EU:s demografiska kris kräver fokus på europeiska familjer, inte mer invandring
Medan politiker förlitar sig på invandring, visar nya siffror från Eurostat att EU:s ursprungsbefolkning krymper. Det är dags att prioritera europeiska familjer för att rädda vår kontinents framtid.
Eurostats senaste rapport "Key figures on Europe – 2024 edition" målar upp en oroväckande bild av EU:s demografiska framtid. Bakom de neutrala siffrorna döljer sig en utveckling som hotar själva grunden för våra europeiska samhällen och välfärdssystem. Det är hög tid att våra politiker tar bladet från munnen och adresserar de verkliga utmaningarna.
Alarmerande siffror visar på en ohållbar utveckling
Rapporten visar att EU:s befolkning ökade med blygsamma 1,93 miljoner mellan 2022 och 2023, till totalt 448,8 miljoner invånare. Vid första anblick kan detta tyckas positivt. Men när man gräver djupare i siffrorna framträder en mer komplex och oroande bild.
Den främsta drivkraften bakom befolkningsökningen är nettoinvandring, inte naturlig befolkningstillväxt. I flera EU-länder, däribland Bulgarien, Grekland, Kroatien, Lettland, Polen och Rumänien, överstiger antalet dödsfall antalet födslar. Detta är inte en hållbar utveckling för något samhälle.
Än mer alarmerande är de långsiktiga prognoserna. EU:s andel av världsbefolkningen förväntas krympa från dagens 5,6% till bara 4,1% år 2100. Samtidigt visar rapporten att antalet personer i arbetsför ålder (20-64 år) i förhållande till antalet äldre (65+) har minskat drastiskt, från 3,8 år 2003 till 2,7 år 2023. Detta förväntas fortsätta falla till bara 1,5 år 2100.
Invandring är inte lösningen - fokus på europeiska familjer krävs
Vad betyder detta i praktiken? Det innebär en allt tyngre försörjningsbörda för den arbetande befolkningen, ökade kostnader för pensioner och sjukvård, och en gradvis urholkning av våra välfärdssystem. Det betyder också att Europas röst och inflytande på den globala arenan kommer att minska i takt med vår krympande andel av världsbefolkningen.
Tyvärr har många europeiska politiker valt den till synes enkla vägen ut genom att förlita sig på invandring för att fylla demografiska luckor. Men denna strategi är kortsiktig och bortser från de långsiktiga konsekvenserna för våra samhällen.
Massinvandring är inte lösningen på Europas demografiska utmaningar. Istället bör vi fokusera på att stödja och uppmuntra europeiska familjer att skaffa fler barn. Detta kräver en radikal omprövning av vår familjepolitik och våra samhällsvärderingar.
Vi behöver införa kraftfulla ekonomiska incitament för barnafödande, såsom generösa barnbidrag, skattelättnader för barnfamiljer och subventionerad barnomsorg. Men det handlar inte bara om pengar. Vi måste också arbeta för en kulturell förändring som återigen sätter familjen i centrum och hyllar föräldraskapet som en av samhällets viktigaste uppgifter.
Tid för handling - Europas framtid står på spel
Samtidigt måste vi adressera de faktorer som får unga européer att skjuta upp familjebildningen eller helt avstå från att skaffa barn. Det handlar om allt från osäkra anställningsvillkor och bostadsbrist till en utbredd individualism som nedvärderar familjens betydelse.
Kritiker hävdar ofta att sådana åtgärder är dyra och svåra att genomföra. Men alternativet – att fortsätta på den nuvarande vägen – kommer att bli ännu dyrare i längden. De sociala, ekonomiska och kulturella kostnaderna för en åldrande och krympande ursprungsbefolkning, kombinerat med storskalig invandring, är svåra att överblicka.
Det är också värt att notera att flera central- och östeuropeiska länder, som Ungern och Polen, har visat att det är möjligt att vända den negativa demografiska trenden genom en medveten familjepolitik. Dessa länder har infört omfattande stöd till barnfamiljer och sett positiva resultat i form av ökade födelsetal.
Eurostats rapport bör vara en väckarklocka för Europas beslutsfattare. Den demografiska krisen är här och nu, och den kräver modiga och långsiktiga lösningar. Att fortsätta förlita sig på invandring som en quick fix är att svika både nuvarande och framtida generationer av européer.
Det är dags för en ärlig debatt om Europas demografiska framtid. Vi måste våga tala öppet om vikten av att bevara och förnya vår egen befolkning, utan att bli anklagade för främlingsfientlighet eller rasism. Europas framtid står på spel, och lösningen finns inom oss själva – i form av fler europeiska barn och starkare europeiska familjer.
Eurostats siffror talar sitt tydliga språk. Nu är det upp till oss att lyssna och agera innan det är för sent. Europas överlevnad som en distinkt kulturell och demografisk enhet hänger på vår förmåga att vända denna trend. Det är en utmaning vi måste anta – för våra barns och barnbarns skull.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!