Sverige är inte Ungern. Våra maktstrukturer cementerades redan på 60- och 70-talet. Röstningen har blivit en ritual som bevarar systemet, inte ett verktyg för verklig förändring.
Den här kommunreformen på 60- och 70-talet var bisarr. 1952 bestod Sverige av 1 037 kommuner, 1977 bestod Sverige av 277 kommuner. Det är ändå en drastisk minskning. Det är ju en sak om antalet kommuner hade minskats till cirka 600 kommuner. Men det räckte tydligen inte.
1996 hade Sverige 24 län, 1998 hade Sverige 21 län.
Mellan 1980 och 2003 har det däremot dykt upp 13 kommuner till. Men centraliseringen är fortfarande ett faktum.
Jag håller med om att Sverige är annorlunda än Ungern och Polen och att systemet stöder ett politiker- och byråkratvälde som är mycket svårt att påverka. Inget av av de nuvarande riksdagspartierna kan göra (eller vill göra) något för att "rädda" Sverige.
Det finns dock en möjlighet att via riksdagsval ändra allt!
Om mer än hälften av riksdagsledamöterna byts ut mot kompetenta och okorrumperade personer och den resulterande regeringen snabbt bytte ut myndighetschefer och liknade, samt påbörjade arbetet med att "rätta till" konstitutionen mm, skulle en systemförändring kunna genomföras med konstitutionella medel.
Det kan låta orealistiskt, och är det naturligtvis via de nuvarande riksdagspartierna, men skulle kunna ske genom helt nya partier med nytt folk som verkligen representerar sina väljare.
Praktiskt kan det ske genom Teknisk Valsamverkan (https://valsamverkan.se) där nya partier går fram genom en gemensam valsedel, men behåller sina program.
Första utmaningen är att klara 4%-spärren och det är inte orealistiskt, men den andra utmaningen att få 51% är större, redan i valet 2026.
Alla nuvarande riksdagspartier och media kommer att motarbeta de nya, men redan 10% vore en skräll som skulle kunna påverka politiken och i bästa fall ge resultat 2030. (Om inte de nya förbjuds!)
Genom DFS och andra lokala verksamheter samt alternativa media bör information om de nya kunna spridas på annat sätt under valåret än genom etablerade media och på så sätt bli en faktor att räkna med redan 2026.
Den här kommunreformen på 60- och 70-talet var bisarr. 1952 bestod Sverige av 1 037 kommuner, 1977 bestod Sverige av 277 kommuner. Det är ändå en drastisk minskning. Det är ju en sak om antalet kommuner hade minskats till cirka 600 kommuner. Men det räckte tydligen inte.
1996 hade Sverige 24 län, 1998 hade Sverige 21 län.
Mellan 1980 och 2003 har det däremot dykt upp 13 kommuner till. Men centraliseringen är fortfarande ett faktum.
Jag håller med om att Sverige är annorlunda än Ungern och Polen och att systemet stöder ett politiker- och byråkratvälde som är mycket svårt att påverka. Inget av av de nuvarande riksdagspartierna kan göra (eller vill göra) något för att "rädda" Sverige.
Det finns dock en möjlighet att via riksdagsval ändra allt!
Om mer än hälften av riksdagsledamöterna byts ut mot kompetenta och okorrumperade personer och den resulterande regeringen snabbt bytte ut myndighetschefer och liknade, samt påbörjade arbetet med att "rätta till" konstitutionen mm, skulle en systemförändring kunna genomföras med konstitutionella medel.
Det kan låta orealistiskt, och är det naturligtvis via de nuvarande riksdagspartierna, men skulle kunna ske genom helt nya partier med nytt folk som verkligen representerar sina väljare.
Praktiskt kan det ske genom Teknisk Valsamverkan (https://valsamverkan.se) där nya partier går fram genom en gemensam valsedel, men behåller sina program.
Första utmaningen är att klara 4%-spärren och det är inte orealistiskt, men den andra utmaningen att få 51% är större, redan i valet 2026.
Alla nuvarande riksdagspartier och media kommer att motarbeta de nya, men redan 10% vore en skräll som skulle kunna påverka politiken och i bästa fall ge resultat 2030. (Om inte de nya förbjuds!)
Genom DFS och andra lokala verksamheter samt alternativa media bör information om de nya kunna spridas på annat sätt under valåret än genom etablerade media och på så sätt bli en faktor att räkna med redan 2026.
Torbjörn Johnson