Från föräldrarätt till superstat: Därför blev Ungern EU:s måltavla
Under täckmantel av HBTQ-rättigheter driver EU sin största attack någonsin mot nationellt självbestämmande. I centrum står en ungersk lag som skyddar barn och föräldrar.
Just nu pågår vad EU-kommissionen kallar "historiens största människorättsmål" i EU-domstolen. På ytan handlar det om Ungerns barnskyddslag, som ger föräldrar rätt att bestämma hur deras barn ska undervisas i sexualkunskap och skyddar dem från oönskad exponering för sexuellt innehåll. Men under ytan döljer sig något mycket mer genomgripande - EU:s systematiska strävan efter ökad centralisering på medlemsstaternas bekostnad.
Barnsskyddslagen som bricka i ett större spel
"Frågan handlar inte om vuxna i relation till kön, utan om barn, om vem som ges auktoritet i sexualundervisning: skolor eller föräldrar," förklarade premiärminister Viktor Orbán i en intervju. "Barn får inte tillåtas få någon form av instruktion relaterad till sexuell identitet i förskola eller skola utan föräldrarnas tillstånd. Det är en röd linje!"
Den ungerska lagen är i grunden enkel: Den ger föräldrar kontroll över sina barns sexualundervisning och skyddar minderåriga från att exponeras för sexuellt innehåll utan föräldrars medgivande. Det handlar om grundläggande föräldrarättigheter som tidigare tagits för givna.
Forskning visar att barn som utsätts för sexualiserat innehåll i tidig ålder kan få problem med sin utveckling. Den ungerska lagen följer därmed både vetenskapliga rön och sunt förnuft genom att låta barn vara barn och ge föräldrar makten över sina barns uppfostran.
Ändå har EU-kommissionen och 16 medlemsländer stämt Ungern, med påståenden om att lagen skulle vara diskriminerande. Samtidigt visar undersökningar att liknande lagstiftning antingen redan finns eller planeras i flera andra EU-länder, däribland Italien, Slovakien och Rumänien. Detta avslöjar att attacken mot Ungern handlar om något annat än lagstiftningens faktiska innehåll.
EU:s ekonomiska utpressning
Detta är långt ifrån första gången EU använder ekonomiska påtryckningar för att tvinga igenom sin agenda. Under migrationskrisen 2015 hotade man med indragna stöd till länder som vägrade ta emot flyktingkvoter. Nu använder man samma taktik i värdepolitiska frågor.
När Ungern antog sin barnsskyddslag hotade EU-kommissionen omedelbart med att frysa utbetalningar av coronastöd värda miljardbelopp. I en intervju med statlig media avslöjade premiärminister Orbán den ekonomiska utpressningen: "Det finns stark press på oss att ge upp detta, annars kommer Ungern inte få EU-medel."
Enligt MCC:s rapport har denna typ av ekonomisk utpressning blivit EU:s standardmetod: "EU:s arsenal av påtryckningsmedel är betydligt större idag än tidigare, och används systematiskt. Förr kunde inte kommissionen godtyckligt frysa medlemsländers EU-medel som den nu gör. Den hade inte möjlighet att pressa medlemsstater genom att fabricera anklagelser om brott mot 'rättsstatsprincipen'."
Systematisk medial förvrängning
Västmedier har konsekvent förvrängt innebörden i den ungerska lagen. Man talar om "anti-HBTQ-lagstiftning" trots att lagen varken nämner eller riktar sig mot HBTQ-personer. Istället handlar den om att skydda barn och föräldrarättigheter.
"Det har blivit allt tydligare att dolda inom den trojanska hästen av påstådda 'queer-rättigheter' lurar den verkliga agendan - att beröva nationer deras rättigheter inom EU och attackera nationell suveränitet", skriver MCC.
Denna mediedramaturgi följer ett välbekant mönster där östeuropeiska länder som värnar sina traditioner och sin kulturella identitet systematiskt framställs som bakåtsträvande och intoleranta.
Ett tydligt mönster av maktförskjutning
Detta är bara senaste exemplet på hur EU använder värdepolitiska frågor som hävstång för att öka sin makt. I sin omfattande analys visar tankesmedjan hur EU systematiskt använt denna typ av frågor för att "problematisera idealet om nationell demokratisk suveränitet och legitimera synen på Central- och Östeuropa som på något sätt 'annat' än det europeiska idealet."
Flera tecken tyder på att detta är del av en större strategi:
Europaparlamentet har nyligen lagt fram förslag om att ändra EU:s grundfördrag för att ta bort medlemsländernas vetorätt
Länder som står upp för traditionella värden och nationellt självbestämmande stämplas som "normbrytare" som måste disciplineras
Stora medlemsländer som Frankrike och Tyskland anslöt sig motvilligt till stämningen mot Ungern först i sista stund
En historisk trend av centralisering
EU:s strävan efter ökad centralisering är inget nytt. Forskarna dokumenterar hur EU sedan Amsterdamfördraget 1999 successivt har utökat sin makt över medlemsländerna. Värdepolitiska frågor har blivit ett särskilt effektivt verktyg i denna process, eftersom det låter EU framställa sig som försvarare av "progressiva värderingar" samtidigt som man underminerar nationellt självbestämmande.
Om Ungern förlorar målet kan det utlösa EU:s mest långtgående maktmedel - artikel 7 som kan beröva en medlemsstat dess rösträtt. Det har aldrig hänt förut och skulle skapa ett farligt prejudikat för EU:s överstatliga makt.
Vad står på spel?
Domen väntas nästa sommar och kan permanent förändra maktbalansen i Europa. Det handlar inte främst om specifika rättigheter utan om vem som ska bestämma över europeiska nationers framtid - deras egna medborgare eller EU:s byråkrater.
"EU:s försök att använda östutvidgningen för att 'påskynda socialiseringen' av sina normer har varit polariserande snarare än enande", slår studien fast. Istället för att stärka demokratin riskerar strategin att undergräva den demokratiska suveräniteten i medlemsländerna.
Vägen framåt
För att motverka denna utveckling krävs flera konkreta åtgärder:
Återupprätta respekten för medlemsländernas kulturella och religiösa traditioner
Uppmuntra öppen och ärlig dialog om samhällsfrågor utan ideologiska påtryckningar
Återställa och respektera nationella institutioners självbestämmande
Omvärdera EU:s villkorande av medlemskap baserat på ideologiska krav
Frågan vi måste ställa oss är: Vill vi ha ett EU byggt på ömsesidig respekt mellan suveräna nationer, eller ett överstatligt system där Bryssel dikterar villkoren för alla?
Som utvecklingen i Ungernfallet visar är detta ingen teoretisk fråga utan en högst konkret maktkamp som kommer avgöra Europas framtid. När domen faller nästa sommar kommer vi få ett tydligt svar på vilken riktning EU är på väg.
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!