Den pubertala och orealistiska kommunismen
När man är ung är det inte ovanligt att man lever över sina tillgångar. Man tittar på kontoutdraget och ser att det är några hundralappar kvar, men trots att det är två veckor kvar till löning väljer man att gå ut och festa med polarna och spendera de sista kronorna man har.
Men det är ändå rätt okej i den åldern.
Man har sällan ansvar för någon annan än sig själv och de allra flesta lär sig en läxa — ibland efter lite väl många inkassobrev och ärenden hos Kronofogden — och börjar ta ansvar för sin egen ekonomi.
Värre är det när samma pubertala tänk appliceras på vår gemensamma ekonomi, den som vi tvingas betala in via skatt till stat och kommun. När Kommunistiska partiets toppnamn i Göteborg, Ulf Nilsson och Ingrid Frejd, skriver en debattartikel i Göteborgs-Posten (4/9) så är det nämligen precis samma tänk man vill applicera på stats- och kommunkassan.
"Vi kommer alltid att sätta behoven före budgeten" skriver kommunisterna och jag kommer att tänka på när jag som 18-åring drack upp mina sista kronor på lokalkrogen, trots att jag hade en elräkning som låg och släpade och det var många dagar kvar till lön. Jag satte helt enkelt mitt behov av att dricka öl med polarna före min budget. Som en god kommunist. Men det roligaste stycket i debattartikeln är nog ändå när man ska förklara problemet med Vänsterpartiet, som inte är kommunistiska nog:
"Problemet är också att Vänsterpartiet har anpassat sig och blivit ett 'ansvarstagande' och 'realistiskt' parti, som rättar sig efter budgetregler och de nyliberala ramarna."
Fyfan för ansvarstagande och realistiska partier. Hur skulle kommunismen kunna fungera om man var tvungen att kombinera den med realism?