Reaktion tar slut och ilska bränner ut: En riktningsförklaring för 2026

Under 2025 slutade mina gamla antaganden fungera. En text om skillnaden mellan att opponera sig mot ett system och att bygga något som fungerar utan det.

Veckobrev #1-2026 (läs tidigare veckobrev här)

Det finns år som mest känns som transportsträckor. Man tar sig igenom dem, reagerar på nyheter, justerar kursen och hoppas att nästa år ska bli annorlunda. Och så finns det år som markerar ett skifte. Inte genom dramatik, utan genom att något långsamt men tydligt faller på plats

2025 var ett sådant år för mig.

Inte för att världen blev lugnare eller mer begriplig. Tvärtom. Men många av de antaganden som styrt hur jag tänkt och arbetat slutade fungera. Kartan stämde inte längre. Och i stället för att rita om den ännu en gång, började jag titta på terrängen.

Det är där 2026 börjar.

Reaktion är inte en strategi

Under lång tid har mycket av vårt gemensamma samtal präglats av reaktion. I oppositionella miljöer såväl som i den bredare debatten. På politiska beslut, på mediernas vinklingar, på moralism och maktmissbruk. Det har funnits goda skäl till det. I vissa perioder är reaktionen nödvändig.

Men reaktion är inte en strategi. Den är ett tillstånd. Och ett tillstånd kan man inte bygga något långsiktigt på.

När jag ser tillbaka på de senaste åren ser jag ett tydligt mönster. Allt fler har insett att de officiella strukturerna inte längre representerar dem. Att politiken reducerats till ritual. Att valen fortsätter utan verklig förankring i folkvilja eller ansvar. Att staten expanderar men samtidigt drar sig undan från sina mest grundläggande uppgifter.

Den insikten delas av fler än man ibland tror. Skillnaden ligger i vad man gör med den.

Vissa drar sig tillbaka i cynism. Andra fördubblar sin ilska. Några försöker desperat återuppliva gamla modeller och gamla konflikter, i hopp om att historien ska vara vänligare andra gången.

Jag är övertygad om att alla dessa vägar leder fel.

Det som saknas idag är inte åsikter. Inte ens analys. Det är riktning. Vad är det vi egentligen försöker bygga, bortom nästa rubrik, nästa drev, nästa tillfälliga seger eller förlust?

För egen del har svaret blivit allt tydligare: fokus måste flyttas från att vinna debatter till att bygga bärkraft. Från att tala om makten till att skapa sådant som fungerar oavsett vem som sitter vid rodret. Inte organiserat missnöje, utan organiserad kompetens, lojalitet och ansvar.

Detta är ingen uppmaning till passivitet. Det är en uppmaning till mognad.

Vad Friborna tankar ska vara

Det finns en vuxenhet som länge saknats i mycket av den politiska oppositionen. En förmåga att tänka i decennier snarare än i kampanjer. Att acceptera att vissa strider inte är värda att utkämpa, inte för att de är fel i sak, utan för att de distraherar från det som faktiskt betyder något.

Under 2026 vill jag därför använda Friborna tankar ännu tydligare som ett forum för just detta. Inte som ännu ett nyhetsbrev som kommenterar dagsläget, utan som ett verktyg för orientering och fördjupning. För att långsamt men metodiskt flytta perspektivet från det akuta till det avgörande.

Det kommer att innebära färre texter som bara reagerar på dagsaktuella utspel. Fler texter om strukturer, mönster och erfarenheter. Om varför vissa samhällen överlever kriser medan andra fragmenteras. Om hur parallella strukturer alltid uppstår när de officiella sviker, och varför det inte är något nytt eller extremt, utan djupt mänskligt.

Jag kommer också att skriva mer om ansvar. Ett ord som nästan försvunnit ur den politiska vokabulären, men som är centralt för allt som håller över tid. Personligt ansvar, ja, men också kollektivt: för familj, för lokalsamhälle, för traditioner och för institutioner som inte längre skyddas uppifrån.

Det handlar inte om en reträtt från den politiska debatten, utan om ett fokus som kalibreras där det är som viktigast.

De förberedda

Vi lever i ett skede där många börjar ana att något håller på att ta slut, men få vågar tala öppet om vad som kan komma därefter. Jag är övertygad om att framtiden inte tillhör de mest högljudda, utan de mest förberedda. De som redan nu börjar bygga relationer, kompetens och förtroende utanför de system som inte längre håller.

2026 blir för mig ett år av konsolidering. Av att dra tydligare gränser mellan det som är verkligt viktigt och det som bara stjäl energi. Av att investera mer tid i sådant som inte syns direkt, men som gör skillnad när det väl gäller.

Om du läser detta och känner igen dig i den riktningen, då är du på rätt plats. Friborna tankar ger inte snabba svar eller enkla lösningar. Det är en stadig eldplats. En plats där man kan värma sig, tänka klart och planera nästa steg utan att behöva ropa.

Året har just börjat. Terrängen ligger framför oss. Kartorna kommer att fortsätta visa fel.

Men vi är inte utan kompass.

Och det räcker långt. Längre än många tror.

I morgon går vi ett steg längre

Detta veckobrev sätter riktningen. I morgon publicerar jag en text exklusivt för dig som är betalande prenumerant, där jag går djupare in i vad det faktiskt innebär att lämna reaktionens logik bakom sig.

Texten handlar om hur man tänker och agerar när man accepterar att de formella strukturerna inte längre är tillräckliga. Om skillnaden mellan att opponera sig mot ett system och att bygga något som fungerar oavsett systemets tillstånd. Och om varför den tid vi nu går in i gör förberedelse viktigare än reaktion.

Varför detta brev är öppet

Detta veckobrev är öppet för alla. Inte för att allt jag skriver kommer att vara det, utan för att början på 2026 är en lämplig punkt att tydliggöra riktningen.

Det arbete jag bedriver här är långsiktigt. Det handlar mindre om att kommentera varje nyhet, och mer om att förstå mönster, bygga perspektiv och bidra till något som håller även när omvärlden förändras snabbt.

Om du redan är betalande prenumerant är ditt stöd det som gör detta möjligt. Om du ännu inte är det, är detta ett bra tillfälle att kliva in. Inte för exklusivitetens skull, utan för att få tillgång till hela resonemanget, alla texter och det sammanhang som Friborna tankar faktiskt är tänkt att vara.