En majoritet av svenskarna vill ha mångkulturen
En majoritet av svenskarna vill ha mångkulturen
Ju längre vi lurar oss själva, desto längre kommer det ta innan vi hittar rätt verktyg för att möjliggöra en förändring.
Ibland återkommer jag till påståendet om att svenskarna faktiskt valt mångkulturen, att vi nu lever i resultatet av de val som väljare och politiker gjort i åtminstone ett halvt sekel. Jag såg i mitt flöde att Christian, som ibland kallas “Skogsmunk” och brukar delta i podcasten Vita Pillret med ojämna mellanrum, reagerat på detta på Twitter1.
Nu vet jag inte om det var riktat mot mig personligen, jag har åtminstone inte taggats i inlägget, och jag är inte heller ensam om att påstå liknande saker. Men eftersom jag tog upp detta så sent som för tre dagar sedan i Dagens Svegot, känns det åtminstone inte långsökt. Hur det än är med den saken kan det vara på sin plats att utveckla det hela.
Hör min utläggning 33:34 in i programmet:
Christian skriver följande:
snacket om att "svenska folket röstat för det här och får vad de förtjänar" är en vidimering av den svenska låtsasdemokratin. att ge falsk legitimitet till den pajasaktiga "demokratiska processen" är en fientlig handling mot vårat folk
sanningen är: ytterst fåtal svenskar har röstat för det här, ännu färre har haft fakta på bordet för att göra ett informerat val sant är att att för många svenskar, rent politiskt, motarbetar vårt kollektiv, men glöm aldrig bort att många människor helt enkelt är idioter
Påståendet förutsätter två saker:
Svenskarna har varit för dumma och ointresserade för att förstå vad de röstat för.
En majoritet av svenskarna ville egentligen inte ha mångkultur men röstade för på grund av den första förutsättningen.
Vad säger opinionsundersökningarna?
Ett argument som ofta framförs för att svenskarna egentligen aldrig ville ha massinvandringen och mångkulturen, trots att de röstade på partier som ville genomdriva det, är opinionsundersökningar i frågan och folkomröstningen i Sjöbo 1988. Metapedia har en omfattande artikel i ämnet2.
Både opinionsundersökningar och folkomröstningen handlar allt som oftast om flyktinginvandring. I Sjöbo sa visserligen 65 procent nej till att staten skulle kunna tvinga på kommunen flyktingar, men att det skulle vara representativt för hela Sverige håller jag för föga troligt, med tanke på att Sjöbo både historiskt och in i våra dagar varit en väldigt konservativ och invandringskritisk kommun.
I Metapedias artikel listas också SOM-undersökningen 2012, vilket alltså är 37 år efter att Sverige blev en mångkultur3. Då ansåg 45% av de tillfrågade att det var “ett mycket bra eller ett ganska bra förslag” att “ta emot färre flyktingar i Sverige”. En majoritet av Sverigedemokraternas (94%) och Moderaternas (53%) sympatisörer instämde i detta, medan majoriteten av sympatisörerna för samtliga andra partier inte tyckte det var ett bra förslag.
Men återigen, det handlar om flyktingmottagande. Inte om mångkulturen och folkutbytet. Om vi istället kollar in den så kallade Mångfaldsbarometern från 20184 kan vi bland annat se att en dryg tredjedel “föredrar att ha svenska grannar” och att en majoritet av de tillfrågade varje undersökning sedan 2005 hävdat att den “etniska mångfalden utvecklar vår kultur”.
Idén om att mångkultur “berikar” oss står således stark. Detta under en tid då Sverigedemokraterna gått från ett miniparti (2,9% 2006) till Sveriges tredje största (17,5% 2018) i riksdagsvalen. Med detta drar jag slutsatsen att det inte i första hand är plötsliga insikter om det mångkulturella samhällets omöjlighet som gjort Sverigedemokraterna starkare, utan att den tredjedel som länge varit skeptiska nu övergett sina gamla partier i högre utsträckning.
I den statistik som finns hittar vi således inget stöd för att en majoritet av svenskarna egentligen varit emot mångkulturen och massinvandringen. Snarare tvärtom.
Är svenskarna lurade?
Men beror detta kanske bara på att svenskarna är lurade? Christian hävdar att ett “ytterst fåtal svenskar har röstat för det här” och att “ännu färre har haft fakta på bordet för att göra ett informerat val” samt att “många människor helt enkelt är idioter”.
Det kan ju så klart vara så. Men det kan också vara så, och det ligger närmare till hands att tro det, att en majoritet av svenskarna faktiskt inte varit emot massinvandringen och mångkulturen. De flesta har så klart velat att den ska vara “kontrollerad”, så att man hinner “integrera” och så vidare. Och ibland har det kommit för många på för kort tid (t.ex. 2015) och då har man skrikit ifrån, men inte utifrån något större motstånd mot mångkulturen och smältdegelidén, utan för att det tillfälligt hotat ens materiella intressen.
Man kan visserligen hävda att folk som inte tycker som en själv är idioter, men det är en minst sagt subjektiv åsikt. Låt oss vara på det klara med att det inom de mångkulturförespråkande delarna av befolkningen finnas massor av människor som tycker att jag, Christian och andra antiglobalister är “idioter” och “lurade”, på precis lika subjektiva grunder som Christians påstående.
Den nationella oppositionens självbedrägeri
Sverigedemokraterna körde länge på parollen att de “säger vad du tänker”, och generellt sett har det inom den nationella oppositionen funnits en föreställning om att vi företräder den tysta majoriteten.
Jag vill hävda att detta varit självbedrägeri; ett självbedrägeri som varit skadligt då det lett till ett utbrett konspirationsteoretiskt tänkande. För om majoriteten egentligen tycker som vi, men inte säger det eller röstar på partier som företräder vår sak, då måste det väl finnas någon annan kraft som styr dem i bakgrunden? Kanske är det valfusk? Eller kanske är de “idioter” som blir lurade av media? För inte kan det vara så att våra idéer inte är tillräckligt attraktiva? Att vi inte erbjuder ett alternativ som verkar bättre än det som den nuvarande makten erbjuder?
För den som önskar en svensk framtid är jag övertygad om att en hel del beska piller måste sväljas. Ett av dem är att det inte alls är så att en majoritet av svenskarna “egentligen håller med oss”. Självklart kan detta ändras, det är därför opinionsbildande och kulturell verksamhet är så viktig, men det är inget som är ett faktum idag och inget som automatiskt kommer ske “bara det blir värre” (vilket man ofta får höra).
Att skylla på att alla andra är idioter, eller att någon yttre, närmast övermäktig kraft är orsaken till att folk “tycker fel” är typexempel på hur man flyr undan det egna ansvaret. Det är som krögaren som blir förbannad på gästerna för att de inte vill äta på hans restaurang, istället för att fråga sig om det beror på att han lagar dålig mat eller skulle behöva börja städa upp i lokalerna.
Jag har stött på det här resonerandet så många gånger, och jag har själv gjort mig skyldig till det. Men det leder ingen vart förutom till gnäll och bitterhet, vilket är det sista en svenskvänlig opposition behöver idag. Istället behöver vi män och kvinnor som är beredda att kavla upp ärmarna och på allvar investera tid och resurser i att skapa något som är mer attraktivt än det som våra politiska motståndare erbjuder.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!