Vem tjänar på att vi bråkar med varandra?

Om hur en utsträckt hand fick mig att omvärdera synen på mig själv som storsint.

Photo by Constantin Wenning on Unsplash

Efter över tjugo år i den nationella oppositionen har man sett en del återkommande mönster. En del har man lärt sig av, andra inte. Bäst vore så klart om man lärt sig varje gång, men man är ju bara människa och kommer därmed obönhörligen att fela med ojämna mellanrum.

En sak jag alltid försökt med är att inte vara långsint. Det är åtminstone så jag sett på mig själv. Detta har varit skönt för mig personligen, eftersom jag då kan släppa saker och slipper gå runt och vara sur på människor för gamla oförrätter. Jag har förlåtit människor som talat illa om mig i offentligheten, som gjort mig besviken i gemensamma projekt och så vidare.