Svenska skolan är värre än jag trodde
Ett nödvändigt uppvaknande om skolans misslyckande, och en insikt om mitt eget ansvar som förälder.
I dag skulle min nyblivna nioåring, tillika min äldsta son, på kalas. Till Minecraftlegot han köpt i present hade han valt ut ett gratulationskort med häftig grafik och putslustig text, som sig bör. Innan han åkte iväg skulle vi skriva en liten grattishälsning i kortet och jag ger grabben en bläckpenna.
Katastrof. Jag ser direkt att han har noll vana att skriva för hand. Visst har jag märkt att sedan vi flyttade till Sverige så är alla läxor i iPaden, men jag hade ändå förstått det som att de i skolan lärde sig skriva för hand. Jag frågar honom om det och han säger att de bara gör det på torsdagar. En lektion i veckan. Resten är digitalt.
Känner mig helt frustrerad.
När vi flyttade till Sverige från Tyskland för nästan exakt ett år sedan skrev han ganska vacker skrivstil. I svenska skolan förbjöds han skriva skrivstil; när de skrev för hand skulle de istället “texta”. Vi tyckte det var tråkigt, men antog att det fanns någon form av pedagogik bakom det hela.
Nu har han glömt bort skrivstilen, och hans “textade” handstil har försämrats avsevärt.
Man kan verkligen undra vad meningen med svenska skolan är, när barnen inte får lära sig sådana grundläggande saker som att skriva för hand.
Som tur är verkar det finnas en del debatt om detta, här är ett axplock:
Karin Pihl: Bedrövligt att barnen inte lär sig skriva för hand längre
Martin Flodkvist Hjort: Eleverna kan inte skriva för att de inte fått öva på att skriva för hand
Sabrina Di Tullio: Eleverna lär sig mer när de skriver för hand
Filippa Mannerheim: Ett oförlåtligt svek att inte lära elever skriva för hand
Mathias Bred: Därför måste barn få lära sig att skriva för hand
Jag har så klart noterat debatten, men det som hände idag var ett riktigt uppvaknande inför hur allvarligt det är. Jag förstår så klart också att ansvaret nu framförallt vilar på mina och min frus axlar, varför vi har börjat titta på hur vi ska organisera hemskolningen framöver för att fokusera mer på skrivandet. Därtill har jag lite idéer på hur man skulle kunna ta fram material och organisera föräldragrupper för att understödja varandra i den nödvändiga hemskolningen, vilket jag kommer återkomma till om det blir aktuellt.
Det är uppenbart att svenska skolan inte har någon pedagogik bakom denna “digitalisering”, utan att det handlar om en fortsatt utveckling mot en skola som bryter ned eleverna snarare än bygger upp dem. Istället verkar fokus ha lagts på att lära sig om “Barnkonventionen” (i förlängningen det fortsatta atomiserandet av familjen), att Gud inte finns (det är “bara något som en del tror på”) och så vidare — det är åtminstone de sakerna jag får höra att de lärt sig i skolan.
Vi har skolplikt i Sverige, och skolans uppgift är uppenbarligen att göra barnen till goda socialdemokrater utan känsla för tro, familj, nation eller tradition. Den totala kapitulationen inför “digitaliseringen” och avskaffandet av skrivandet för hand är bara ännu ett av många exempel på detta.
Jag har sagt dessa saker många gånger nu, men jag tror det var först idag jag förstod det på allvar. Från och med nu kommer jag ta ett större ansvar för hemskolningen för mina barn, och jag hoppas att jag kan nå ut till fler föräldrar i en liknande situation för att inspirera dem att göra detsamma.
Är du intresserad av att delta i en föräldragrupp för hemskolning? Där kan vi utbyta idéer, material och stötta varandra i arbetet för att ge våra barn bästa möjliga förutsättningar i skolan. Mejla mig på dan.eriksson@live.com så kan vi snacka vidare och se om vi kan göra något bra av det!
Toppenbra och äntligen! Hoppas att det är många som tänker så här och startar upp föräldra-lärar-grupper nu. Svenskarnas Hus kunde ju hålla skola i lokalen för typ tio barn. I England finns åtminstone en stor 'grannsamverkan' med egen skola, sjukvård och bevakning (via "Save our Rights UK").
Man är ju bara rädd för att staten ska ändra lagar igen och skicka ut sina minions för att kväsa normalt folk ännu en gång.