En kompass – men vart leder den oss?

EU vill återta sin styrka med en ny strategi. Men löser planerna problemen – eller förstärker de dem?

ANALYS | Efter årtionden av bekvämlighet, byråkratiskt övermod och ideologisk självbelåtenhet har verkligheten hunnit ikapp oss. Med kriget i öst och tilltagande osäkerhet i väst står EU nu inför sitt kanske viktigaste vägval sedan unionens födelse.

Competitiveness Compass lovar att göra Europa starkt igen. Men är det början på en verklig pånyttfödelse – eller bara ännu ett kapitel i lyxpolitikens dödskamp?

Europa vaknar ur sin dvala?

Efter två decennier av stagnerande produktivitet, växande beroenden och en allt mer ifrågasatt ekonomisk modell, presenterade EU-kommissionen tidigare i år sin "Competitiveness Compass" – en omfattande plan för att återställa Europas styrka i en värld av accelererande teknologisk, geopolitisk och ekonomisk konkurrens.

Som jag ser det är detta inte bara ett dokument bland andra. Det är ett erkännande av att världen omkring oss har förändrats i grunden. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 skakade Europas fredsillusioner i sina grundvalar. Samtidigt har USA, under Donald Trumps ledarskap visat att vi inte längre kan ta stabila handelsrelationer och utrikespolitiskt stöd för givet. Höga tullar, nyckfull diplomati och "America First"-principer har blottlagt Europas sårbarhet.

Kommissionen erkänner i sitt dokument att "Europa har inte hållit jämna steg med andra stora ekonomier på mer än tjugo år, framför allt på grund av ett ihållande produktivitetsgap". Man varnar för att om inget görs riskerar Europa att fastna i "en väg av låg tillväxt, med mindre inkomster för de arbetande, mindre välfärd för de utsatta och färre möjligheter för alla".

Den så kallade kompassen syftar till att styra unionens och medlemsstaternas arbete under de kommande fem åren genom tre huvudpelare: att stänga innovationsgapet, att kombinera klimatomställning med industriell konkurrenskraft, och att minska Europas farliga beroenden av andra makter. Därtill identifieras fem horisontella "möjliggörare" som ska underlätta resan: förenklade regler, ett starkare inre marknad, bättre finansieringsvägar, förbättrade kompetenser och en effektivare politisk samordning.

I denna artikel gör jag först en grundläggande genomgång av vad Competitiveness Compass innebär. Jag belyser sedan två perspektiv: det optimistiska och det kritiska. Slutligen levererar jag min egen analys utifrån Friborna tankars värdegrund: en värld av fria nationer, verklig europeisk självständighet och vår civilisations blomstring bortom både öst och väst.

Vad är Competitiveness Compass?

Competitiveness Compass är EU-kommissionens nya strategiska riktmärke för att öka Europas konkurrenskraft i en allt tuffare global värld. Dokumentet presenterar inte bara en önskelista, utan ett försök att definiera ett nytt europeiskt tillväxtparadigm.

Kommissionen sammanfattar själv utmaningen så här:

"Europa riskerar att fastna i en lågproduktivitetsfälla, samtidigt som teknologisk konkurrens och geopolitiska spänningar accelererar".

Den storslagna ambitionen är att ”säkra Europas frihet, säkerhet och autonomi genom förnyad innovationskraft och industriell styrka”.

Kompassen vilar på tre huvudsakliga pelare:

1. Stänga innovationsgapet: Europa ligger idag efter USA och Kina i utvecklingen av avancerad teknik. Genom förbättrad riskkapitaltillgång, harmoniserade regler och satsningar på framtidsteknologier som AI och kvantteknik vill man få fler idéer att bli kommersiella framgångar.

2. Förena klimatomställning och konkurrenskraft: Istället för att se klimatåtgärder och tillväxt som motsatsförhållanden, vill kompassen koppla samman dem. Genom investeringar i ren energi, cirkulär ekonomi och modern industriell infrastruktur ska nya jobb och värdekedjor skapas.

3. Minska beroenden och öka ekonomisk säkerhet: Europas beroende av omvärlden – från energi till råvaror – måste brytas. Kompassen pekar på handelssamarbeten, gemensamma inköpsplattformar och en stärkt europeisk försvarsindustri som medel för att bygga verklig resiliens och självförsörjning.

För att lyckas med detta identifieras fem "möjliggörare":

• Förenkling och avbyråkratisering av regler

• Fördjupning av den inre marknaden

• Ett nytt finansieringssystem för investeringar och innovation

• Storsatsningar på utbildning, kompetens och talangmobilitet

• Bättre samordning mellan EU och medlemsstaterna

Med egna ord vill Kommissionen "skapa ett Europa där morgondagens teknologier, tjänster och produkter uppfinns, produceras och kommersialiseras". Frågan är bara om de verkligen klarar att omsätta ambitionerna i praktisk verklighet.

Glaset halvfullt – vad är positivt?

Jag vill först och främst ge Kommissionen ett erkännande för att de, för en gångs skull, sätter fingret på flera av Europas verkliga problem. I ett EU som ofta präglas av självbelåtna deklarationer om "världsledande" hållbarhet eller "banbrytande" socialpolitik, är det befriande att läsa en text som utan omsvep konstaterar att vi halkar efter.

