Europa i det stora spelet
När stormakterna spelar sitt spel måste Europa sluta vara en passiv pjäs.
Europa befinner sig vid ett vägskäl, kanske det viktigaste på mycket länge. I ett nypublicerat samtal mellan Morgoth och Frodi Midjord från "The Morgcast", med titeln "Europe In A Multipolar World", diskuteras grundläggande frågor som nationalister, värdekonservativa och antiglobalister behöver ta på största allvar. Samtalets kärna handlar om att den världsordning vi vant oss vid sedan det kalla krigets slut snabbt håller på att falla samman och ersättas av en multipolär ordning – en värld där flera maktcentra konkurrerar och samarbetar i ett komplext geopolitiskt spel.
Ett centralt tema i samtalet är den radikalt förändrade amerikanska politiken under Donald Trump, vars administration tydligt dragit tillbaka USA:s skyddande paraply över Europa. Istället prioriteras amerikanska nationella intressen, vilket skapar en alltmer osäker situation för europeiska nationer som länge lutat sig mot amerikansk säkerhetsgaranti. Trump-erans retorik och agerande tycks delvis syfta till att driva Europa att rusta upp – men med oklara motiv och potentiellt farliga konsekvenser för Europas självständighet och sammanhållning.
Mitt i denna omvandling ställs avgörande frågor om Europas egen roll och framtid. Kan och vill Europa stå självständigt i denna nya multipolära värld? Morgoth och Midjord pekar ut behovet av att tydligt definiera och försvara europeiska intressen gentemot både rysk och amerikansk påverkan. För Europas nationalister är det mer angeläget än någonsin att förstå och navigera i detta nya landskap – inte minst för att undvika att omedvetet bli en bricka i stormakternas strategiska spel.
Trump och det multipolära paradigmet
Morgoth sammanfattar situationen under Trump-eran på ett sätt som tydliggör USA:s drastiskt förändrade roll på världsscenen:
”En av sakerna med Trump-administrationen är att de drar tillbaka USA:s globala inflytande. Det amerikanska imperiet är i reträtt, de drar tillbaka sina tentakler. Jag trodde Trump skulle försöka rädda den amerikanska globala makten – inte genom krig, men genom att stärka Amerikas position. Men det han har gjort är raka motsatsen. Trump har satt den amerikanska globala makten i turboförfall. Han avvecklar aktivt grenar av amerikansk makt, inklusive dess mjuka makt globalt och internationella institutioner som i praktiken är fordon för USA:s dominans.”
Detta är ett perspektiv som få europeiska nationalister tidigare behövt ta ställning till. Under lång tid har USA betraktats som en stabil garant för Europas säkerhet – på gott och ont. Men med Trumps radikala kursändring förändras hela det geopolitiska landskapet. En amerikansk reträtt från Europa innebär förvisso en möjlighet för kontinenten att frigöra sig från ett många gånger problematiskt beroende. Men det är också en fara: om Europa förblir svagt och oförberett öppnas möjligheter för andra aktörer att exploatera det maktvakuum som uppstår.
Nationalister och konservativa krafter i Europa måste därför noggrant utvärdera denna nya dynamik. De bör välkomna möjligheten att bygga en självständig europeisk position, men måste samtidigt inse att denna frihet också medför ansvar. Den bekväma illusionen om evig amerikansk beskyddare är över – och insikten om att Europas nationer själva måste garantera sin säkerhet är numera avgörande. Att förstå Trump-erans djupgående förändringar är därför en absolut nödvändighet för varje nationalist som vill se Europa stå starkt, självständigt och fritt från dominans av främmande makter.
Rysslands anti-europeiska narrativ
Frodi Midjord förtydligar i samtalet en ofta förbisedd sida av den ryska strategin gentemot Europa. Långt ifrån att vara en neutral aktör på världsscenen arbetar Ryssland aktivt för att minska Europas betydelse och inflytande globalt:
”Den ryska professorn och Kremlrådgivaren Sergey Karaganov har explicit sagt att syftet med Rysslands politik är att trycka undan Europa från den globala arenan och göra kontinenten irrelevant. Sergej Lavrov har uttryckt samma sak – att kriget i Ukraina inte bara handlar om Ukraina, utan om att bryta Europas makt.”
