När Rudolf möter gårdstomten
Våra barns förvirring i juletid speglar en större fråga: Hur bevarar vi våra svenska traditioner i en amerikaniserad samtid?
Veckobrev #1-2025 (läs tidigare veckobrev här)
I morgon är det Trettondag jul, vilket i många länder ses som slutet på julfirandet och i stället inleder karnevaltiden, vilken sedan leder fram till fastan som i sin tur "varar intill påska". I Sverige är det nog inte många som följer kyrkokalendern på det viset, och mycket av detta är betydligt vanligare i katolska länder än i protestantiska.
I Spanien firar man i morgon Día de los Reyes Magos, och det är då barnen traditionellt får gåvor som symboliserar de tre vise männens gåvor till Jesubarnet: guld, rökelse och myrra. Men även Spanien har drabbats av globaliseringen. Deras julfirande har på många sätt "amerikaniserats", med inslag som Santa Claus och julstrumpor den 25:e.
Jag tänker ofta på hur förvirrande det måste vara för våra barn i juletider. Många av julfilmerna är amerikanska och handlar om Santa Claus och de där nio renarna. De första åtta kan spåras tillbaka till 1823 och dikten A Visit from St. Nicholas av Clement Clarke Moore. Den nionde renen – och kanske den mest kända – Rudolf med röda mulen, skapades först 1939 av Robert L. May. Intressant att notera är att May var en sekulär jude som skapade Rudolf som en del av ett reklamjippo för varuhuset Montgomery Ward.
Ganska långt från det kristna budskapet alltså. Ett budskap som också helt raderas ur de stora julfilmerna, och som vi kan se ännu fler exempel på när man envisas med "God helg" i stället för "God jul" eller amerikanska "Happy Holidays" i stället för "Merry Christmas".
Själv försöker jag envist förklara för våra barn om tomten i en svensk kontext. Gårdstomten är den lilla, gråklädda och skäggiga varelsen som vakade över gården och djuren. Om man gav honom en gåva, förslagsvis gröt på julnatten, hölls han glad och gården skyddades mot olyckor. Denna tomte har dessutom rötter i en ännu äldre tro på förfädersandar som vaktade gården och dess invånare – ett skyddsväsen bestående av våra förfäder som personifierade gårdens själ.
När jag berättade för mina barn om gårdstomten, såg jag förvirringen i deras blickar. "Men pappa," frågade min yngsta, "varför har han inga renar?" Jag insåg då hur starkt den amerikanska julsagan rotat sig hos dem.
Idag är allt detta ett mishmash. Den amerikanska, hyperkommersialiserade Santa Claus har tagit över mer och mer. Barnen har svårt att förstå vad som är vad. Och jag förstår dem.
Men tillbaka till kyrkokalendern. Vi är lediga på Trettondag jul, även om få vet varför. Många svenskar skulle dessutom envist hävda att det inte alls är i morgon som julfesten tar slut, utan på tjugondag knut, alltså ytterligare en vecka senare. "Tjugondag Knut då dansas julen ut" vet du väl?
Men varför firar vi Tjugondag Knut, och vad betyder det egentligen att "dansa ut julen"? Tjugondag Knut, den 13 januari, markerar enligt svensk tradition slutet på julfirandet. Dagen har sitt namn efter helgonet Knut Lavard, en dansk prins och martyr som levde på 1100-talet och vars dödsdag infaller just den 13 januari.
Traditionen att "dansa ut julen" har mycket lite med Knut Lavard att göra. Den är snarare en kvarleva från äldre tider, när julen verkligen var en festperiod som sträckte sig över flera veckor. På Tjugondag Knut skulle det sista av juldekorationerna tas ner och granen slängas ut. Barnen har i viss mån hållit liv i traditionen med julgransplundring, där man samlas för att leka, sjunga julsånger och äta det sista av julgodiset.
Idag slänger många ut granen långt innan Tjugondag Knut. Men för de som håller fast vid traditionerna blir det ett trevligt avslut på en hektisk men stämningsfull högtid. Det blir en påminnelse om att även festligheter har ett slut – och att det snart är dags att blicka framåt mot nya dagar.
För mig innebär morgondagen en återgång till rutinerna. Jag har tillbringat julen med min familj, men också med intensiv läsning, reflektion och målsättningar inför 2025.
Jag står nu redo för ännu ett år i tjänst för vår svenska strävan, och jag hoppas på ditt stöd under året som kommer.
En betald prenumeration på Friborna tankar eller en ekonomisk donation går direkt in i mitt arbete. Vill du vara en del av något större uppmanar jag dig att omedelbart lösa medlemskap i Det fria Sverige.
Men vad du än gör, var trogen det svenska. I en tid av globalisering och kulturellt förfall är det viktigare än någonsin att vi vårdar vår identitet, vår historia och vår gemenskap.
För ett svenskt 2025!
Dan Eriksson
Mariestad
5 januari 2025
Läs också: Magnus Söderman - Vid jul är det Kristus och tomten som gäller
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!