Hatets förföriska och farliga kraft

Hur vrede kan tända engagemanget men också förgöra den som bär den. Mina egna erfarenheter av hat som drivkraft och vägen bort från det.

Photo by Gwendal Cottin on Unsplash

Veckobrev #37-2025 (läs tidigare veckobrev här)

Att drivas av hat är som att fylla en bil med jetbränsle. Det kan ge en explosiv skjuts, men motorn är inte byggd för det. Förr eller senare går allt i luften. Hat kan vara en gnista, en väg in i engagemang, men som långvarigt bränsle är det förödande.

Jag vet, för jag har sett det förgöra människor. Jag vet, för det har nästan förgjort mig.

Som yngre var hatet, och känslan av oförrätt, något som brann i mitt bröst. Jag upplevde mig orättvist behandlad av vuxenvärlden när jag försökte lyfta problemen med svenskfientligheten på skolan, sedan anklagad på falska grunder och felaktigt svartmålad i media när jag började engagera mig politiskt. Jag var frustrerad över att ingen ville lyssna till mig och många av mina svenska generationskamrater, och att man hellre skrev om oss än talade med oss.

När drivkraften blir destruktiv

Men om det där hatet och den där frustrationen inte kanaliseras om till konstruktivt arbete och en kreativ aktivism, riskerar det att leda dig in på en destruktiv bana som inte sällan slutar med att du skadar dig själv eller andra.