Läser intervjun med Sanna Hill i Dagens Nyheter. Vi är Facebookvänner, Sanna och jag, men vi har bara träffats i verkligheten någon enstaka gång. Senast i Milano 2013, tror jag. Att denna typ av artikel skulle komma hade jag dock väntat mig, med tanke på några av hennes senaste Facebookinlägg och vänskap med vänsterextremister.
När jag läser intervjun slås jag av att hon har rätt i mycket av sin ”kritik” mot dem hon valt att umgås med. Hon (eller författaren) väljer att kalla detta för den ”nationalistiska rörelsen” men det är precis lika oärligt som DN brukar vara. Jag, och vi som idag driver Vårdkasen, har under lång tid riktat liknande kritik mot både ”manosfären” och konspirationsteoretikerna, och förklarat behovet av att hålla dem borta från nationalismen. Vi har använt våra kanaler för att inte bara berätta att de har fel, utan också för att erbjuda alternativ.
Men genomgående för Sannas uttalanden är att hon inte verkar ta något eget ansvar. Så djupt sitter kanske det konspirationsteoretiska tänkandet fortfarande. Det är hon som aktivt valt att bli ihop med dömda kvinnomisshandlare, arbeta med dem och skaffa barn med konspirationsteoretiker. Men just oviljan att ta eget ansvar sträcker sig uppenbarligen längre än bara till de valen.
Att hon och hennes tidning blev taltrattar för Kreml berodde tydligen på ”naivitet”. Det är ett bekvämt sätt att fly undan ansvar.
Kanske var det enkelt att vara ”naiv” så länge presstödet flödade. När resorna till Moskva och Mellanöstern för att träffa Europas fiender kunde finansieras. Kanske blev det betydligt sämre stämning när man skulle stå på egna ben och faktiskt börja ta ansvar. Jag vet inte. Och det spelar inte så stor roll. Hon har uppenbarligen brutit sig ur minst en destruktiv relation och flytt med sin son, och det finns inget så starkt som en mor som vill skydda sitt barn. Jag hoppas hon nu får frid och möjlighet att göra något som stärker henne i livet och som ger hennes son en trygg uppväxt.
Jag är bara ännu mer övertygad om att vi gjort rätt som konsekvent sparkat ut eller brutit med kvinnohatare, kufar och knarkare. Det är sådana typer som idag tillåts fronta andra organisationer och projekt och som en del ”naiva” nationalister sätter sin tro till och öser sina resurser över.
Vi har kanske inte valt den enklaste vägen. Men jag är övertygad om att vi valt den rätta. Även om vi så klart trampar snett ibland.
Och jag är väldigt glad att jag har noll och ingenting med Sanna Hills ”rörelse” att göra.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare
Jag tycker att vi borde vara varsamma med att använda ordet ”kvinnohatare”. Nu känner jag inte till fallet med Sanna Hill, men ordet ifråga brukar vara nåt som missbrukas av feminister.