Huvudstadens lockelser

Om ett besök i Stockholm som fick mig att längta tillbaka, innan verkligheten hann ikapp mig.

Photo by Robert Eklund on Unsplash

Veckobrev #10-2025 (läs tidigare veckobrev här)

Kära vänner!

Den här helgen har jag varit på besök i Sveriges huvudstad. Att vara tillbaka “där allt startade” ger uppenbarligen dubbla känslor. För det första var det inte Stockholm jag växte upp i, utan förorten Skogås; 20 minuter med pendeltåget från Stockholms centralstation. Jag skrev om detta tidiagre (“En förortsunges uppväxt”, 17/4-23) och konstaterade att jag alltid var en besökare i innerstaden.

När jag nu satt på pendeltåget, på väg från min mor som nu bor ännu längre ut på samma pendeltågslinje, på väg in mot staden, drabbades jag av nostalgi. Det var som att pendeltågsresan var min Madeleinekaka. Ljudet, vyerna som swishade förbi, sätena, doften. Allt var bekant och fick mig att minnas de otaliga pendeltågsresorna in till staden för att ta mig till arbetet. Först på Sergelgatan, sedan vid Rådmansgatan, senare strax bakom Fridhemsplan.