Detta är ett perspektiv som sällan diskuteras öppet i nationalistiska kretsar, där Ryssland ibland betraktas som en naturlig allierad mot västerländsk globalism. Men Midjords insikt visar tydligt att Rysslands intressen inte sammanfaller med Europas – tvärtom är de aktivt antagonistiska mot vår kontinent. Detta betyder inte att EU:s elit ska undgå kritik. Tvärtom är det helt rätt att ifrågasätta Bryssels brister och globalistiska agenda. Men europeiska nationalister måste samtidigt inse att Ryssland, precis som USA eller Kina, agerar utifrån sina egna nationella intressen – intressen som i många fall innebär ett aktivt försvagande av Europa.
Att erkänna detta betyder inte att man måste inta en fientlig hållning gentemot Ryssland i varje situation, men det kräver att man är medveten om spelet som pågår. Europeiska nationalister behöver en egen agenda, grundad i Europas intressen, och bör aldrig okritiskt låta sig dras in i den ryska propagandans berättelser. Först när vi förstår detta fullt ut kan vi på allvar bygga en nationalistisk rörelse som står fri från manipulation och beroende – oavsett om det kommer från Bryssel, Moskva eller Washington.
"Den ryska blicken" – Informationskriget
Ett av samtalets mest intressanta och kritiska resonemang handlar om hur många inom den nationalistiska och konservativa sfären, särskilt i alternativmedia, omedvetet eller medvetet sprider narrativ skapade och formulerade i Moskva. Morgoth sätter ord på detta på ett avslöjande sätt:
”När jag började granska mina egna medievanor insåg jag att mycket av det jag konsumerade, från populära alternativa mediekanaler som The Duran och liknande, egentligen speglade en renodlat rysk blick på världen. Jag trodde att jag undvek mainstreammedias propaganda, men insåg i efterhand att jag ofta svalde ett annat lands agenda – rakt av. I praktiken blev jag själv en del av Rysslands informationskrig, trots att jag från början bara ville ha en ärlig och kritisk motbild till etablissemangets narrativ.”
Denna självinsikt är inte bara viktig, den är avgörande. Europas nationalister står inför en komplex balansgång, där det är lätt att bli blind för att kritiken mot det egna etablissemanget samtidigt kan utnyttjas av krafter som inte alls delar ens långsiktiga mål. Kritik mot globalism, liberalism och massinvandring är berättigad och nödvändig – men den måste komma ur ett autentiskt europeiskt perspektiv, inte genom att okritiskt reproducera den propaganda som produceras i andra stormakters huvudstäder.
Att kritisera globalismen får inte leda till att man naivt lånar sig åt andras stormaktsspel. Nationalister behöver bli bättre på att urskilja skillnaden mellan legitim kritik och det som i slutändan enbart tjänar någon annans strategiska syften. Europas självständighet börjar med förmågan att tänka självständigt – något som blir allt viktigare i det informationskrig som nu pågår för fullt runt om oss.
Europas sårbarhet – från invandring till militär svaghet
I samtalet drar Morgoth en träffande parallell mellan den europeiska naiviteten i det mångkulturella samhället och kontinentens nuvarande geopolitiska hållning. Han påpekar skarpt:
”Problemet är att européer går runt och betraktar världen som om alla andra var lika individualistiska och välmenande som de själva. Det påminner om hur en naiv europé vandrar genom ett mångkulturellt område och blir överraskad över att andra grupper inte tänker likadant, och plötsligt befinner han sig i fara. Det vi nu ser på geopolitisk nivå är exakt samma sorts naivitet, fast uppskalad. Europa beter sig som om stormakterna vore välvilliga grannar snarare än själviska aktörer med egna intressen.”
Morgoths poäng är tydlig och bör tas på största allvar av Europas nationalister. Precis som vi tydligt ser konsekvenserna av öppna gränser och massinvandring på hemmaplan, måste vi också inse att militär svaghet och beroende av andra stormakter innebär en existentiell risk för vår kontinents långsiktiga överlevnad. Förmågan att försvara våra gränser – både fysiskt mot migrationsströmmar och militärt mot främmande makters inflytande – är två sidor av samma mynt.
En stark försvarsmakt är inte något valbart eller lyxigt; det är grundläggande förutsättning för Europas självständighet och säkerhet i en allt mer kaotisk och oförutsägbar värld. Nationalister kan inte tillåta sig att fastna i bekväma illusioner om en harmonisk global samexistens. Europa måste rusta sig självt, både med tydliga gränser och ett starkt militärt försvar. Bara så kan vi på allvar värna vår kulturella identitet, nationella suveränitet och framtid.
