Svenska arbeten försvinner när sossarna inför nya skatter
SKATTER. Den 1 juli förra året införde regeringen en så kallad kemikalieskatt på elektronik- och vitvaror, där varor skulle beskattas med 120 kronor per kilo upp till ett tak på 320 kronor. Ett drygt år senare kan vi nu se konsekvenserna; svenskarna handlar mer elektronik från utlandet där de slipper skatten, den svenska elektronikbranschen har tappat upp till 5,6 miljarder kronor i försäljning och skatteintäkterna för kemikalieskatten är ungefär en miljard kronor lägre än regeringen budgeterat med. Det hela blir närmast tragikomiskt.
Det säger sig självt att allt fler kommer handla från utlandet när priserna i Sverige höjs på grund av skatterna. Sverige kan ändå inte lägga på någon tull på varor inom EU, och fraktkostnaden från många andra EU-länder är oftast lägre än i Sverige eller ibland helt obefintlig. Skatten som skulle göra Sverige miljövänligare gör alltså Sverige fattigare, för när allt fler handlar från utlandet istället för från den svenska elektronikbranschen, leder det till att svenska arbetstillfällen försvinner. Man behöver inte ha många högskolepoäng innanför västen för att förstå vart den negativa spiralen leder.
Vi visste att det skulle bli så här
Det var inte heller så att ingen kunde förutspå detta. Tvärtom gjorde ett flertal moderater klart för regeringen att det här skulle bli effekten av kemikalieskatten. Cecilie Tenfjord-Toftby (M) framförde bland annat i en interpellation:
Det är produkter som köps i Sverige som omfattas av skattechocken. I vissa fall kommer det att löna sig att köpa samma vara på nätet från exempelvis Danmark eller Norge, något som kommer att leda till minskad försäljning för svenska butiker och till färre jobb.
Nu har jag som bekant inte mycket till övers för Moderaterna, och även de är ett parti genomsyrat av den fördummande socialismen, men ibland hittar även en blind höna ett korn och så vidare. Moderaternas lösning på det hela är dock inte så mycket bättre; de tycker att kemikalieskatten ska harmoniseras över hela EU. Finansminister Magdalena Andersson (S) svarade otrevligt att "Jag tror att Cecilie Tenfjord-Toftby gör sig dummare än vad hon är" och menade vidare:
Man kan naturligtvis inte bara titta på hur man utformar skatter; man måste också titta på vad man använder skatteintäkterna till. De intäkter vi får från kemikalieskatten kommer vi att använda till olika områden som stärker jobb och tillväxt runt om i hela landet.
Klassisk socialistisk omfördelningspolitik alltså. Man tar genom skatter pengar från det folk vill ha (elektronikprylar) och lägger dem på sådant politikerna vill ha men ingen frisk människa vill betala för (genus och multikulti). Problemet som socialister dock inte verkar förstå är att de höga skatterna flyttar konsumtionen utomlands, vilket också flyttar arbetstillfällena utomlands och plötsligt är ännu fler svenskar beroende av statens omfördelningar. Eller är det kanske just det som är meningen? Ju fler som är beroende av statens omfördelningspolitik, desto färre är kanske beredda att byta ut den mot ett annat system. Den socialistiska politiken slår som alltid hårt mot svenska företag — det är så man får EU:s sämsta tillväxt per capita och gör oss uselt rustade inför nästa lågkonjunktur.