Demokratiskölden: Censur i demokratins namn

Med förevändningen att bekämpa desinformation skapar EU ett nytt censurverktyg.

Feb 08, 2025

Den 6 oktober 2024 skrev jag ett veckobrev om EU:s så kallade demokratisköld och varnade för att initiativet i praktiken riskerade att bli ett kraftfullt censurverktyg. Det jag då förutspådde håller nu på att bli verklighet. (Läs veckobrevet här: EU:s demokratisköld – ett hot mot yttrandefriheten).

Men låt oss ta det från början. Vad är egentligen denna "demokratisköld"?

Idén lanserades av Ursula von der Leyen i juli 2024 när hon kandiderade för en andra mandatperiod som EU-kommissionens ordförande. Hon lovade att skapa en "europeisk demokratisköld" för att bekämpa desinformation, utländsk informationsmanipulation och påstådd inblandning i EU:s demokratier. Målet, påstod hon, var att skydda unionens institutioner från destabilisering och stärka det offentliga samtalet genom att bekämpa falsk information.

Retoriken låter kanske tilltalande vid en första anblick, men läser man mellan raderna blir det snabbt tydligt att detta handlar om kontroll – inte skydd. Begrepp som desinformation och utländsk inblandning har använts flitigt av makthavare för att tysta kritiska röster och oppositionella medier. Och vad von der Leyen i realiteten föreslog var en centraliserad mekanism för att övervaka, reglera och bestraffa innehåll som av EU:s elit anses vara skadligt.

Sedan initiativet presenterades har både EU-kommissionen och parlamentet drivit frågan med full kraft. Man har utsett en särskild EUDS-kommitté (European Democracy Shield Committee) för att konkretisera och genomföra åtgärderna. Teknikjättar har bjudits in som samarbetspartners, och EU:s redan befintliga regelverk kring digitala plattformar, som Digital Services Act, har börjat anpassas för att ge demokratiskölden verklig slagkraft.

Detta är alltså inte bara ett förslag på papper. Demokratiskölden är på väg att bli en praktisk realitet – med direkta konsekvenser för yttrandefriheten i Sverige och övriga Europa.

Utvecklingen hittills – Hur har arbetet med demokratiskölden gått?

Sedan Ursula von der Leyen presenterade idén om en europeisk demokratisköld har initiativet gått från vaga löften till konkret handling. EU har etablerat en särskild kommitté, kallad European Democracy Shield Committee (EUDS), som ska implementera och övervaka åtgärder mot desinformation och utländsk påverkan.

Denna kommitté, som i praktiken fungerar som EU:s nya censurverktyg, har redan skapat kontroverser. Inte minst genom valet av Nathalie Loiseau till ordförande. Loiseau, en fransk EU-parlamentariker från Renew-gruppen, har tidigare gjort sig känd för sin hårda linje mot vad hon kallar populism och konspirationsteorier på nätet. Att just hon skulle leda denna kommitté borde i sig vara en varningssignal för alla som värnar yttrandefriheten. Men ännu mer anmärkningsvärt är hur själva valet av henne gick till.

Inför omröstningen i parlamentet stod det redan klart att Loiseau skulle få posten – innan någon röstning ens hade ägt rum. Detta väckte berättigad kritik mot den odemokratiska processen. Om EU skapar en kommitté för att "skydda demokratin", borde den då inte själv präglas av öppenhet och rättvisa? I stället verkar EUDS ha blivit ytterligare en del av Bryssels maktapparat, där besluten fattas bakom stängda dörrar långt från folkets insyn.

Än mer oroande är kommitténs ambition att samarbeta nära med teknikjättar för att "hantera" desinformation. I klarspråk betyder det att företag som Meta, Google och TikTok förväntas censurera innehåll på EU:s begäran. Detta innebär en privat-offentlig censurmekanism, där EU kan styra informationsflödet utan att formellt bryta mot sina egna yttrandefrihetsprinciper.

Redan nu har vi sett hur teknikföretagen aktivt agerat på direktiv från regeringar, exempelvis under covid-pandemin och i relation till Ukrainakriget. Om demokratiskölden blir fullt implementerad kan vi förvänta oss att kritiska röster tystas i ännu större utsträckning – särskilt de som utmanar EU:s officiella linje i frågor som migration, klimatpolitik och geopolitik.

