Tyskland tecknar ännu ett avtal för ökad massinvandring av muslimer
Scholz fortsätter folkutbytet: Nytt avtal med Uzbekistan och "högkvalificerade" kenyanska busschaufförer anländer. Hade läget inte varit så allvarligt hade man kunnat tro att det var ett skämt.
I en utveckling som kan beskrivas som inget mindre än surrealistisk, fortsätter den tyska regeringen att driva en migrationspolitik som tycks helt frånkopplad från verkligheten och folkets vilja. Bara dagar efter att jag rapporterade om det kontroversiella avtalet med Kenya har två nya händelser ytterligare understrukit det absurda i situationen.
Nytt migrationsavtal med Uzbekistan
Medan bläcket knappt hunnit torka på avtalet med Kenya, har inrikesminister Nancy Faeser nu undertecknat ett liknande "omfattande migrations- och mobilitetspartnerskapsavtal" med Uzbekistan. Detta avtal, som undertecknades i närvaro av förbundskansler Olaf Scholz, syftar enligt regeringen till att motverka bristen på kvalificerad arbetskraft genom "reglerad migration".
Att Tyskland nu vänder sig till en muslimsk stat i Centralasien för att fylla påstådda luckor på arbetsmarknaden reser en rad frågor. Hur kommer detta att påverka Tysklands redan ansträngda sociala sammanhållning? Vilka kulturella och religiösa spänningar kan detta leda till? Och framför allt: Varför fortsätter regeringen att ignorera den växande inhemska oppositionen mot massinvandring?
De "högkvalificerade" kenyanska busschaufförerna anländer
Men det är ankomsten av de första kenyanska "arbetskraftsinvandrarna" som verkligen belyser absurditeten i den tyska migrationspolitiken. I ett inslag från public service-kanalen NDR får vi se de första fem kenyanerna som anlänt till Tyskland som en del av det nya avtalet. Och vad är det för högkvalificerade jobb de ska utföra? De ska bli busschaufförer.
Ännu mer häpnadsväckande är att dessa män inte ens är busschaufförer än. De måste först lära sig tyska och sedan genomgå utbildning för att köra buss. Enligt företagsägaren är det "omöjligt" att hitta människor i Tyskland som kan lära sig köra buss, vilket är varför de måste importeras från mörkaste Afrika.
Detta påstående är så absurt att det är svårt att ta på allvar. Enligt officiell statistik var 2,87 miljoner personer inskrivna som arbetslösa i Tyskland i augusti i år. Är det verkligen troligt att ingen av dessa miljontals arbetslösa tyskar skulle kunna lära sig köra buss?
Ett tydligt mönster av folkutbyte
Det blir allt svårare att se denna politik som något annat än ett avsiktligt och påskyndat folkutbyte från en regering som tycks vara aktivt fientlig mot sitt eget folk. Hur annars kan man förklara denna besatthet av att importera arbetskraft från avlägsna länder för jobb som enkelt kunde ha fyllts av inhemsk arbetskraft?
Detta är inte bara en fråga om ekonomi eller arbetsmarknadspolitik. Det handlar om själva essensen av vad Tyskland och Europa ska vara i framtiden. Genom att konsekvent prioritera invandring över nationell sammanhållning, undergräver den tyska regeringen aktivt landets kulturella, etniska och sociala fundament.
Dags för radikalt nytänkande
Det är uppenbart att den nuvarande kursen är ohållbar. Tyskland, och Europa i stort, behöver en radikal omprövning av sin migrationspolitik. Vi behöver ledare som har modet att sätta sitt eget folks intressen främst, som vågar stå emot det globalistiska trycket och som är beredda att försvara våra nationers unika identiteter och kulturer.
Det är hög tid att erkänna att massinvandring inte är lösningen på Europas utmaningar. Istället bör fokus ligga på att utveckla och utnyttja den inhemska arbetskraftens potential, investera i utbildning och kompetenshöjning för de egna medborgarna, investera i robotisering och automatisering, och skapa incitament för familjebildning för att motverka demografiska utmaningar på lång sikt.
Endast genom att återta kontrollen över våra gränser och vår demografiska utveckling kan vi säkra en trygg och välmående framtid för kommande generationer av européer. Det är dags för Europas folk att resa sig och kräva en politik som sätter deras intressen främst. Alternativet är en fortsatt resa mot kulturellt och socialt sönderfall.
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.