Från statyer till gravstenar: Maktkampen om det förflutna
Från statyer till gravstenar: Maktkampen om det förflutna
Statyer, böcker och gravstenar – historia blir politik när allt ska anpassa efter vad som är politiskt korrekt för stunden.
Är det rimligt att gå in och peta i historien för att den bättre ska passa in i vad den härskande klassen tycker är rätt och riktigt idag? Vi har sett otaliga exempel på när man uppenbarligen anser detta, inte minst inom litteraturens värld där ord ska ändras och böcker beläggas med varningstexter, eller kanske helt dras in från försäljning, eftersom de inte längre faller makten i smaken. Aktivister inom akademin har även de hamnat i detta politiserade vansinne genom att försöka hävda att “de första svenskarna var svarta” eller att vikingarna möjligtvis var muslimer, vilket så klart snart visade sig vara totalt nonsens.
Vad gäller påståendet om de svarta svenskarna är även det så klart helt verklighetsfrånvänt, och jag kan gladeligen rekommendera den här genomgången av varför liknande propaganda i Storbritannien om den så kallade “Cheddarmannen” saknar vetenskaplig grund. På precis samma premisser kan man också avfärda propagandan om de svarta ursvenskarna.
Statyerna som förmedlar fel världsbild
Problemet för alla dessa aktivister som vill in och skriva om historien för att passa deras politiska världsbild är att allt inte håller sig till akademins teoretisk värld, istället omgärdas vi hela tiden av vår historia. Den talar till exempel till oss i form av statyer av forna hjältar och kungar, som man så klart helst vill bli av med.
Jan Björinge, tidigare statsdirektör i Umeå Kommun och kortvarig regiondirektör på Gotland innan han fick sparken på grund av sin inkompetens, har målbilden tydlig:
“Ta bort envåldshärskaren Karl XII och ersätt honom med klimataktivisten Greta Thunberg eller åtminstone med diplomaten och fredspristagaren Dag Hammarskjöld! Bägge har bidragit till en mänskligare och mer hållbar värld.”
Förstörelsen av våra stadskärnor
Vår historia talar också till oss i den klassiska arkitekturen, som fick sig en ordentlig smäll under rivningshysterin 1960-1975 där svenska historiska stadskärnor jämnades med marken för att ge plats åt Sovjetinspirerad betongarkitektur. En person som blivit en symbol för detta, den judiske socialdemokraten Hjalmar Mehr, var förövrigt bokstavligen cuck för Ilja Ehrenburg när han godkände att hans fru Liselotte Lina Meyer också var Ehrenburgs älskarinna, samtidigt som han var Mehrs personlige vän.
Ehrenburg är alltså den judisk-sovjetiska författaren som fick stort genomslag med sin propaganda till sovjetiska soldater under andra världskriget, genom bland annat dessa två stycken:
“Tyskarna är inga människor. Från och med nu är ordet ‘tysk’ den förskräckligaste svordom för oss. Från och med nu avfyrar soldaten sitt gevär när han hör ordet ‘tysk’. Vi kommer inte att tala. Vi kommer inte att bli upprörda – vi kommer att döda. Har du inte dödat en tysk om dagen är din dag förstörd.”
“Döda, döda! Det finns ingen tysk som är oskyldig, inte de levande och inte de ofödda! Följ kamrat Stalins direktiv och krossa för alltid det fascistiska odjuret i sin håla. Bryt med våld de germanska kvinnornas rashögmod. Ta dem som rättmätigt byte. Döda, ni tappra framstormande rödgardister!”
Fina vänner de har de där socialdemokraterna, va?
Riv kyrkorna…
Förutom statyerna och arkitekturerna finns det även annat i vår omgivning som påminner oss om vår historia, om en tid långt innan woke och antivita ressentiment var kutym i härskarklassen — nämligen våra kyrkor och kyrkogårdar.
Att riva svenska kyrkor har länge varit en populär idé bland de progressiva. 2015 skrev Malin Siwe att kyrkorna bör användas som sambandscentral för folkutbytet istället:
“Om metodistkyrkan S:t Pauls vid Mariatorget på Söder i Stockholm – nu till salu - ersattes av ett anläggningsboende i Migrationsverkets regi torde det vara en Gudi behaglig gärning.”
Och vem minns inte Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro, som glad i hågen la upp ett filmklipp på Twitter där han menade att vi skulle “riva alla gamla kyrkor i centrala Stockholm och bygga bostäder istället”.
…eller gör åtminstone om gravstenarna!
Senast ut i raden av människor som vill skriva om historien är den feministiska aktivisten Johanna Wester. Hon har till sin fasa upptäckt att det finns gravstenar med stengraveringar i stil med “Här vilar Anders Eriksson och hans maka”. Därför tycker hon nu att kyrkorna ska sätta upp skyltar på gravplatser och rätta till historien.
Wester, som är född och uppvuxen på Södermalm och arbetat för skattefinansierade aktivistorganisationer hela livet, hävdar först att “kvinnor nekats att ha sina namn utskrivna på sin egen minnesplats” men påminner sig själv lite senare om att “många som vilar i en gemensam grav utan eget namn har valt att göra det”.
Men ändå anser hon sig ha rätt, eller att efterkommande generationer i släkten ska ha rätt, att gå emot deras egen önskan för att det inte längre anses politiskt korrekt?
Långt upp i elfenbenstornet avrundar Wester sedan sin debattartikel så där lagom pretentiöst:
“För när vi pratar om dåtidens medborgare gäller det också framtidens. Även om det inte längre är praxis att bara namnge maken på gifta pars gravar finns problemet kvar.
Varje dag ser nya generationer de här inskriptionerna medan bilden vidmakthålls av kvinnor som anonyma ägodelar. Det är inte bara ovärdigt för de som en gång levt, utan för hela idén om människors lika värde – och om gravplatser som ett sätt att minnas det värdet.
Alla har rätt till sin identitet, även de som inte längre finns bland oss. Låt namnen träda fram.”
För henne är det nämligen helt oförståeligt, eller åtminstone oförsvarligt, att det en gång fanns en tid i Sverige då individen inte ställdes över allt annat. Där din familj, din ätt och i förlängningen ditt folk faktiskt var viktigare än ditt ego och ditt eget “självförverkligande”.
En sådan historia ska vi inte få lära oss om, så det är bäst att vi går in och ändrar på gravar, river statyer och demolerar den arkitektur som påminner oss om vårt folks storhetstid. Passa på att förbjuda lite böcker som kallar en spade för en spade också så kanske vi äntligen kan forma den nya, globalistiska massmänniskan?
Tvi vale!
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!