Jag är ett genetiskt missfoster
Hur kunde evolutionen tillåta det här?
Förra året, nästan exakt vid den här tiden, började jag misstänka att något inte stod rätt till med mig. Jag hade kommit hem efter ett besök i huvudstaden där jag sett mitt Hammarby förlora Svenska cup-finalen och kände mig helt utslagen. Visst hade det druckits öl och så där, men det här var ingen bakfylla. Jag var väldigt trött, ögonen sved, halsen kliade och vad som verkade vara en förkylning utav guds nåde började ta form.
I flera dagar var jag hemma i vad jag trodde var en svår förkylning, tills jag fick för mig att åtminstone prova antihistaminer och se om det gav någon effekt.
Bara någon dag eller två senare var jag som en ny människa.
Men det kunde ju vara tillfälligheter. Förkylningen, eller vad det nu var, kanske bara var på väg bort och antihistaminerna hade inget med det att göra.
Men så, för några dagar sedan, återigen hemkommen från huvudstaden (men den här gången för att delta i en mycket lyckad bokrelease och konferens) drabbas jag av liknande symtom. Den här gången ger jag anthistaminerna chansen redan andra dagen, och när jag nu är inne på tredje dagen märker jag att de börjar verka och jag kan plötsligt andas som en normal människa igen.
Jag får nog acceptera det. Jag är ett genetiskt missfoster. För hur kan man annars förklara pollenallergi? Det är ju evolutionärt idiotiskt? Allergisk mot naturen? Hur kunde dessa gener överleva?
Eller så kanske jag bara är allergisk mot Stockholm.