Sammantaget är utvecklingen kring demokratiskölden en alarmerande bekräftelse på farhågorna jag lyfte fram i oktober. Initiativet är inte bara en teori längre – det håller på att bli en institutionell realitet.

Köp min bok “Friborna tankar 2024”

Boken finns att beställa från Logik förlag och Amazon.

Centrala problem med initiativet

EU:s demokratisköld har från början marknadsförts som ett verktyg för att skydda demokratin – men det är tydligt att det snarare handlar om att skydda Bryssels maktmonopol. Bakom de fina orden döljer sig flera allvarliga problem, där censur, maktkoncentration och inskränkningar i nationellt självbestämmande står i centrum.

Censurrisken – ett hot mot yttrandefriheten

En av de mest oroande aspekterna av demokratiskölden är att den bygger på luddiga och subjektiva definitioner av vad som utgör desinformation och utländsk påverkan. I praktiken innebär detta att EU ges friheten att själv avgöra vad som är sant och falskt – och därmed vilka röster som ska få höras.

Vi har sett samma mönster tidigare. Under covid-pandemin stämplades legitima debatter om lockdowns, vaccin och virusets ursprung som "desinformation". Under Ukrainakriget svartlistades nyhetskanaler och analytiker som avvek från EU:s officiella narrativ. Demokratiskölden riskerar nu att institutionalisera denna censur och göra den till en del av EU:s permanenta maktstruktur.

EU-kommissionen har dessutom redan gjort klart att den inte bara ser utländsk desinformation som ett problem – även inhemska aktörer kan bli föremål för åtgärder. Det betyder att kritiska röster inom EU, exempelvis alternativa medier, oppositionella partier eller forskare med avvikande perspektiv, riskerar att tystas med hänvisning till "demokratisk stabilitet".

Teknikjättarnas roll – privat-offentlig censur

Genom demokratiskölden etableras ett tätt samarbete mellan EU och stora teknikföretag som Meta, Google och TikTok. Dessa aktörer förväntas filtrera innehåll enligt EU:s riktlinjer och proaktivt ta bort material som klassificeras som "desinformation".

Detta innebär en privat-offentlig censurmekanism, där EU i praktiken outsourcar det smutsiga jobbet till Silicon Valley-jättarna. På så sätt kan Bryssel styra informationsflödet utan att direkt bryta mot de grundläggande friheter som EU annars påstår sig försvara.

Vi har redan sett prov på denna dynamik. Exempelvis har både Meta och Google tidigare anklagats för att manipulera sökresultat och nedprioritera innehåll som går emot etablissemangets linje. Om dessa företag nu officiellt får en roll i EU:s informationskontroll, blir konsekvenserna för yttrandefriheten ännu mer långtgående.

Politisk maktkoncentration – när EU bestämmer sanningen

Ett annat fundamentalt problem med demokratiskölden är att den ytterligare centraliserar makten hos EU-kommissionen. I stället för att låta en mångfald av röster och perspektiv existera i den europeiska offentligheten, försöker Bryssel att diktera vad som är legitimt att diskutera.

Genom att klassa oppositionella åsikter som desinformation kan EU använda demokratiskölden som ett vapen mot politiska motståndare. Detta är särskilt farligt i en tid där euroskeptiska och nationalistiska rörelser växer i många länder – partier som vill minska EU:s makt riskerar att få sin kommunikation censurerad med hänvisning till att de destabiliserar demokratin.

Föreställ dig konsekvenserna av detta inför Europaparlamentsvalet 2029. EU skulle kunna tvinga teknikjättarna att begränsa spridningen av vissa partiers kampanjmaterial, samtidigt som kommissionens egna budskap når ut obehindrat. Detta är en form av statligt sanktionerad valpåverkan, där demokratin endast tillåts fungera på EU:s villkor.

Angrepp på nationell suveränitet – ännu ett steg mot överstatlighet

Demokratiskölden är också en angrepp på medlemsstaternas rätt att själva avgöra sin informationspolitik. Genom att skapa en EU-gemensam struktur för att hantera desinformation tar Bryssel ett steg närmare överstatlig kontroll över nationell media och informationsflöden.

