandrares barn, ligger istället hela tiden under den så kallade ersättningsnivån på 2,1 barn per kvinna - alltså den nivå det krävs för att en population ska upprätthålla sitt antal.
Översatt till ren svenska betyder det att ickesvenskarna blir fler, och svenskarna blir färre, även om invandringen helt skulle avta, gränsen stängas och Fästning Europa skulle byggas.
Invandringens ständiga tillflöde
Men inte nog med att utlänningar i Sverige föder fler barn än svenskarna, de blir också fler genom en strid ström av nya utlänningar som tar sig till Sverige varje dag för att söka asyl, arbeta eller uppehålla sig här illegalt.
Slår man samman vetskapen om att utlänningar föder fler barn än svenskarna, och att de dessutom invandrar i tio- eller hundratusentals varje år, förstår man att folkutbytet går fort för en så förhållandevis liten befolkning som den svenska.
I den här skriften argumenterar jag inte kring problematiken som en sådan massinvandring medför i form av belastning på skola, sjukvård, bostäder och infrastruktur. Inte heller argumenterar jag kring hur massinvandring slår sönder tilliten och gemenskapen i ett samhälle, vilket i sin tur leder till utanförskap, polarisering och kriminalitet. Inte för att det inte är viktigt, utan för att det inte är temat för den här skriften och heller inte det allra mest grundläggande problemet, vilket jag vill hävda är själva folkutbytet i sig och hur vi riskerar att göras till en minoritet i vårt eget land.
De verkliga chocksiffrorna
Än så länge är svenskarna i majoritet på de flesta ställen i vårt land, och slänger man bara ett snabbt öga på den allmänna statistiken kan det verka som att det är långt kvar till svenskarna riskerar att bli en minoritet i Sverige. Men då missar man något avgörande; åldersstrukturen hos de olika folken som bor i Sverige.
Sanningen är den att svenskarnas åldersstruktur är väldigt framtung; det vill säga att vi har väldigt många äldre men sämre påfyllning underifrån. Ett resultat i den livsstilsförändring som skedde främst på 60- och 70-talet i samband med att man tog bort sambeskattningen, införde fri abort och flyttade fokus från familjen som samhällets minsta enhet till individen.
Vi ska titta på tre grafer som på ett pedagogiskt sätt visar den katastrofala utvecklingen sett till åldersstrukturerna. Det graferna visar är att svenskarna utgör en större del av befolkningen i pensionsåldern (fig.1), att antalet svenska män mellan 15-44 år blir färre medan utlänningarna blir fler (fig. 2) och att utlänningarna ökat sin andel av befolkningen under 44 år med 50 procent (från 21,5 till 31,9 procentenheter) på bara 14 år.
Dessa siffror är intressanta ur flera hänseenden, men framförallt för att det rör sig om människor i den åldern då man fortfarande kan sätta barn till världen, vilket vi konstaterat tidigare är en av faktorerna för den demografiska utvecklingen.
Man bör här betänka att när en kvinna passerar trettio minskar hennes möjligheter att bli gravid drastiskt, och 2018 var medelåldern för förstföderskor i Sverige över 29 år jämfört med runt 24 år i slutet av 1960-talet. Det är fem års skillnad från att familjen får sitt första barn, och under en biologiskt betydligt mer gynnsam tid i livet, vilket såklart resulterar i att chansen att man föder många fler barn minskar.
Demografi är framtiden
Genom att enkelt titta på statistiken, den historiska utvecklingen, de olika gruppernas nativitet och dessutom den förda invandringspolitiken kan vi alltså slå fast att situationen är katastrofal för den som inte önskar att svenskarna blir en minoritet i sitt eget land.
Det räcker inte med att lösa ett av problemen för att förändra vårt demografiska öde, utan det måste till en hel räcka med förändringar - såväl politiska som kulturella - för att reda ut situationen.
Lyfter vi dessutom blicken och tittar ut över resten av världen kan vi konstatera att Sveriges och Europas vita befolkningar kommer bli än en mindre minoritet på världsvid skala, då problemet med låg nativitet slår över hela vår kontinent samtidigt som Afrika och Asien fortsätter att föda barn i mängder.
Detta kommer i sin tur leda till ökade migrantströmmar, eller snarare rena tsunamis, mot Europa i jakt på bättre levnadsstandard, tillgång på mat och rent vatten eller helt enkelt beboelig yta.
I slutänden kan de europeiska civilisationerna vara hur välutvecklade, välutbildade och ha hur fina papperskonstruktioner om rättigheter och skyldigheter man vill, men det kommer inte spela någon roll när många miljoner araber och afrikaner stormar våra i det närmaste obevakade gränser.
På politisk nivå måste alltså den utomeuropeiska invandringen stoppas, en massiv återvandring av utomeuropéer genomföras och incitament för större familjer införas. I dagsläget finns inget parti i Sveriges riksdag som företräder denna nödvändiga förändring, och det finns inte heller något som tyder på att ett sådant parti kommer få politisk makt inom överskådlig framtid - något som så klart blir ännu svårare, för att inte säga omöjligt, när svenskarna blir en minoritet i landet.
Så vad återstår då? Ge upp? Acceptera att svenskarna förlorat landet? Aldrig!
Vi har lösningen inom oss
Vad vi svenskar inte får göra är att stirra oss blinda på vare sig parlamentariska eller kortsiktiga lösningar. Det finns ingen "quick fix" eller enkel väg, så det är dags att sluta söka efter en sådan. Vad vi istället måste göra är att förbereda oss för en generationsstrid och lägga den bästa möjliga grunden för att vårt folk ska gå segrande ur en sådan.
Vi måste organisera oss, vi måste vända den mångkulturella, förljugna staten ryggen och sluta nära den. Det är så klart inget som sker över en natt, utan vi måste bit för bit bli oberoende, bygga våra egna alternativ och sedan vara beredda att ta över bit för bit av samhället när den mångkulturella staten faller samman under vikten av sin egen omöjlighet.
Vi måste skapa våra egna områden, små motståndsfickor, runt om i landet där vi kan ta hand om varandra, utbilda oss, förbereda oss, uppfostra våra barn och skydda varandra.
Det är absolut så att vi kan använda den parlamentariska vägen som ett verktyg, som en plattform för att sprida våra idéer och för att få igenom förändringar som är bra för vårt långsiktiga arbete - inte minst på lokal nivå. Men vi kan inte sitta och hoppas på att politiker kommer lösa det här åt oss, för det kommer de inte.
Se på Spanien och Reconquistan - i nästan 800 år var delar av landet ockuperat av muslimer. Men spanjorerna arbeta målmedvetet och långsiktigt, och till slut hade man tagit tillbaka hela sitt land. Kanske behöver vi inte 800 år, eller kanske behöver vi ännu mer - det är egentligen irrelevant. Det viktiga är att vi förstår att detta är ett maratonlopp i stafettformat, inte en kort sprint, och vi måste göra allt i vår kraft för att kommande generationer ska ha bästa möjliga förutsättningar att ta över stafettpinnen och till slut komma först över mållinjen.
■
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare