Kan finansexperten Magnus Brunner stoppa massinvandringen till EU?
Kan finansexperten Magnus Brunner stoppa massinvandringen till EU?
EU:s nya vapen mot invandringskrisen? En österrikisk finansexpert. Magnus Brunner utses oväntat till migrationskommissionär trots brist på erfarenhet.
I en på alla sätt oväntad utveckling har EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utsett Österrikes avgående finansminister Magnus Brunner till ny kommissionär för migration och inrikesfrågor. Detta skifte från den tidigare innehavaren, den svenska socialdemokraten Ylva Johansson, väcker frågor om EU:s prioriteringar och kompetens i hanteringen av den akuta invandringskrisen.
Från finansexpert till migrationsansvarig - ett märkligt karriärskifte
Magnus Brunner, en 52-årig jurist och ekonom från det konservativa Österrikiska folkpartiet (ÖVP), har hittills gjort sig känd som en skicklig finansminister och expert på ekonomiska frågor. Hans utnämning till en av EU:s mest kontroversiella och problematiska portföljer kom som en chock för många, inte minst för Brunner själv.
"Jag var positivt överraskad att hon [von der Leyen] anförtrodde mig detta," kommenterade Brunner efter tillkännagivandet. Han betonade att uppgiften är både en utmaning och en möjlighet att stärka Europas säkerhet och värderingar.
Men frågan kvarstår: Är en finansexpert rätt person att hantera EU:s komplexa migrationsproblem?
Brunners meriter som finansminister
Som finansminister har Brunner genomfört flera betydande reformer:
Avskaffandet av "kall progression" - en historisk reform som eliminerar smygande skattehöjningar och förväntas spara österrikarna över 20 miljarder euro fram till 2026.
Sänkning av bolagsskatten för att stärka Österrikes ekonomiska position.
Införandet av en forskningsbonus för att uppmuntra forskning och utveckling, särskilt bland små och medelstora företag.
Lansering av ett "grönt budgeteringsinitiativ".
Inrättandet av ett "klimatnav" i finansministeriet för att harmonisera budget-, ekonomi- och skattepolitik med klimat-, miljö- och energipolitik.
Dessa initiativ visar Brunners förmåga att hantera komplexa ekonomiska frågor och på många vis en väntad konservativ finans- och skattepolitik. Men hur dessa färdigheter översätts till hanteringen av migrationsfrågor är högst oklart.
Österrikes hårda retorik kontra verklighetens misslyckande
Österrike har under de senaste åren profilerat sig som en av de mest kritiska rösterna mot EU:s hantering av invandringskrisen. Landet har krävt ökad EU-finansiering för fysiska gränsbarriärer och förespråkat en betydligt strängare politik mot illegal invandring. Inrikesminister Gerhard Karner har till och med föreslagit asylprövningar i tredje land, utanför EU:s gränser. Något som verkar vara “det nya svarta” inom liberalkonservativa kretsar i ett försök att stoppa nationella partiers framfart.
Bundeskanzler Karl Nehammer har upprepade gånger betonat behovet av ett "robust" gränsskydd och vill att EU ska betala för staket och murar, bland annat i Bulgarien som gränsar till Turkiet. Österrike har också visat sig ovilligt att ta emot invandrare från läger vid EU:s yttre gränser eller betala för att slippa ta emot dem, i strid med överenskommelser i EU.
Men trots ÖVP:s hårda retorik och påstådda strängare politik visar statistik att invandringen till Österrike fortsätter att öka i oroväckande takt. Enligt Statistik Austria hade 27,2% av Österrikes befolkning invandrarbakgrund år 2023, en markant ökning från 21,4% år 2015. Denna dramatiska ökning avslöjar ett gigantiskt gap mellan ord och handling i österrikisk invandringspolitik.
Dessa siffror väcker allvarliga frågor om Brunners och ÖVP:s förmåga att genomföra en effektiv invandringspolitik, både på nationell och europeisk nivå. Om partiet inte kunnat bromsa invandringen i det egna landet, hur ska då Brunner kunna göra det på EU-nivå? Den påstått hårda linjen framstår alltmer som tom retorik, medan verkligheten visar på ett fullständigt misslyckande att kontrollera invandringen.
Förväntningar på kursändring
Brunners utnämning har väckt förhoppningar om en mer restriktiv och säkerhetsfokuserad migrationspolitik inom EU. Till skillnad från sin föregångare Ylva Johansson, som började sin karriär som revolutionär kommunist som krävt ökad massinvandring till Europa, kommer Brunner från ett parti som åtminstone retoriskt har drivit en hårdare linje i migrationsfrågor.
Charlie Weimers, EU-parlamentariker för Sverigedemokraterna, välkomnar utnämningen:
"Det är ju en konservativ politiker från ett land som krävt EU-finansiering av fysiska gränsbarriärer, även kallat murar, och som har krävt en mycket tuffare politik mot illegal migration. Så det blir verkligen ett skifte.”
Enorma problem att tackla utan relevant erfarenhet
Brunner står inför en rad svåra problem i sin nya roll, problem som han saknar direkt erfarenhet av att hantera. Han kommer att ansvara för implementeringen av EU:s nya asyl- och migrationspakt, stärkandet av unionens yttre gränser och utvecklandet av en ny intern säkerhetsstrategi. Detta i en tid då massinvandringen till Europa ökar och medlemsländerna är djupt splittrade i frågan.
Ironiskt nog var det Brunner själv, i sin roll som finansminister, som undertecknade EU:s nya migrations- och asylpakt den 14 maj. Nu förväntas han implementera en politik han knappt varit involverad i att utforma.
Kan en finansexpert lösa massinvandringen?
Magnus Brunners utnämning till EU-kommissionär för migration och inrikesfrågor är minst sagt kontroversiell. Medan hans meriter som finansminister kan vara imponerande, saknar han den direkt erfarenhet och kompetens som traditionellt ansetts nödvändig för att hantera en så komplex och känslig fråga som migration.
Med tanke på ÖVP:s misslyckande att kontrollera invandringen till Österrike, där över en fjärdedel av befolkningen nu har invandrarbakgrund, är det högst tveksamt om Brunner den person som krävs för att vända den katastrofala utvecklingen på EU-nivå.
Frågan är nu om Brunners ekonomiska expertis och förmåga att hantera komplexa förhandlingar kan översättas till det som krävs för Europa när det gäller att stå den emot den massiva invasionen från Afrika och Mellanöstern. Kan han överbrygga de djupa meningsskiljaktigheterna mellan medlemsländerna och implementera en fungerande strategi för att hantera invandringen?
En sak är säker: EU:s migrationspolitik står inför en potentiell kursändring, och alla ögon kommer att vara riktade mot Magnus Brunner när han tar över rodret i denna stormiga fråga. Men med tanke på hans brist på relevant erfarenhet och den alarmerande statistiken från hans hemland är förväntningarna låga på att han ska kunna åstadkomma någon verklig förändring.
EU:s beslut att utse en finansexpert till denna kritiska position speglar unionens fortsatta oförmåga att på allvar ta itu med massinvandringen.
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.