Karl XII och arvet av heroism: En försvarstext till hjältekonungen

30 november – en historisk påminnelse om våra rötter

Veckobrev #34-2024 (läs tidigare veckobrev här)

Igår var det den 30 november, en dag som nationalister och konservativa historiskt sett har ägnat åt att hedra minnet av Karl XII, Sveriges hjältekonung. Under århundraden har hans liv och gärning inspirerat till tankar om mod, offer och nationell stolthet. Även idag lever traditionen kvar, och gårdagen såg nationalister samlas vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården i Stockholm för att minnas hans gärning.

Själv firade jag dagen vid Fredrikstens fästning i Norge, platsen där Karl XII föll den ödesdigra kvällen den 30 november 1718. Jag var där tillsammans med en grupp från Det fria Sverige för att hylla hans minne. För mig är Karl XII en hjältekonung, och att använda detta epitet har inte sällan väckt reaktioner. Det har nämligen blivit populärt, särskilt bland liberala och progressiva röster, att kritisera Karl XII och reducera hans gärningar till misslyckanden eller "storhetsvansinne."

Kritiken mot Karl XII

På X har flera användare reagerat med förakt mot gårdagens hyllningar. Bland annat skriver användaren FyraN:

"'Hjälte'. Svenska imperiet föll med hans storhetsvansinne."
(länk: placerafyran/status/1863149724716376524)

Michael Johansson går ännu längre och skriver:

"Den sk hjältekonungen flydde till muslimer efter sitt nederlag."
(länk: MichaelKubbe66/status/1862899603546190292)

Dessa påståenden representerar en förminskande och historielös syn på en av Sveriges mest mytomspunna kungar. Låt oss analysera dessa anklagelser och sätta dem i ett nationalistiskt perspektiv.