Dans dagbok del 1 - kulturkrock och fårskock i Grekland
Jag tog mig till Greklands huvudstad Aten tidigt på torsdagsmorgonen, för att under några dagar delta i ett antal presskonferenser, möten och studiebesök. Men innan jag berättar om den första dagen på resan vill jag ge dig en liten bakgrund till vad jag gör här.
Utöver mitt uppdrag som ordförande för Det fria Sverige har jag också ett uppdrag som ordförande för den europeiska, nationalistiska stiftelsen Europa Terra Nostra. Vi arbetar metapolitiskt med konferenser, analyser och bokutgivning. Ett av våra huvudmål är att föra nationalister i Europa närmare varandra, och framförallt att kunna vara en brobyggare mellan nationalister från folk och länder som har en historia av konflikt.
I höstas publicerade vi en bok av Udo Voigt, ledamot av Europaparlamentet och aktiv nationalist sedan 1968. Den gavs ut på tyska, och behandlar hans tid i Bryssel och Strasbourg och innehåller både intressanta som skrämmande vittnesmål om hur det fungerar i EU-bestens hjärta.
Tanken är att översätta boken till flera språk, förhoppningsvis också till svenska, men den allra första översättningen är på grekiska. Då jag är ordförande för stiftelsen som gett ut boken, och dessutom skrivit förordet, är jag nu med under denna lilla "turné" för att lansera boken i Grekland. Dessutom passar vi på att hålla årsmöte med stiftelsen, när nu så många av våra medlemmar redan är på plats för boklanseringen.
Den första dagen tog alltså plats i Aten, och kulturkrockarna började direkt. Nu är det något av charmen med att resa, om allt vore som hemma hade man ju lika gärna kunnat stanna där, och just de nationella och regionala egenheterna är vad som gör resande spännande. Trots detta är det svårt att inte bli frustrerad när man är van att saker och ting fungerar på ett sätt, men här görs på ett helt annat.
Till att börja med hade vi bokat en hyrbil med nio sittplatser. När vi landat får vi veta att uthyrningsfirman inte har något kontor på flygplatsen, utan istället hämtar de oss och kör oss tolv kilometer i fel riktning (bort från staden). Där får vi veta att någon niositsare blir det inte tal om, de har en med sju platser vi kan använda. Problemet är att vi är åtta personer. Nåväl, två personer hoppar in i en taxi och åker till hotellet medan vi andra tar den underdimensionerade minibussen.
Efter att ha fått stanna för en fårskock (det ryktas om att sossarna hade möte i närheten, men inget vi fått bekräftat) kunde vi äntligen åka mot Aten och hotellet. Jag passade på att filma skocken, som såg lite fåraktig ut. Titta här.
När vi kommer till hotellet uppstår nästa problem. Tydligen är hotellet nybyggt och vi är de första gästerna, men sanningen är att det inte är nybyggt – det är ofärdigt. Jag och en kamrat ska dela på ett dubbelrum, och när vi kommer in märker vi att vi dels ska dela på 160 centimeter bred säng, som dessutom saknar kuddar. Till vår förvåning märker vi också att det bara finns ett stort täcke, som de uppenbarligen tycker att vi ska dela på. Vi tittar vidare i rummet och märker att det också saknas galgar och toalettpapper. På hela hotellet finns inte heller ett enda strykjärn. Fantastiskt.
Efter att ha fått bråka lite i receptionen löser sig det mesta, men nästa överraskning kommer när det är dags att duscha. Trots att duschen ser färdigbyggd ut så rinner det vatten överallt. Det är ett totalt fuskbygge och absolut inte redo för att ta emot gäster.
Som tur är ska vi bara vara en natt i Aten, och under mina snart tjugo år som nationalistisk aktivist har jag varit med om sämre förhållanden. Vi har inte heller tid att bråka mer med personalen, utan måste göra oss redo för kvällens presskonferens.
I salen har ett fyrtiotal personer satt sig till rätta, en handfull av dem företrädare för pressen, när vi äntrar rummet. Jag håller en presentation av stiftelsen, och talar sedan om boken vi nu gett ut på grekiska och varför den är så viktig. Efter mig är det kvällens huvudperson, Udo Voigt, som berättar om hur han började engagera sig som ung pojke och ett antal anekdoter från Europaparlamentet.
Presskonferensen fortlöpte utan problem, och efter att pressen ställt sina pliktskyldiga frågor om Ryssland, andra världskriget och judar så kunde boksigneringen ta vid.
Kvällen avslutades sedan på en grekisk taverna där vi åt och drack gott tillsammans, medan de patriotiska sångerna avlöste varandra. Tyska, italienska, rumänska och grekiska hymner ekade i rummet till vår belåtenhet och – får jag anta – övriga gästers förvåning.
En dag av kulturkrockar, missförstånd och grekiska fulbyggen – men också med en lyckad presskonferens och ett trevligt avslut. Det är väl egentligen vad man kunnat förvänta sig.
Idag fredag reser vi mot Kalamata för en presskonferens i stadshuset, årsmöte och rundtur i staden. När jag skriver det här har vi väntat en och en halv timme över utsatt tid på att grekerna ska komma så att vi kan åka iväg, det här med avtalade tider har som bekant lite olika tyngd i södra och norra Europa.
Jag hoppas återkomma med ännu en rapport till er imorgon, men ta det mest som en grekiskt tidsangivelse, det är lite svårt att planera här…