Tre mekanismer bakom gängkriget och hur vi löser det på allvar

Photo by René Ranisch on Unsplash

När jag ser sossar föreslå vapenamnesti, och moderater ropa på fler poliser och högre straff för att lösa problemen med gängkriminalitet, undrar jag om de vuxit upp i samma värld som jag själv.

Ju mer jag tänker på det, inser jag att de nog inte har det.

Vad är det som gör att unga pojkar söker sig till kriminella gäng? Det är så klart inte en fråga med ett enskilt svar, men har man vuxit upp i förorten och själv rört sig i liknande kretsar i sin ungdom är det ganska lätt att se åtminstone några av mekanismerna bakom.

Har ens liv bestått av att avancera genom ungdomsförbund, om ens uppväxt sker i relativt välmående medelklassområden, ja då har man förmodligen andra erfarenheter än vad jag har. Då kanske man förläst sig på rapporter och teorier från andra med samma medelklassbakgrund, och på allvar tror att att unga män går med i gäng och blir kriminella bara för att straffen är för låga eller för att de saknar resurser i skolan.

Jag ska därför skriva om tre av des mekanismer som man måste förstå om man i sin tur vill förstå och i slutändan göra något åt gängkriminaliteten på allvar.

1. Etnicitet och identitet

2. Manlighet och gemenskap

3. Äventyr och spänning