Kvotokrati när EU blir allt mer Sovjet
Nu ska EU tvinga in fler kvinnor i styrelserna — oavsett konsekvenserna.
Det nya EU-direktivet om könskvotering är en katastrof för både nationellt självbestämmande och fri företagsamhet.
Med start den 30 juni 2026 ska minst 40 procent av externa styrelseledamöter i börsnoterade företag vara av det underrepresenterade könet. Detta innebär en brutal inblandning i privatägda bolags beslut och ett allvarligt ingrepp i deras rätt att själva avgöra vem som ska styra verksamheten.
Detta handlar inte bara om att hota det nationella självbestämmandet – det slår även mot själva grunden för fri företagsamhet. I Sverige saknar vi dessutom reella möjligheter att påverka detta beslut, vilket gör situationen än mer absurd.
EU:s ideologiska diktat
EU-kommissionen motiverar direktivet med att det ”skapar rättvisa och utnyttjar kvinnors potential”. Men bakom de vackra orden döljer sig en agenda som handlar om att centralisera makten och skapa en enhetlig europeisk struktur utan utrymme för nationella särdrag.
Är det någon som på allvar tror att företagare inte vill ha de mest kompetenta i sina styrelser? Att tvingas tillsätta någon på grund av deras kön är inte bara orimligt, det undergräver också idén om meritokrati.
I Sverige tvingas företag nu in i en rigid kvoteringsmall. Enligt stiftelsen Allbright uppfyller inte 57 procent av landets börsnoterade företag kravet idag, trots att kvinnor redan utgör 35 procent av styrelseledamöterna.
Detta visar att EU inte är intresserat av verkliga framsteg eller nationella anpassningar. Istället används kvoteringsdirektivet som ett slagträ mot nationell autonomi och företagens frihet att själva fatta beslut utifrån kompetens och behov.
Med andra ord: detta är socialism via bakdörren.
Konsekvenser för Sverige
Totalt kommer 222 svenska bolag att omfattas av direktivet. För många innebär detta stora kostnader och byråkratiska hinder. Istället för att fokusera på sin kärnverksamhet måste dessa företag nu anpassa sig till EU:s centralstyrda regler.
Det finns dock stora skillnader mellan olika branscher. Fastighetsbranschen ligger bäst till, där 50 procent redan uppfyller kraven, medan materialbranschen ligger sämst till med endast 29 procent. Företag som BE Group och Arla Plast står inför enorma utmaningar. Enligt Allbright kan dessa bolag ”byta ut en man mot en kvinna” för att nå målen.
Men detta resonemang är ett exempel på hur verkligheten förbises. Styrelser ska tillsättas utifrån kompetens och erfarenhet – inte baseras på könskvoter. Att tvingas byta ut kompetenta ledamöter för att uppfylla ett politiskt direktiv är inte bara absurt, det riskerar att skada företagens konkurrenskraft.
Straff och sanktioner
Om företagen inte uppfyller kraven hotar sanktioner. Enligt direktivet kan detta inkludera böter, exkludering från offentliga upphandlingar och offentlig uthängning.
För svenska företag innebär detta en dubbel bestraffning. Först tvingas de omstrukturera sina styrelser till höga kostnader, och om de misslyckas riskerar de att bli offentligt stigmatiserade och ekonomiskt straffade. EU förvandlar sig själv till en centraliserad maktapparat som struntar i företagens verkliga behov.
Detta är ytterligare ett exempel på hur EU använder hot och sanktioner för att tvinga igenom sin agenda, oavsett konsekvenserna. Den fria marknaden kvävs under tyngden av denna centralstyrning.
Friheten står på spel
Detta direktiv är inte bara en attack mot nationell suveränitet, utan också mot det fria näringslivet. Sverige har redan lagar och förordningar som förhindrar diskriminering. Att EU nu lägger sig i hur privata bolag väljer sina styrelser är ett tydligt exempel på hur unionen urholkar friheten.
I praktiken måste EU:s kvoteringsdirektiv ses för vad det är: ett steg mot ett mer kollektivistiskt Europa där nationella särdrag och friheten att själv bestämma ständigt krymper.
Det är dags att säga ifrån. Sveriges makt i Bryssel är begränsad, men vår vilja att värna vår frihet måste vara tydlig. Det enda verkliga alternativet är att återvinna vår suveränitet – och det börjar med att ifrågasätta vårt medlemskap i EU.
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!