Merz och al-Sharaa: Ord som måste bli handling
Den tyska förbundskanslern talar om att 80% av alla syrier ska återvända inom tre år. Men vad var det egentligen som sades på presskonferensen, och vad är det troliga utfallet?
Veckobrev #12-2026 (läs tidigare veckobrev här)
I måndags ställde sig Tysklands förbundskansler Friedrich Merz bredvid Syriens övergångsledare Ahmed al-Sharaa i Berlin och meddelade att 80 procent av de över en miljon syrier som bor i Tyskland ska återvända inom tre år. De två presenterade en gemensam arbetsgrupp för återuppbyggnad och ekonomisk stabilisering, och al-Sharaa lanserade begreppet “cirkulär migration” som modell för övergången. En tysk delegation ska resa till Syrien inom de närmaste dagarna.
Betänk vad det är vi hör. En tysk kansler som talar om storskaligt återvändande, sätter siffror på det och skapar institutionella strukturer för att genomföra det. I december återupptog Tyskland utvisningar till Syrien, om än i liten skala. Nu riktas siktet mot något mycket större, och det hade varit otänkbart för fem år sedan.
Ett nödvändigt skifte
Att Friedrich Merz över huvud taget talar på detta vis, att han ställer sig inför världspressen och säger att Syrien efter Assads fall inte längre utgör grund för asyl i Tyskland, det är ännu en murbräcka mot den konsensus som rått i västeuropeisk politik sedan långt innan 2015. Frågan om återvändande har i årtionden behandlats som moraliskt suspekt, trots att den borde ha varit självklar från första stund. Asyl var alltid tänkt som tillfälligt skydd. Inte som en bakväg till permanent bosättning.
Siffrorna visar varför detta är nödvändigt. Tyskland har idag över 970 000 syriska medborgare. Räknar man in dem som fått tyskt medborgarskap överstiger gruppen 1,2 miljoner. I Sverige bor uppskattningsvis 200 000 syriska medborgare (och nästan lika många som fått svenskt medborgarskap). I hela EU handlar det om miljontals människor.
Men man får inte fastna i en sifferexercis. Det är en kulturell och etnisk omvandling av de samhällen som tagit emot dem. I stadsdel efter stadsdel i tyska städer, liksom i Malmö, Södertälje och Göteborg, har den inhemska befolkningen blivit en minoritet. Det mångkulturella experimentet har knappast producerat harmoni. Det har producerat parallellsamhällen och klanstrukturer. Etniska spänningar som påminner alltmer om Mellanöstern i miniformat.
Merz uttalande måste förstås mot den bakgrunden. Det är ett svar på ett existentiellt problem, inte ett diplomatiskt utspel.
Det cirkulära dubbelspelet
Det finns dock skäl att vara skeptisk. Al-Sharaa talade om “cirkulär migration”, ett koncept som vid en första anblick låter pragmatiskt men som vid närmare granskning blottar en grundläggande motsägelse. Tanken är att syrier ska kunna bidra till återuppbyggnaden av sitt hemland utan att “ge upp den stabilitet och de liv de byggt upp” i Europa. Man undrar genast: är detta ett återvändande, eller är det ett sätt att institutionalisera dubbla bosättningar?
