En rapport från verklighetens oväntade barrikader

Varför etablerandet av en mötesplats på svensk landsbygd är viktigare än internetkrigande för främmande folk.

Veckobrev #8-2024

Slipper vi mer tjat om Israel och bögar och ickebinära och gråtande satanister och avstängda holländare och bojkottande poängutdelare och skrikande muslimer och ivägburna Gretor nu? Förmodligen inte. Eurovision verkar mest bara amplifiera den totala galenskapen som det moderna samhället är. Jag menar, hade det bara varit en “ovanlig” vecka så hade jag väl kunnat leva med det, men nu är det bara en vanlig vecka på ryssfemmor.

Jag orkar inte ens ägna någon tid åt att analysera den politiska dimensionen av spektaklet. Jag nöjer mig bara med att konstatera att det är tråkigt att se hur många påstådda Sverigevänner det är som lägger ned både tid och andra resurser för att hanreja för främmande folk och länder, när det enda rimliga vore att ge spektaklet långfingret och fokusera på viktigare saker.

Så, det är vad jag tänker göra nu. För den här veckan har också bjudit på något som många kan se som perifert, kanske till och med kuriöst, men som jag menar faktiskt är riktigt stort: Öppningen av Tivedstrollet i Älgarås, och framförallt hur det har mottagits.

Låt mig förklara.