Självständighet och styrka – ett realistiskt Europa
Frodi Midjord pekar i samtalet på en central men ofta underskattad sanning: Europa har egentligen alla förutsättningar att bli en självständig och stark aktör. Han menar dock att det är just denna potential som utgör själva kärnan i hotet mot både Rysslands och vissa amerikanska aktörers geopolitiska intressen:
”Om Europa faktiskt lyssnade på Trump och lade 5 procent av BNP på försvaret skulle vi bli starkare än USA militärt sett. Europa har redan större befolkning än USA och en starkare ekonomi än Ryssland. Vi har egentligen alla möjligheter att vara minst lika mäktiga. Problemet är att en stark, självständig europeisk makt inte ligger i Rysslands intresse, och kanske inte heller i USA:s. Därför görs allt för att hålla Europa svagt, splittrat och beroende.”
Detta klargör en avgörande insikt för Europas nationalister: Vår framtid ligger inte i isolation eller underkastelse under andras intressen, utan i ett realistiskt och tydligt erkännande av vår egen styrka och potential. Ett nationalistiskt budskap får aldrig bygga på svaghet eller rädsla, utan på självtillit och beslutsamhet.
Det handlar om att inse Europas egen kapacitet och formulera en politik utifrån våra egna intressen, utan att blint följa vare sig Bryssel, Moskva eller Washington. Ett starkt Europa är inget hot mot de enskilda nationernas självständighet, tvärtom – det är en garanti för deras frihet och överlevnad. Nationalister måste därför fokusera på att bygga en europeisk strategi grundad i självständighet, styrka och långsiktig realism. Detta är vägen framåt i ett allt mer multipolärt och oförutsägbart världsläge.
Europas öde ligger i våra egna händer
Europa befinner sig vid en historisk brytpunkt. Morgoth och Frodi Midjords diskussion har tydliggjort att vi lever i en ny värld – en värld där gamla garantier om säkerhet och lojaliteter inte längre gäller. Den amerikanska reträtten under Trump, Rysslands aggressiva informationskrig och den globala multipolära ordningen innebär alla att Europa inte längre kan gömma sig bakom andra makters välvilja. Nu är det dags för Europas nationalister att inse verklighetens allvar: vår framtid avgörs av vår egen vilja och styrka, eller avsaknad därav.
Under lång tid har många inom nationalistiska kretsar betraktat Ryssland som en naturlig motpol till västerländsk globalism och därför underskattat eller ignorerat landets egentliga ambitioner. Lika ofta har amerikanska konservativa röster välkomnats utan att deras egen agenda ifrågasatts. Diskussionen mellan Morgoth och Frodi klargör emellertid att Europas långsiktiga överlevnad aldrig kan byggas på att vara en passiv pjäs i andras spel. Att okritiskt acceptera andras narrativ eller strategier är ett recept på katastrof – en garanti för fortsatt svaghet och beroende.
Istället måste Europas nationalister formulera ett eget narrativ grundat i realism, självförtroende och strategisk klarhet. Morgoths jämförelse mellan européernas naivitet i ett mångkulturellt samhälle och deras motsvarande passivitet på geopolitisk nivå visar hur ödesdigert det är att inte ha en egen tydlig strategi. Vår svaghet på hemmaplan, manifesterad i öppna gränser och kulturell upplösning, är direkt kopplad till vår oförmåga att försvara våra intressen utåt. Endast med starka, självständiga och välbevakade gränser – kulturellt, militärt och politiskt – kan Europa säkerställa sin framtid.
Frodi Midjord påminner oss samtidigt om vår egen potential. Europa är inte svagt eller maktlöst av naturen; vi är det bara för att vi låter oss hållas tillbaka. Vår kontinent har tillräckligt med människor, resurser och ekonomisk styrka för att kunna stå emot och balansera andra maktblock. Men för att kunna göra det måste vi först erkänna behovet av en stark europeisk identitet, grundad på kulturell självmedvetenhet och säkerhetspolitisk realism.
Framtidens nationalism får inte definieras av rädsla, isolation eller underkastelse under främmande makter. Den måste istället bygga på ett självsäkert försvar av vår egen civilisation, där våra nationer står samman i en medveten och tydlig insikt om gemensamma europeiska intressen. Bara då kan vi bli fria aktörer snarare än redskap i andras spel. Det är hög tid att kasta av oss rollen som passiva åskådare och istället ta kontroll över vårt eget öde.
Europa har all potential att åter bli en stark och självständig kontinent. Frågan är bara om vi vågar tro på oss själva och vår egen framtid – och om vi har modet att agera därefter. Den multipolära världen väntar inte, och Europas öde ligger nu i våra egna händer.
■
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!
Hmm. Ryssland har väl inte hotat Sverige eller EU. Däremot finns det förstörda svenska stridsvagnar i Ryssland
Titta inte så mycket på SVT