Kapitalmarknadsunionen - EU:s senaste maktstöld på bekostnad av nationellt självbestämmande
Kapitalmarknadsunionen - EU:s senaste maktstöld på bekostnad av nationellt självbestämmande
Medan Sverige sover ritar EU om Europas finansiella karta. Kapitalmarknadsunionen är Brussels senaste kupp - ett försök att centralisera makten över våra besparingar och investeringar.
Jag vet att diskussioner om finansmarknader och EU-regleringar kan låta som ett effektivt sömnmedel för många. Men jag vädjar till er att hålla er vakna genom denna artikel, för få saker är så viktiga för vår framtid som det som nu sker i det tysta i Bryssel. Kapitalmarknadsunionen må låta torrt och tekniskt, men dess konsekvenser kommer att påverka var och en av oss, från våra pensioner till våra möjligheter att starta och driva företag.
Jag vet också att ni, Friborna tankars läsare, är några av de mest insiktsfulla och engagerade medborgare vi har. Genom att förstå dessa till synes komplexa frågor blir ni ännu bättre rustade att argumentera för varför EU sedan länge har valt fel väg. Er kunskap och ert engagemang är avgörande för att väcka en bredare debatt om dessa kritiska frågor. Låt oss tillsammans dyka ner i vad Kapitalmarknadsunionen egentligen innebär och varför vi bör vara djupt oroade.
—
I det tysta har EU under det senaste decenniet arbetat med ett projekt som kan komma att fundamentalt förändra hur vi sparar, investerar och finansierar företag i Sverige och resten av Europa. Detta projekt, känt som Kapitalmarknadsunionen (KMU), är en ambitiös plan för att integrera och harmonisera Europas finansmarknader. Men bakom de glänsande löftena om ekonomisk tillväxt och ökade investeringsmöjligheter döljer sig en rad allvarliga risker och problem som få känner till.
En dold agenda
KMU presenteras av EU-kommissionen som ett sätt att stimulera ekonomisk tillväxt, öka finansieringsmöjligheter för små och medelstora företag, och ge EU-medborgare fler investeringsalternativ. Projektet introducerades officiellt 2014 av den dåvarande kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker som en del av hans politiska agenda. Sedan dess har det drivits framåt av olika EU-kommissionärer, senast av Mairead McGuinness som ansvarar för finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen.
Men i praktiken är KMU långt mer än bara ett tekniskt projekt för att förbättra finansmarknader. Det är ytterligare ett steg i EU:s ständiga strävan efter mer makt och kontroll över medlemsländernas ekonomier. Genom att centralisera och harmonisera finansiella regleringar och marknader över hela EU, minskar KMU medlemsstaternas möjligheter att utforma finanspolitik som passar deras unika ekonomiska förhållanden och nationella intressen.
Likt en trojansk häst rullas KMU in i våra nationella finanssystem, packad med löften om välstånd, men i dess buk gömmer sig en armé av överstatliga regleringar och centraliserande krafter.
Riskerna med ökad finansialisering
Ett av KMU:s huvudmål är att uppmuntra fler européer att investera sina besparingar på aktiemarknaden och i andra finansiella instrument. Att investera en del av sitt sparkapital i aktiemarknaden kan förvisso vara en god idé för många, men det är också förenat med risker. Det problematiska med KMU är att EU aktivt pushar människor i denna riktning, istället för att låta det vara ett individuellt val baserat på kunskap och personliga omständigheter.
Vad som verkligen behövs är en ökad förståelse bland allmänheten för vikten av ett diversifierat sparande. Detta kan inkludera allt från fonder och aktier till ädelmetaller, kryptovalutor och fastigheter, beroende på individens möjligheter, riskbenägenhet och intressen. En sådan diversifiering ger en bättre riskspridning och ökar möjligheterna att stå emot ekonomiska stormar.
Att från EU:s sida ensidigt uppmuntra till ökat aktiesparande är som att rekommendera en ensidig diet - det kan se bra ut på papperet, men riskerar att lämna spararna sårbara och undernärda när marknadsförhållandena förändras. Istället bör vi uppmuntra till en balanserad "ekonomisk kost" där olika sparformer kompletterar varandra.
En kulturkrock med svenska värderingar
Sverige har en lång och stolt tradition av ekonomisk försiktighet och sunt förnuft när det gäller sparande och investeringar. Denna tradition manifesteras tydligt i vårt hushållssparande, där Sverige historiskt sett har haft en av de högsta sparkvoterna i Europa. Redan på 1950-talet, med introduktionen av det allmänna pensionssystemet, uppmuntrades svenskar till långsiktigt sparande och ekonomisk planering. Denna försiktiga approach till personlig ekonomi har varit en hörnsten i den svenska modellen och har bidragit till både individuell och nationell ekonomisk stabilitet.
KMU:s fokus på risktagande och finansiell spekulation går stick i stäv med dessa djupt rotade värderingar och traditioner. Det uppmuntrar till en mer aggressiv investeringskultur som kan vara främmande och potentiellt skadlig för många svenska sparare, som länge har förlitat sig på trygga och stabila sparformer. Förespråkare för KMU jämfört gärna oss med USA, som präglas av ett större risktagande.
Men, vi är inte USA. Och vi vill inte bli USA.
