Jimmie Åkesson, omskärelsen och judarna

SD vill förbjuda omskärelse av pojkar, men inte för judar. Jag skriver om en principfråga som partiet inte vågar följa hela vägen.

Sverigedemokraterna har ännu en gång lyckats skapa den där sorts debatt som säger mer om partiet självt än om sakfrågan. Den här gången gäller det omskärelse av pojkar. I grunden är det egentligen en ganska enkel fråga: ska vuxna människor få skära i friska barns könsorgan av religiösa eller kulturella skäl? För mig är svaret nej. Ett tydligt och okonstlat nej.

Men eftersom detta är svensk politik år 2026 måste även det självklara först malas genom strategiska överväganden, identitetspolitiska specialregler och ett par varv i partiernas interna nervsystem. Resultatet blev att Jimmie Åkesson öppnade för förbud mot icke-medicinsk omskärelse, men med undantag för judar, med hänvisning till att judar är en nationell minoritet och därför har vissa särskilda rättigheter. Det framgår tydligt både i Kvartals intervju med Åkesson och i Mattias Karlssons efterföljande resonemang på X.

Låt oss börja i principen. Ett barn äger inte sin kropp på lån från sin familj eller sin församling. Ett barn är inte råmaterial för vuxnas identitetsmarkeringar. När ett irreversibelt ingrepp görs på ett friskt barn, utan medicinsk nödvändighet och utan möjlighet till samtycke, då har vi passerat gränsen för vad ett civiliserat samhälle bör acceptera. Där borde diskussionen egentligen sluta.

Att en sedvänja är gammal gör den inte god. Om något alls visar historien det motsatta: mänsklig utveckling består ofta i att man slutar göra sådant som länge ansetts normalt. Tradition är inte ett frikort. Inte heller religion. Vi accepterar inte barnaga bara för att någon släkt gjort så i generationer. Vi accepterar inte giftermålstraditioner, kroppsliga markeringar eller andra handlingar bara för att de är kulturellt förankrade. Vi har lagar därför att vissa principer måste stå över sedvänjan.

Det är därför Sverigedemokraternas resonemang haltar. Om partiet menar allvar med att detta handlar om barns kroppsliga integritet, då kan inte slutsatsen bli att integriteten gäller för vissa barn men inte för andra. Då kan man inte säga att det är barbariskt när muslimer gör det men begripligt när judar gör det. Då har man lämnat principen och gått över till att väga grupp mot grupp och signal mot signal.

Det är möjligt att Åkesson tycker sig ha hittat en elegant kompromiss. I själva verket har han hittat den klassiska svenska mellanvägen till intellektuell röra. Å ena sidan vill man låta hård och principfast. Å andra sidan vill man inte stöta sig med den världsbild där judar och Israel sorteras in under “väst”, medan muslimer blir den självklara motpolen. Då landar man i den märkliga hållningen att ingreppet i sig inte är det avgörande, utan vem som utför det och vilken civilisationskategori denne anses tillhöra.

Det är här den kontrajihadistiska reflexen blir synlig. I denna världsbild är den stora striden inte mellan rätt och fel utan mellan väst och islam. Och om det är det raster man betraktar verkligheten genom blir logiken nästan oundviklig: sådant som försvårar muslimskt liv i Sverige uppfattas som gott eller åtminstone nyttigt, medan sådant som skyddar judiskt liv uppfattas som moraliskt nödvändigt. Men då ska man också vara ärlig med vad man håller på med. Då handlar detta inte främst om barnens rätt, utan om att använda lagstiftning som civilisatorisk signalpolitik.

Jag säger inte att signalpolitik alltid är fel. Ett land har rätt att göra sig mindre attraktivt för sådant det inte vill främja. Politik är inte söndagsskola. Men man ska kalla saker vid deras rätta namn. Om syftet är att markera mot islam, då är det det man gör. Om syftet är att skydda barns kroppsliga integritet, då måste lagen gälla lika.

Sedan finns det också en annan fråga, en som få verkar vilja röra vid utan skyddshandskar: varför ska statusen som nationell minoritet innebära att man i praktiken kan begära undantag från normer som annars sägs vara allmängiltiga? Mattias Karlsson hänvisar till den rättsordning som vuxit fram kring nationella minoriteter och till SD:s principprogram om kulturell autonomi. Men kulturell autonomi kan inte betyda att barns kroppar blir förhandlingsbara zoner. En stat kan erkänna historiska minoriteter, skydda språk och traditioner, utan att för den skull abdikera från sina egna civilisatoriska principer.

Annars hamnar vi snabbt i det absurda. Då blir frågan inte längre: är detta rätt? Frågan blir: vem är tillräckligt skyddsvärd för att få göra det ändå? Det är en dålig ordning. Inte bara juridiskt utan moraliskt. Den lär medborgarna att lagen inte ytterst uttrycker principer, utan prioriteringar mellan lobbygrupper och politiska känsligheter.

Samtidigt bör man vara rättvis mot Sverigedemokraterna. De verkar i det masspolitiska lagret. Där gäller andra logiker än i den fria krönikan eller den principiella essän. De måste väga vad som mobiliserar och vad som inte skrämmer bort viktiga sympatisörer. Kanske är detta ännu ett exempel på att SD är bättre på strategi än på idéarbete. Kanske är det tvärtom ett exempel på att de strategiserar så mycket att de tappar bort sina egna argument halvvägs till målet.

Men just därför är debatten nyttig.

För om den leder till att fler svenskar börjar formulera en enkel och fast princip, då har något gott ändå kommit ur detta. Inga irreversibla religiösa ingrepp på friska barn. Inte för muslimer. Inte för judar. Inte för någon. Den som vill omskära sig när han är vuxen får fatta det beslutet själv. Det är en rimlig ordning i ett samhälle som påstår sig respektera individen.

Ett civiliserat samhälle vågar säga att vissa traditioner, hur gamla de än är, inte längre hör hemma här.

Och där borde frågan faktiskt avgöras. Inte i en arbetsgrupp. Inte i ett taktiskt balansnummer. Utan i själva den princip som Sverigedemokraterna säger sig försvara, men denna gång inte riktigt tycks våga följa hela vägen.

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare