Terrordådet i Mannheim: Vad var det som hände?
Terrordådet i Mannheim: Vad var det som hände?
En sammanfattning av dådet, det politiska och mediala efterspelet samt vänsterns hat riktat mot attackens offer.
En polisman är död och flera personer allvarligt skadade efter ännu en muslimsk terrorattack på europeisk mark. I gammelmedia försöker man aktivt blanda bort korten och förminska händelsen, så därför har jag här valt att sammanställa vad vi vet hittills om dådet, hur det politiska och mediala efterspelet sett ut och hur vänstern reagerat med att demonstrera “mot högern”.
Dådet
Den 31 maj höll föreningen Bürgerbewegung Pax Europa (BPE) ett torgmöte i Mannheim. En av talarna var, som så många gånger förr, den profilerade islamkritikern och journalisten Michael Stürzenberger. Från direktsändningen av torgmötet kan vi se att mellan talen, medan en äldre herre i klassisk gubbkeps står och talar med en kvinna från BPE vid ett informationsbord, uppstår ett kaos.
Den 25-årige afghanen Sulaiman attackerar Stürzenberger och hans kollegor besinningslöst med en stor kniv. Efter mer än 15 sekunder av huggande ingriper en av flera poliser som tills nu bara kollat på, och rycker bort en person ur högen av människor på och runt Stürzenberger. Afghanen byter då snabbt mål och hugger polismannen flera gånger i nacken innan han skjuts av en annan polis.
Den 29-åriga polismannen Rouven som höggs i nacken avlider under söndagen på sjukhuset till följd av sina skador. Fem personer till vårdas eller vårdades på sjukhus med stickskador från muslimens kniv.
Det första klippet som publicerades, det som var taget direkt från direktsändningen, kan ses här nedan.
Varning för starka bilder.
Vid en första anblick ser det ut som att Rouven drar undan BPE-medarbetaren som försöker stoppa islamisten, men situationen visar sig vara betydligt mer tilltrasslad än så. På en annan video kan vi se hur BPE-medarbetaren (i blå vindjacka) börjar måtta slag mot en civilklädd person, som i sin tur försöker stoppa muslimen. Med största sannolikhet rör det sig således om ett oerhört missförstånd, och i kaoset försöker Rouven ta undan den blåklädda person som slår knytnävsslag mot den som försöker stoppa muslimen.
Väldigt talande för hela situationen är dock den kvinnliga polisens reaktion. Som vi kan se i den andra filmen som publicerades väljer hon att skrika i panik och springa åt andra hållet. Under dessa sekunder huggs hennes kollega ihjäl.
Efterspelet
I svensk media har man i stor utsträckning valt att spela ned det hela, och den muslimska terroristen har fått det mindre laddade epitetet “knivman” och istället är det offren för attacken som beläggs med negativt laddade ord, som tillexempel “islamfientlig organisation”. Underförstått ska tyskarna skylla sig själva om de knivas ihjäl av muslimer, ifall de vågar yttra kritik mot islamiseringen av deras land. Precis som Fredrik Reinfeldt ansåg att sverigedemokrater inte ska bli förvånade om de blir knivhuggna:
"Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer”
I tysk media har man också på många sätt spelat ned dådet, och från tyska politiker var det väldigt tyst om det hela fram till att polismannen avled under söndagen. Sedan dess har hycklarna stått på rad för att uttala sin sorg och vrede. Stürzenberger har man dock sedan länge glömt bort.
Alternativmediajournalisten Jan A. Karon uttrycker det hela väl på X:
Polisen Rouven L. är död, endast 29 år gammal. Jag hittar ännu inte de rätta orden för det som har hänt i Mannheim – och jag vet fortfarande för lite om gärningsmannen – men en insikt som växer alltmer inom mig är: Jag kan inte längre läsa dessa oärliga och floskelfyllda kondoleanser från politiker, som idag har fyllt min tidslinje. De gör mig arg. Det är samma politiker som har orsakat, tolererat och förskönat dessa tillstånd; som har förhindrat varje diskussion om islamism, invandringsbegränsningar och utvisningar; som visar sig döva, blinda och stumma inför detta knivvåld 364 dagar om året, även om det sker överallt och dagligen, men som denna gång dokumenterades på video och troligen är islamistiskt motiverat; som njuter av att bekämpa högerextremism, ser nazister och rasister överallt, ser skandaler i "Pascha"-uttalanden och Sylt-videor och genomdriver invandring från Afghanistan genom federala program – de fäller nu krokodiltårar och visar sig maximalt berörda. Det är falskt, hycklande, otroligt och, pardon my French, för jävligt.
Den upprördhet och rop på nya lagar och fängslande av ungdomar med “obehagliga åsikter” som fanns efter att tyska ungdomar sjungit och festat på ön Sylt såg man inte röken av när Stürzenberger låg blodig på Mannheims gator.
Vänsterns svar: “Hela Tyskland hatar AfD!”
Under söndagen samlades tyska patrioter i Mannheim för att sörja attackens offer och uttrycka sin vrede mot förbundsrepublikens oansvariga invandringspolitik. Som vanligt när tyskar mördats var inte vänstern sena att samla sig heller, och skanderade bland annat att “Hela Mannheim hatar AfD”. För en normalt funtad människa kan detta verka ytterst smaklöst efter afghandådet, men inte för den tyskfientliga vänstern.
Med röda fanor och våld försökte de komma fram till patrioterna, och det rapporteras även om att ett par unga tyskar misshandlats när de försökt ta sig till och från torget.
Också i Berlin valde vänstern att dagen efter dådet att demonstrera mot “högern, hets och hat” och skrika att “hela Berlin hatar AfD”. Vän av ordning kan tycka att en demonstration “mot hat” som ropar att de “hatar AfD” är ologisk, men då har man kanske fått för sig att vänsteråsikter har något med logik att göra. Spoiler: Det har de inte.
Avveckla mångkulturen eller vänj er vid detta
Dådet i Mannheim var inte unikt, tvärtom. Det möjligtvis unika denna gång var den profilerade måltavlan och att det hela direktsändes. Men muslimska attacker på allt och alla som kritiserar deras religion eller deras försök att påtvinga européernas länder deras världsåskådning har närmast blivit vardag.
Eller har du redan glömt terrorattacken mot Charlie Hebdo-redaktionen? Mordet på Theo van Gogh? Eller varför inte mordförsöket på biskop Mar Mari Emmanuel under pågående mässa i en ortodox kyrka i Australien? Eller hur två muslimer attackerade en katolsk mässa i Normandie och halshögg den 86-åriga prästen Jacques Hamel?
Bara för att nämna några exempel.
Våld och galningar kommer finnas i alla samhällen. Det är en del av den mänskliga samvaron, och vi kan inte alltid undvika alla tragedier. Men det mångkulturella samhället, så som det formerats av efterkrigstidens politiker och tyckare, är en krutdurk av ett slag som aldrig kan uppstå i etniskt homogena nationalstater.
De muslimska attackerna på de europeiska folken är ett tydligt exempel på detta, men vi ser det även i afrikanska stamkonflikter som tagit sig till vår mark, ökenkonflikter som utspelar sig på våra gator, torg och universitet och klankonflikter som håller hela förorter i skräck.
Den mångkulturella idén är den cancer som måste avlägsnas från landets kropp om landet ska kunna överleva. Ju förr vi förstår detta, desto mindre jobbig kommer behandlingen för att åter bli ett friskt och starkt land att vara. Medicinen heter återvandring och folkgemenskap. Den finns där, redo att administreras, när européerna så önskar.
Uppskattar du mitt arbete?
⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.
⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.
⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!