Det är också positivt att innovationen äntligen står i centrum. Att skapa bättre förutsättningar för riskkapital, harmonisera regelverk och fokusera på framtidsteknologier som AI, kvantteknik och bioteknik är helt nödvändigt om Europa ska vara mer än en marknad för andras idéer.

Det är värt att notera att Kommissionen åtminstone försöker koppla samman industriell styrka och klimatomställning, istället för att helt underordna industrin under en grön ideologi. Vi vet att "gröna omställningar" ofta innebär skenande kostnader och förlorad konkurrenskraft, men att försöka använda innovation och industriellt ledarskap för att skapa verklig tillväxt – och inte bara symbolpolitik – är i grunden en sundare ansats.

När det gäller resiliens är insikten om att Europa måste minska sina beroenden av strategiska insatsvaror, energi och teknik avgörande. Att stärka den egna industrin och bygga starkare handelsrelationer på egna villkor är fundamentalt om vi vill vara fria att själva forma vår framtid.

Slutligen är viljan att förenkla regler, sänka bördor och påskynda beslutsfattande i grunden positiv. Ett Europa där företagare och innovatörer kan fokusera mer på att skapa och mindre på att fylla i formulär är ett starkare Europa.

Glaset halvtomt – vad är problematiskt?

Trots alla vackra ord och riktiga problemformuleringar lämnar Competitiveness Compass mycket att önska.

För det första är EU-kommissionens trovärdighet svag när det gäller att leverera verklig förändring. Samma institution som i åratal dränkt Europas företagare i byråkratiska bördor lovar nu att förenkla och påskynda. Det är svårt att inte vara skeptisk när gamla mönster sitter djupt.

Vidare är integrationen av klimatomställningen fortfarande ett stort frågetecken. Trots vissa lovvärda formuleringar riskerar den "rena ekonomin" att bli ännu en förevändning för massiv subventionering av utvalda sektorer och ytterligare regleringsiver. Ambitionen att kombinera tillväxt och klimatpolitik är åtminstone bättre än att likt tidigare göra allt underställt klimatpolitiken, men erfarenheten visar att verkligheten ofta landar i ineffektivitet och snedvridning av marknader.

Dessutom kvarstår EU:s inneboende dragning mot centralisering. "Bättre samordning" och "gemensamma satsningar" kan lätt bli kodord för ytterligare maktkoncentration i Bryssel. Istället för att lita på medlemsstaternas initiativkraft riskerar man att skapa en enhetlig men stelbent struktur, där lokala förutsättningar och innovationer kvävs.

Slutligen kan man ifrågasätta hur djupt insikten egentligen sitter. Dokumentet erkänner problemen, men erbjuder inga radikala lösningar på den strukturella svaghet som EU lider av: övertro på reglering, riskaversion och en kultur av konsensus före dynamik. Det är långt mellan att identifiera symptomen och att våga ställa den verkliga diagnosen.

Med andra ord: viljan verkar finnas på pappret, men frågan är om EU verkligen är redo att göra de obekväma val som krävs för att återta sin konkurrenskraft.

Mellan vision och verklighet

Min slutsats är att Competitiveness Compass både är ett tecken på insikt och en påminnelse om Europas långa väg tillbaka.

Jag har tidigare, i mitt veckobrev "Lyxpolitikens död – Är Europa på väg att nyktra till?" (8 april 2025), diskuterat hur de gamla politiska paradigmen — där symbolpolitik och ideologiska överbyggnader dominerade — nu krackelerar i mötet med en verklighet av krig, energikris och geopolitisk turbulens. Kompassens existens är ytterligare ett tecken på denna tillnyktring. För kanske första gången på decennier ser vi en europeisk självkritik som inte bara söker fler slagord, utan verkliga åtgärder.

Samtidigt måste vi vara klarsynta. Det finns en risk att ambitionsnivån reduceras till vackra ord utan verkligt innehåll. Den kulturella och politiska vändning som behövs — från regulationsiver och globalistiskt drömmeri till verklighetsnära suveränitetstänkande — kommer inte av sig själv. Den måste vinnas i varje politisk debatt, i varje medlemsstat, i varje beslut.

Jag välkomnar de positiva ansatser som finns i Competitiveness Compass: viljan till innovation, betoningen på resiliens, insikten om Europas egna intressen. Men jag höjer också ett varningens finger för faran i att försöka bygga ett "starkare Europa" med samma gamla verktyg som skapade problemen: överreglering, centralstyrning och ideologisk naivitet.

Om Europa vill bli verkligt konkurrenskraftigt och självständigt igen måste vi återvända till principer om frihet, subsidiaritet och nationell suveränitet. Först då kan vi åter stå stolta i världen, som en tredje, självständig kraft mellan öst och väst.

Europas framtid avgörs inte i deklarationer och strategidokument.

Den avgörs av viljan att se verkligheten som den är – och modet att återuppbygga vår civilisation på fasta grunder: frihet, styrka och självständighet.

■

---

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!