Tidigare har medlemsländer haft möjlighet att själva utforma lagar kring yttrandefrihet och pressetik. Med demokratiskölden riskerar detta att förändras – där EU:s riktlinjer får företräde framför nationella lagar. Detta är särskilt problematiskt för länder som Ungern och Polen, som tidigare har försökt värna sin suveränitet gentemot EU:s alltmer långtgående ingrepp i inrikespolitiken.

Om Bryssel får mandat att bestämma vad som är tillåten information, underminerar det den nationella demokratin i varje medlemsstat. Och om Sverige, utan kritik eller motstånd, anpassar sig till denna nya ordning, är det bara en tidsfråga innan politiska dissidenter och alternativa medier får känna av konsekvenserna.

Koppling till andra EU-initiativ

Demokratiskölden ska inte ses som ett isolerat initiativ. Den är snarare en del av en bredare strategi där EU gradvis stärker sin kontroll över informationsflödet och sociala medier. Genom en kombination av lagstiftning och samarbete med privata aktörer skapar Bryssel en digital övervakningsstruktur där avvikande röster kan tystas utan direkt statlig censur.

Digital Services Act och Digital Markets Act – Ökad kontroll över sociala medier

Två centrala EU-lagar som lägger grunden för demokratiskölden är Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA). Dessa lagar trädde i kraft 2023 och ger EU-kommissionen ökad makt att reglera digitala plattformar.

DSA ställer krav på att stora sociala medieplattformar måste ta bort olagligt och skadligt innehåll – men lämnar en farligt bred tolkning av vad detta innebär. Skadligt innehåll kan i praktiken betyda vad som helst som EU-kommissionen inte gillar, och demokratiskölden bygger vidare på denna logik. Genom att koppla samman dessa lagar med EUDS-kommitténs arbete skapas en situation där EU:s institutioner kan påverka och styra innehållsmoderering i realtid.

DMA å sin sida ger Bryssel rätt att kontrollera stora digitala plattformars marknadsmakt. Officiellt handlar det om att skapa rättvis konkurrens, men i praktiken kan EU använda denna lag för att pressa teknikföretag att följa politiska direktiv om innehållsmoderering. Demokratiskölden blir ett komplement till dessa lagar genom att formalisera censuren under förevändningen att skydda demokratin.

Den europeiska mediefrihetsförordningen – Centralisering av "oberoende" journalistik

Ett annat relevant initiativ är den europeiska mediefrihetsförordningen (European Media Freedom Act), som EU röstade igenom i slutet av 2023. Även här låter namnet vackert, men i realiteten innebär lagen ökad kontroll över medier och journalistik.

Den nya förordningen ger EU-kommissionen rätt att granska och övervaka europeiska medier för att säkerställa att de är "oberoende". Samtidigt införs regler som gör det lättare för EU att ingripa mot medier som anses sprida "desinformation". Demokratiskölden förstärker denna utveckling genom att ge Bryssel ytterligare verktyg för att kontrollera narrativet och hålla medier i schack.

Tidigare repressiva initiativ – Ett mönster av maktkoncentration

Demokratiskölden är inte första gången EU försöker begränsa yttrandefriheten i demokratins namn. Vi har sett liknande mönster tidigare:

Artikel 13 i EU:s upphovsrättslag (2019), som tvingade plattformar att implementera uppladdningsfilter – en teknik som kan missbrukas för att blockera politiskt innehåll.
Flera förslag under pandemin om att kriminalisera spridning av "hälso-desinformation", trots att det senare visade sig att många officiella sanningar var felaktiga.
Svartlistning av ryska medier som RT och Sputnik, vilket innebar att EU införde ett officiellt förbud mot vissa nyhetskällor – en praxis som normalt sett bara förekommer i totalitära regimer.

Demokratiskölden följer samma mönster, men denna gång mer sofistikerat. Genom att knyta samman DSA, DMA och mediefrihetsförordningen skapar EU en helhetsstruktur för digital övervakning och informationskontroll. Och eftersom censuren nu sker via teknikjättarna kan Bryssel hävda att yttrandefriheten fortfarande "respekteras" – trots att effekten i praktiken är densamma som i auktoritära stater.

