Friborna tankar

Friborna tankar

Naken bland tyskarna

Jag var uppfostrad med Systembolaget, alkoholförbud och tron att sprit nära en bassäng leder till omedelbar drunkningsdöd. Tyskarna satte en whisky i min hand, klädde av sig och bad mig slappna av.

Dan Eriksson:s avatar
Dan Eriksson
jul 26, 2026
∙ Betald

Veckobrev #27-2026 (läs tidigare veckobrev här)

Året var 2007 och jag besökte en tysk vän i Jena. Eller snarare i en förort till Jena, byggd i den östtyska stil som kallas Plattenbau och som påminde om ett svenskt miljonprogramsområde.

Husen var ungefär lika vackra som ordet antyder.

Området verkade också ha ungefär samma socioekonomiska sammansättning som ett svenskt miljonprogram: arbetarklass, arbetslösa och människor som inte stod först i kön när återföreningens välsignelser delades ut. Skillnaden var att området fortfarande beboddes av tyskar. Där fanns tyska pubar i stället för klanbaserade närbutiker, och kvällens kulturella konflikt stod mellan olika sorters öl.

Det passade mig utmärkt.

Besöket innehöll sådant som hör Thüringen till. Öl, schnitzel, Thüringer bratwurst och mer öl. Det var vinter och minusgrader, vilket gav oss goda skäl att tillbringa större delen av tiden inomhus med mat framför oss.

En dag frågade min vän om vi skulle gå och bada.

Badhus är en rimlig tysk lösning på problemet att vintern är kall och havet långt borta. I Sverige har nästan varje mindre ort en badsjö inom cykelavstånd. I Thüringen får man söka sig till en tempererad bassäng och betala inträde.

Jag hade förstås inte packat badshorts inför en vinterresa till det forna Östtyskland, men min vän lånade mig ett par. Vi gick till badhuset, som såg ut ungefär som större badhus brukar göra. Några bassänger, en barnavdelning, en vattenrutschkana och den välbekanta doften av klor.

Efter en stund sa min vän:

”Let’s go in the Sauna.”

”Sure”, svarade jag.

Jag hade bastat förr. Svenska badhus brukar ha en bastu i anslutning till omklädningsrummet, en för herrar och en för damer. Jag har dessutom släkt i Tornedalen, där bastun ligger närmare religion än friskvård. Men där sker den inom familjen, eller åtminstone bland människor som man redan sett göra andra pinsamma saker.

Jag ansåg mig med andra ord kvalificerad.

Vi gick dock inte mot omklädningsrummen. Min vän ledde mig i stället till ett vändkors där man betalade extra för att komma in. På andra sidan stod en barsk tysk dam. Hon gav oss varsin badrock och sa sedan något som jag inte förstod.

På den tiden kunde jag ingen tyska, så jag log på det sätt man gör när man vill signalera att man är en artig utlänning som inte begriper någonting.

Damen pekade på mina badshorts. Sedan gjorde hon en bestämd rörelse med fingret: av med dem.

Jag vände mig mot min vän. Han hade redan badbyxorna i handen och höll på att ta på sig badrocken.

Det fanns uppenbarligen inget förhandlingsutrymme.

Jag krängde av mig badshortsen under badrocken med samma försiktiga gymnastik som när man byter om under en handduk på stranden. Det gäller att hålla tyget på plats, behålla balansen och samtidigt försöka se ut som om man inte är det minsta rädd för att blotta sig inför en barsk tysk kvinna.

Ansträngningen skulle snart visa sig helt bortkastad.

Runt nästa hörn öppnade sig det som tyskarna kallade Sauna.

Det var inget litet träklätt rum med ett elektriskt aggregat i ena hörnet. Det var ett eget badhus. Där fanns flera bastur, en ångbastu, bubbelpooler, en vanlig pool, en utomhusbassäng och en bar.

Överallt fanns nakna människor.

Nakna män. Nakna kvinnor. Unga och gamla. Några simmade i bassängerna. Andra låg utsträckta på solstolar. Ett par satt i badrock vid baren och drack öl, vilket åtminstone gav mig hopp om att kläder fortfarande var tillåtna i vissa delar av anläggningen.

Jag sa ingenting. Jag försökte orientera mig och spelade världsvan, fortfarande tryggt insvept i min badrock.

Fortsätt läsa med en betald prenumeration

Bakom betalväggen väntar whisky i bubbelpoolen, fyra nakna tyskor, en bartender som undervisade mig i skandinavisk bastukultur och en dejt som jag lyckades förstöra helt på egen hand.

Som betalande prenumerant får du hela veckobrevet och hjälper mig att fortsätta skriva Friborna tankar.

User:s avatar

Fortsätt läsa det här inlägget gratis, med tillstånd från Dan Eriksson.

Eller köp en betald prenumeration
© 2026 Dan Eriksson · Integritet ∙ Villkor ∙ Inkassovarning
Starta din SubstackSkaffa Appen
Substack är hemmet för fantastisk kultur