En kall vind blåser genom Sverige – men hoppet lever i folkgemenskapen

Politikens splittring slår mot folkgemenskapen: Absurt olika elpriser, en sjukvård som sviker de svagaste – och en nation som glömmer sin enighet. Hur återvinner vi det som en gång var vårt?

Veckobrev #36-2024 (läs tidigare veckobrev här)

En gång var folkgemenskapen Sveriges starkaste fundament. Idag ser vi dess motsats: ett land där politiska beslut sliter isär istället för att binda samman. Orimligt olika elpriser i norr och söder, och en allt dyrare och sämre sjukvård är bara två exempel. Men det behöver inte vara så här. Vi kan, och måste, ta tillbaka det som en gång var vår styrka.

En politik som stulit det vackraste vi har

När tredje ljuset brinner, så är det åter tid, för veckobrev från gubben, bättre kan det inte bli.

Nej, rimma är inte min grej. Åtminstone inte nu. Jag har nyss adventsfikat med min syster och hennes familj, och nu har lugnat åter lagt sig över vår lilla lägenhet. I går var vi på Det fria Sveriges julfika och glöggmingel i Svenskarnas hus i Älgarås. En mycket trevlig tillställning med deltagare i alla åldrar, där vi under flera timmar umgicks, sjöng julsånger, löste julquiz, spelade biljard och inte minst fick besök av både jultomte och julbock.

Denna typ av träffar, och de mörka tiderna på året, är en tid då jag alltid kommer tillbaka till tankarna på den mest bärande idén inom nationalismen: Folkgemenskapen. Jag har hållit föredrag i ämnet, skrivit en bok om det som jag aldrig vågade ge ut (jag var inte ens 30 fyllda och hade inte självförtroendet att släppa en ideologisk bok, kanske var det lika bra) och det är ett begrepp jag gärna återkommer till.

Den politik som förts i Sverige, inte minst sedan 1968 och den efterföljande, medvetna, förstörelsen av Sverige under 1970-talet, har lett oss i motsatt riktning. Splittring, polarisering och balkanisering är resultatet, och folkgemenskapen har fått sitta i baksätet, för att inte säga att den slängts ut i vägrenen.

Några av slagen mot folkgemenskapen: Elpriser, sjukvård och sammanhållning

I tider av ekonomisk osäkerhet och politisk splittring är det av yttersta vikt att vi stärker det som håller oss samman som folk: vår gemenskap, vår solidaritet och vår tro på en rättvis och fungerande nation. Tyvärr ser vi allt fler exempel på hur politiska beslut, ofta förklädda i teknokratiska eller marknadsstyrda lösningar, i själva verket underminerar folkgemenskapen. Två av de mest akuta exemplen är elprisernas geografiska orättvisor och den ökande bördan på sjukvårdssystemet. Dessa frågor må verka skilda, men båda är symptom på en djupare sjukdom – en politik som sliter isär snarare än att binda samman.

Låt mig illustrera problemen, men också berätta vad lösningen är.