När jag blev en del av den tyska psykosen: min upplevelse av karnevalen
När jag blev en del av den tyska psykosen: min upplevelse av karnevalen
Karnevalen i Tyskland är en stor och färgglad fest som varar i flera månader. Som svensk känner jag mig ofta främmande, men ibland också fascinerad. Kanske så pass att jag nu lurats in i psykosen?
Jag befinner mig just nu i Tyskland, hos mina svärföräldrar i västra Thüringen. Det är ett land som jag har lärt mig att älska efter att ha bott här i många år, men trots att jag behärskar språket och ibland till och med kan gå för att vara tysk bland lokalbefolkningen så finns det mycket som fortfarande känns främmande för mig. Detta blir jag särskilt påmind om under denna tid på året, när karnevalssäsongen når sin kulmen.
I Sverige har vi ju fettisdagen, då vi äter semlor. Ja, jag vet att det finns avfällingar av olika slag som äter semlor även andra dagar men för oss troende så är det fettisdagen som gäller. Denna feta festbulles datum är dock ingen slump, utan hänger samman med att fastan snart börjar (och varar ända in till påska…) och man kan passa på att fylla på reserverna lite innan.
I Tyskland, framför allt i de katolska delarna, har man dock tagit detta flera steg längre. Karnevalen startar redan den 11 november klockan 11.11 (studentikost så det bara skriker om det) men har sin avslutning nu innan fastan.
I går, under söndagen som också kallas Faschingssonntag eller Karnevalssonntag, äter man Berliner (friterade syltmunkar…), går i parader och festar loss i allmänhet. I dag, under Rosenmontag, går man helt bananas i Rhenlandet och Köln med enorma karnevalståg och många äter Sauerbraten för att… ja, varför inte? I morgon är det Fastnachtsdienstag och då är det inga semlor på menyn, men gärna någon typ av sillsallad och feta efterrätter. På onsdag, alltså Aschermittwoch, startar fastan, så då är det betydligt mindre festligt med någon enkel fisksoppa eller ägg och spenat.
Men mat i all ära, mer underligt för mig är att följa sändningarna från regionernas olika firanden. Det är tysk humor i massor. Ja, det finns faktiskt en sådan, men den känns väldigt annorlunda mot svensk. Det är olika typer av uppträdanden och höjdpunkten är väl när en person utklädd till hovnarr kommer in och drar 20 minuters politisk satir på rim.
Publiken skrattar så de kiknar, husbandet spelar trudelutter efter varje skämt och ett gäng inövade ramsor - som oftast handlar om att supa sig full - ropas med ojämna mellanrum.
Som svensk följer jag detta. Skrattar till ibland. Ser mina svärföräldrar vrida sig i fåtöljerna av garv. Det känns så oerhört långt ifrån både de traditioner och den underhållning som jag är uppvuxen med, och ibland kan jag störa mig på “enkla” skämten. Men sen fyller någon på min ägglikör och mitt ölglas, och så tar jag en bit av min Sauerbraten och plötsligt, plötsligt skrattar jag också.
Jag är nu en del av den tyska psykosen. Jag tycker till och med pruttskämten är kul och så hör jag mig själv börja ropa “Helau”, “Alaaf” och “Ahoi” lite beroende på vilken regions firande vi följer för tillfället.
Kanske är jag nu integrerad på riktigt. Eller så är det bara den tyska trolldrycken som har en tillfällig inverkan på mig.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!