Att be svenskar överge generationers visdom om ekonomisk försiktighet för EU:s vision om en integrerad kapitalmarknad är som att be en erfaren sjökapten kasta sin kompass överbord och istället navigera efter en karta ritad av byråkrater i Bryssel. Det riskerar att undergräva den ekonomiska stabilitet och trygghet som länge har varit en källa till stolthet och välstånd i vårt land.
Centraliseringens pris: Ekonomisk maktkoncentration och demokratiskt underskott
KMU riskerar också att underminera lokala och nationella banker och finansinstitut till förmån för stora, paneuropeiska aktörer. Detta kan leda till en farlig koncentration av finansiell makt i händerna på ett fåtal giganter, vilket inte bara hotar mångfalden i vår finanssektor utan också försvårar för små och medelstora företag att få tillgång till krediter och finansiering. Nu antar jag att du frågar dig själv om det inte redan är så, och jo, det är det till stor del — men med KMU riskerar det att bli ännu värre.
I en tid då vi strävar efter att stärka lokala ekonomier och främja entreprenörskap, kan denna centralisering av finansiell makt visa sig vara ett allvarligt hinder för ekonomisk dynamik och innovation på gräsrotsnivå. Vi bör således arbeta för en decentralisering av den finansiella makten, inte tvärtom.
Men problemet sträcker sig bortom det rent ekonomiska. Som med så många andra EU-projekt lider KMU av ett allvarligt demokratiskt underskott. Beslut som kan få långtgående konsekvenser för våra ekonomier och samhällen fattas långt borta från de människor som kommer att påverkas mest. Nationella parlament och medborgare har begränsat inflytande över utformningen och implementeringen av dessa omfattande förändringar.
Denna kombination av ekonomisk maktkoncentration och demokratiskt underskott skapar en farlig cocktail. När finansiella beslut som påverkar vår vardag flyttas allt längre bort från de lokala sammanhang där konsekvenserna känns, riskerar vi att skapa ett system som är både ekonomiskt sårbart och demokratiskt illegitimt. Det är en utveckling som hotar själva grunderna för vår ekonomiska självständighet och demokratiska suveränitet..
Vägen framåt: Lärdomar från Brexit och vikten av nationellt självbestämmande
Istället för EU:s one-size-fits-all approach bör vi förespråka en modell där varje nation har större frihet att reglera sina egna kapitalmarknader baserat på lokala förhållanden och preferenser. Sverige, med sin unika ekonomiska struktur och värderingar, bör ha rätten att utforma en finansmarknadsreglering som passar vårt land och våra medborgare bäst. Detta är inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om att bevara vår nationella suveränitet och demokratiska kontroll över vitala ekonomiska beslut.
I detta sammanhang bör Storbritanniens utträde ur EU ses som en viktig varningssignal för riskerna med överdriven finansiell integration och centralisering. Storbritannien, med sin stora och sofistikerade finanssektor, insåg att dess nationella intressen inte längre var förenliga med EU:s vision om en gemensam kapitalmarknad. Brexit-beslutet var delvis ett resultat av en växande frustration över EU:s ständiga inblandning i nationella finansiella angelägenheter.
Vi i Sverige bör noga studera Storbritanniens erfarenheter och dra lärdom av deras mod att stå upp för sitt nationella självbestämmande.
Min personliga övertygelse är att Sverige, likt Storbritannien, borde lämna EU och istället eftersträva bilaterala avtal med våra europeiska grannar. Detta skulle ge oss full kontroll över vår ekonomiska och finansiella framtid. Tyvärr verkar denna diskussion vara helt död i det svenska politiska landskapet. Givet denna realitet bör vi åtminstone göra allt i vår makt för att hålla i handbromsen så hårt vi kan när det gäller ytterligare finansiell integration inom EU. Vi måste stå upp för vår rätt att forma vår egen finansiella framtid, även om det innebär att vi går mot strömmen i Bryssel.
En balanserad approach skulle kunna innebära att vi deltar i vissa aspekter av den europeiska finansiella integrationen där det gynnar svenska intressen, samtidigt som vi behåller full kontroll över andra kritiska områden av vår finansmarknad. Detta kräver en tydlig och principfast hållning från våra politiska ledare, en villighet att förhandla hårt i Bryssel, och en beredskap att säga nej när EU:s planer hotar vårt ekonomiska självbestämmande.
Att gå denna balansgång kommer inte att vara lätt, men alternativet – att passivt acceptera en fullständig finansiell integration på EU:s villkor – riskerar att undergräva både vår ekonomiska stabilitet och vår demokratiska suveränitet. Det är en risk vi inte har råd att ta.
KMU ligger inte i Sveriges intresse
Kapitalmarknadsunionen må presenteras som en teknisk och opolitisk reform, men i verkligheten är den djupt politisk och potentiellt omvälvande. Den representerar ytterligare ett steg i EU:s gradvisa maktövertagande från nationalstaterna, denna gång på det finansiella området.
Som medborgare och väljare måste vi kräva en öppen och ärlig debatt om KMU:s konsekvenser för Sverige. Våra folkvalda representanter måste stå upp för svenska intressen och värderingar i EU och inte låta sig förföras av vaga löften om ekonomisk tillväxt på bekostnad av vårt nationella självbestämmande.
Det är dags att vakna upp och inse att medan vi sover, håller EU på att rita om den finansiella kartan över Europa. Frågan är: vill vi vara passagerare på den resan, eller vill vi hålla i rodret för vår egen ekonomiska framtid?
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.