Tysk asylpolitik i kris: Toppmöte spricker när oppositionen kräver hårdare tag
Tysk asylpolitik i kris: Toppmöte spricker när oppositionen kräver hårdare tag
Asyl-toppmöte i Tyskland spricker. Oppositionen kräver striktare gränskontroller medan regeringen tvekar. AfD:s framgångar kastar lång skugga över förhandlingarna.
I en dramatisk vändning avbröt den tyska oppositionen, ledd av CDU/CSU, på tisdagen förhandlingarna med den styrande koalitionen om landets asylpolitik. Detta "Asyl-Gipfel", eller asyl-toppmöte, var tänkt att ena regeringen och oppositionen kring nya, strängare åtgärder för att hantera den pågående migrationskrisen. Istället har mötet blottlagt de djupa sprickor som finns i tysk politik kring denna brännheta fråga.
Bakgrund och mål med toppmötet
Mötet kom till stånd efter månader av ökande tryck på den tyska regeringen att agera mot den stigande strömmen av asylsökande. Målet var att nå en överenskommelse om konkreta åtgärder för att begränsa inflödet av migranter och effektivisera hanteringen av asylärenden. Inrikesminister Nancy Faeser (SPD) hade inför mötet signalerat en beredskap att införa strängare gränskontroller och utöka möjligheterna till avvisningar direkt vid gränsen.
CDU/CSU gick in i förhandlingarna med krav på en radikal omläggning av asylpolitiken, inklusive omfattande avvisningar vid gränsen och en betydande minskning av de sociala förmånerna för asylsökande. Oppositionen hoppades på en tydlig kursändring som skulle markera ett brott med den politik som förts sedan den stora flyktingvågen 2015.
CDU/CSU:s kovändning: Från Merkels "Wir schaffen das" till hårda krav
Det är värt att notera den remarkabla kovändning som CDU/CSU har gjort i migrationsfrågan. Under Angela Merkels ledning 2015 var det just dessa partier som stod i spetsen för Tysklands mest liberala migrationspolitik någonsin. Merkels berömda "Wir schaffen das" ("Vi klarar det") blev symbolen för en öppen-dörr-politik som välkomnade över en miljon migranter till Tyskland.
Nu, knappt ett decennium senare, driver samma partier en linje som är närmast oigenkännlig från den tiden. Denna dramatiska förändring kan till stor del tillskrivas AfD:s framgångar i opinionen och i de senaste delstatsvalen. CDU/CSU:s hårdnande retorik och krav på striktare asylpolitik är ett tydligt försök att återvinna väljare som lockats av AfD:s invandringskritiska budskap.
Särskilt oroande för CDU/CSU måste de senaste valresultaten i Thüringen och Sachsen vara, där AfD blev största parti med över 30% av rösterna. Med tanke på de förväntade framgångarna för AfD i det kommande valet i Brandenburg den 22 september, känner sig CDU/CSU tvingade att inta en hårdare linje för att inte tappa ytterligare mark till höger.
Oenighet leder till sammanbrott
Enligt CDU:s förhandlare Thorsten Frei gick regeringens förslag inte tillräckligt långt. Han kritiserade särskilt att förslagen inte syftade till att öka antalet avvisningar vid gränsen, utan snarare fokuserade på att påskynda asylprocessen inom landet. Detta, menade Frei, skulle inte räcka för att möta de utmaningar Tyskland står inför.
Inrikesminister Faeser försvarade regeringens linje och hävdade att de föreslagna åtgärderna var i linje med europeisk lag, till skillnad från CDU:s krav på omfattande avvisningar. Hon betonade att regeringen hade lagt fram ett förslag om hur flyktingar kan inhysas nära gränsen och snabbt avvisas, men att detta måste ske inom ramen för gällande EU-rätt.
En djupt splittrad tysk politik
Sammanbrottet av dessa förhandlingar avslöjar hur djupt splittrad den tyska politiken är i migrationsfrågan. Detta är inte unikt för Tyskland, utan speglar en bredare europeisk trend där traditionella partier kämpar med att hitta effektiva lösningar på den pågående migrationskrisen, medan de gör allt de kan för att hålla de invandringskritiska “populistpartierna” utanför.