Kritik och motstånd

Sedan demokratiskölden först presenterades har initiativet mött stark kritik från flera håll. Från nationella regeringar, civilsamhället och tekniska experter hörs varningar om att EU håller på att skapa en centraliserad censurapparat där yttrandefriheten offras i namn av att bekämpa desinformation.

Motstånd från nationella regeringar – Östeuropa sätter sig på tvären

Flera länder, framför allt i Östeuropa, har ifrågasatt demokratiskölden och sett den som ännu ett steg i EU:s försök att öka sin överstatliga makt. Ungern och Polen har varit särskilt tydliga i sin kritik. De menar att initiativet kan användas för att tysta konservativa regeringar och nationella medier som går emot EU:s linje.

I Polen har man varnat för att demokratiskölden kan leda till att polska mediehus måste anpassa sig efter Bryssels syn på vad som är acceptabel journalistik. I Ungern har man redan infört lagstiftning för att förhindra att EU styr landets informationspolitik, och premiärminister Viktor Orbán har kallat initiativet för ett hot mot den nationella suveräniteten.

Även Slovakien och Tjeckien har uttryckt oro över att Bryssel kan komma att använda demokratiskölden som ett verktyg för att påverka nationella val, genom att begränsa spridningen av oppositionella röster på digitala plattformar.

Kritik från civilsamhället och fria medier

Utanför regeringskanslierna har en rad journalister och organisationer varnat för att demokratiskölden riskerar att skapa en EU-godkänd mediekultur, där endast officiella narrativ får förekomma.

Organisationen Reclaim the Net, som bevakar censur och digitala frihetsfrågor, har pekat på att demokratiskölden är en direkt kopia av metoder som redan används i repressiva regimer. De varnar för att EU:s samarbete med teknikjättarna innebär att plattformar tvingas ta ner innehåll redan innan det blir föremål för officiell granskning – en teknik kallad förhandscensur.

Även inom EU-vänliga kretsar har det riktats kritik mot demokratiskölden och dess risker för yttrandefriheten. I en analys från Heinrich Böll Stiftung varnar debattörerna Alice Stollmeyer och Karen Melchior för att initiativet riskerar att bli en alltför snäv åtgärd som fokuserar på att bekämpa desinformation utan att samtidigt stärka den demokratiska infrastrukturen i medlemsländerna. De menar att verkligt försvar av demokratin inte sker genom en centraliserad sköld som reglerar informationsflödet, utan genom att säkerställa en levande och robust demokratisk kultur där olika perspektiv kan existera sida vid sida. Att bygga upp en mekanism för att filtrera och reglera innehåll på digitala plattformar är, enligt deras analys, mer ett uttryck för politisk kontroll än ett genuint skydd av det fria ordet.

Risker med AI-driven censur och automatiserade avstängningar

En särskilt oroande aspekt av demokratiskölden är att den i stor utsträckning bygger på automatiserad innehållsmoderering. Genom att använda AI-algoritmer för att upptäcka och radera "desinformation" skapas en situation där yttrandefrihetens gränser bestäms av maskiner, snarare än av människor.

Teknikexperter har pekat på flera problem med detta:

AI-system kan inte skilja på satir, debatt och faktiska lögner, vilket innebär att även legitima inlägg riskerar att censureras.
Förtroendet för automatiserade system är lågt, eftersom de ofta förstärker de politiska bias som finns inprogrammerade i dem.
Automatiska avstängningar kan bli permanenta utan möjlighet till överklagan – vilket ger EU en enorm makt att tysta röster utan transparens eller rättssäkerhet.

Sammantaget visar kritiken att demokratiskölden inte handlar om att skydda demokratin, utan om att skydda EU:s maktstruktur. Om Bryssel får kontroll över informationsflödet kommer det bli nästintill omöjligt att utmana unionens överstatliga ambitioner.

Konsekvenser för Europa och Sverige

Om demokratiskölden implementeras fullt ut kommer det att få omfattande konsekvenser för yttrandefriheten i hela EU, men särskilt i länder där debatten redan är snäv och medierna är starkt påverkade av politiska beslut. Sverige, med sin tradition av högt förtroende för staten och en ofta konsensusdriven mediekultur, är särskilt sårbart för de förändringar som denna nya EU-mekanism kan innebära.

