För varje försök att slå ned oss, reser vi oss ännu mer bestämda

Photo by Christian Widell on Unsplash

Veckobrev #18-2024

I detta veckobrev

• Repressionen mot DFS

• Den kommande veckan

• Härliga bilder från Polen

• Kravaller i Leeds och vad vi kan lära oss

• Europaparlamentet igång igen

• Skyddspengar och efterblivna sossar

  ---

I mitt veckobrev för tre veckor sedan skrev jag att jag inom kort skulle kunna berätta om åtminstone någon eller några av de saker som gjort den senaste månaden extra intensiv. Därför hade vi i måndags ett digitalt medlemsmöte med Det fria Sverige där vi informerade om den senaste repressionen emot oss: SEB stänger ned våra bankkonton.

Kanske förklarar detta också bättre mitt flummande i ovan nämnda veckobrev. Det är helt enkelt en sådan situation där det är lätt att bara ge upp. Sanningen är ju den att det inte är möjligt att driva en större verksamhet (med större menar jag här en som omsätter mer än några tusenlappar) utan bankkonto. Och när alla banker nekar dig bankkonto är det ingen liten sak när det enda konto du lyckats få till föreningen på sju år blir uppsagt.

Men sådant är livet som dissident.

Och både jag och Magnus fungerar likadant vid sådana här tillfällen: Vi får extra energi och ett jävlaranamma när man försöker tysta oss. Vi har beljugits i media, fått vår fastighet uppeldad, fått försäkringar uppsagda på politisk grund, blivit av med leverantörer efter mediahets och nu blivit av med bankkontot. Varje gång reagerar vi likadant: Vi kavlar upp ärmarna och kör extra hårt.

Det är jag väldigt stolt över.

Men detta har inte bara kostat oss tid, det kostar också en hel del pengar. Jag hoppas därför att så många som möjligt väljer att lösa ett medlemskap eller ge en gåva till Det fria Sveriges arbete. Det behövs mer än någonsin.

Vill man ge systemet ett ordentligt långfinger bör man dessutom dyka upp på sommarfesten den 3 augusti. Visa att vi inte låter oss tystas.