På ena sidan står partier som CDU/CSU, som nu driver en betydligt hårdare linje än under Angela Merkels tid som förbundskansler. Deras krav på striktare gränskontroller och mer omfattande avvisningar vid gränsen illustrerar hur även mer mittenorienterade partier nu ser behovet av en strängare migrationspolitik. Detta kan tolkas som ett erkännande av de problem som den okontrollerade invandringen har skapat för det tyska samhället.
På andra sidan står den styrande koalitionen, ledd av SPD och med De Gröna som en viktig partner, som fortfarande tycks tveka inför mer drastiska åtgärder. Deras oförmåga att tillmötesgå oppositionens krav tyder på en fortsatt naivitet och handlingsförlamning inom regeringen. Detta understryker behovet av ett mer realistiskt och handlingskraftigt ledarskap i migrationsfrågor.
Utmaningar på flera nivåer
Konflikten kring asylpolitiken i Tyskland illustrerar också de utmaningar som finns i att implementera en enhetlig och effektiv migrationspolitik i ett federalt system. Medan den federala regeringen försöker balansera internationella förpliktelser och EU-lag mot inrikespolitiska krav, pressar delstaterna på för mer omedelbara och kraftfulla åtgärder för att hantera den akuta situationen på marken.
Denna spänning mellan olika regeringsnivåer är inte heller unik för Tyskland, utan återfinns i många europeiska länder. Det visar på de inneboende svårigheterna i att hantera en transnationell fråga som migration inom ramen för nationella politiska system.
Lärdomar för Sverige och Europa
För oss i Sverige och andra europeiska länder erbjuder det tyska exemplet viktiga lärdomar. Det är tydligt att de åtgärder som CDU/CSU föreslår - striktare gränskontroller, snabbare avvisningar och en översyn av sociala förmåner för asylsökande - är frågor som diskuteras över hela kontinenten.
Vi bör noga följa utvecklingen i Tyskland, då landet ofta fungerar som en barometer för bredare europeiska trender. Om även Tyskland, med sin historiskt sett öppna inställning till massinvandring, nu rör sig mot en striktare politik, kan det vara en signal om en bredare europeisk kursändring.
Behovet av en europeisk omprövning
Slutligen understryker denna händelse behovet av en grundläggande omprövning av EU:s migrationspolitik. Den nuvarande situationen, där enskilda medlemsländer tvingas hantera konsekvenserna av en i grunden dysfunktionell gemensam politik, är ohållbar.
Det som krävs är en ny approach som prioriterar kontroll över de yttre gränserna och de europeiska folkens säkerhet och välfärd. Detta innebär sannolikt en återgång till en mer traditionell förståelse av nationell suveränitet i migrationsfrågor, där enskilda länder ges större utrymme att utforma sin politik utifrån sina specifika förhållanden och behov.
Nationernas uppvaknande - vägen framåt för Europa
Sammanbrottet av de tyska asylförhandlingarna är mer än bara en inrikespolitisk händelse. Det är ett symptom på en djupare kris i den europeiska migrationspolitiken. När till och med Tyskland, länge sett som en förkämpe för en “öppen migrationspolitik”, nu brottas med att hitta en hållbar väg framåt, är det tydligt att en fundamental omprövning är nödvändig.
För oss som länge har argumenterat för en mer restriktiv och nationellt orienterad migrationspolitik är detta en bekräftelse på våra ståndpunkter. Men det är också en påminnelse om det hårda arbete som ligger framför oss. Att vända skutan kommer att kräva uthållighet, mod och en beredskap att utmana etablerade sanningar.
I denna kamp står mycket på spel - inte bara vår förmåga att kontrollera våra gränser, utan också sammanhållningen i våra samhällen och bevarandet av våra unika nationella identiteter. Det tyska exemplet visar att förändring är möjlig, men också att motståndet mot en mer realistisk migrationspolitik fortfarande är starkt.
Vår uppgift är att fortsätta driva på för denna nödvändiga förändring, att utbilda och informera våra medborgare, och att stå fast vid vår övertygelse om att en nations första plikt är att värna om sitt eget folks välfärd och säkerhet. Endast genom att återta kontrollen över våra gränser och vår migrationspolitik kan vi säkra en trygg och välmående framtid för kommande generationer av européer.
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.