Sverige har redan sett en utveckling där medier och offentliga institutioner anpassar sig efter EU:s riktlinjer i frågor som klimat, invandring och geopolitik. Om demokratiskölden blir verklighet kan vi räkna med att den svenska mediebranschen ytterligare styrs in i EU:s narrativ genom ekonomiska incitament och påtryckningar från Bryssel. Offentligt finansierade medier som SVT och SR kommer sannolikt att integrera demokratisköldens riktlinjer i sin journalistiska praxis och prioritera innehåll som ligger i linje med EU:s syn på desinformation. Redan idag samarbetar svenska medier med faktagranskningsnätverk som drivs av EU och techföretag, vilket gör att vissa perspektiv riskerar att marginaliseras ytterligare.

De som mest sannolikt påverkas negativt är alternativa medier, visselblåsare och oppositionella politiker som går emot EU:s officiella linje i centrala frågor. Detta kan handla om journalister och debattörer som utmanar EU:s politik kring migration, klimat och säkerhet, politiska partier och opinionsbildare på högerkanten men också vissa vänsterkritiska röster som ifrågasätter EU:s ekonomiska makt, samt oberoende forskare och akademiker som avviker från den rådande konsensusen i exempelvis hälso-, energi- eller geopolitik.

Sverige har en historia av att gå längre än vad EU kräver i sin implementering av unionens lagstiftning. Om regeringen väljer att fullt ut integrera demokratisköldens principer i svensk lag kan vi hamna i en situation där sociala medieplattformar och traditionella medier börjar censurera innehåll proaktivt för att följa EU:s riktlinjer. Detta kan innebära att innehåll på svenska plattformar filtreras bort, nedprioriteras i algoritmer eller faktagranskas och flaggas som osant – oavsett om det är det eller inte. Detta skapar en självcensur där journalister, akademiker och opinionsbildare anpassar sitt innehåll för att undvika repressalier.

Om demokratiskölden blir verklighet riskerar vi att Sverige, som en av EU:s mest lojala medlemsstater, blir en av de första att genomföra de mest långtgående inskränkningarna av digital yttrandefrihet i Europa.

Vad kan göras?

Att motverka EU:s växande kontroll över informationsflödet kräver både politisk och individuell medvetenhet. På nationell nivå måste trycket öka på svenska politiker att stå upp mot Bryssels överstatliga censurmekanismer. Regeringen kan och bör motsätta sig implementeringen av demokratisköldens riktlinjer och istället värna yttrandefriheten genom att stärka skyddet för oberoende medier och alternativa plattformar.

Som medborgare är det avgörande att vi blir mer kritiska till den information vi får från etablerade medier och faktagranskare som samarbetar med EU. Vi behöver stödja fria och oberoende medier, sprida information som utmanar det officiella narrativet och använda alternativa plattformar som är mindre benägna att följa Bryssels direktiv.

Tekniska lösningar, såsom decentraliserade plattformar och blockchain-baserade nyhetssystem, kan också spela en roll i att säkerställa en friare informationsspridning. Genom att aktivt stödja och använda dessa verktyg kan vi minska beroendet av plattformar som lyder under EU:s censurregler.

EU:s demokratisköld är en censursköld

Demokratiskölden är inget annat än ett försök att stärka Bryssels grepp över informationsflödet. Under förevändningen att bekämpa desinformation skapar EU en struktur där den politiska eliten kan definiera vad som är sant och falskt – och därmed vilka röster som får höras.

Denna utveckling är ett direkt hot mot den fria debatten och den demokratiska processen. EU försöker omdefiniera demokrati till att innebära kontroll över vad medborgarna får tänka och säga, snarare än att värna mångfald och åsiktsfrihet.

Yttrandefrihetens kärna är rätten att få utmana makten, sprida obekväma sanningar och ifrågasätta etablerade sanningar. Vi får inte låta EU omstöpa detta till sin egen version av "sanning". Frihet vinns och försvaras genom motstånd – och det är dags att vi sätter ner foten.

■

Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!