Lögnen förgiftar brunnen

En nio månader gammal tweet, ett bortklippt datum och en lögn som sprids som sanning. Vår trovärdighet offras för klick och engagemang.

Veckobrev #6-2026 (läs tidigare veckobrev här)

I morse dök en skärmdump upp i mitt flöde på X. Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, med en röd ruta runt orden: “We’ll turn private savings into much needed investment.” Kommentarerna var förutsägbara. EU tänker “stjäla” dina besparingar. De ska “konfiskera” vanligt folks pengar. Skydda dig. Köp guld. Köp bitcoin.

Det var bara ett problem. Inlägget var från den 10 maj 2025. Nio månader gammalt. De som spred det hade lägligt nog klippt bort datumet så att det skulle se ut som en nyhet. Att det dyker upp just nu är ingen slump: i torsdags röstade det nederländska parlamentet igenom en 36-procentig skatt på orealiserade kapitalvinster, ett genuint radikalt beslut som med rätta har väckt starka reaktioner. Och då drar karusellen igång. Någon gräver upp en gammal von der Leyen-tweet, klipper bort kontexten, och plötsligt är det inte längre Nederländerna som beskattar sina invånare, utan EU som ska ta dina pengar.

Det stämmer inte. Det har aldrig stämt.

Vad von der Leyen pratade om i maj var EU:s Savings & Investments Union, en fortsättning på kapitalmarknadsunionen som pågått sedan 2015. Bakgrunden är väldokumenterad, inte minst i Mario Draghis konkurrenskraftsrapport som jag själv analyserade när den kom i september 2024: ungefär 10 biljoner euro av europeiska hushållssparande ligger på bankkonton med låg eller ingen ränta. Pengarna cirkulerar inte. Småföretag som behöver kapital hittar det inte, och sparare som vill ha bättre avkastning erbjuds inga vettiga alternativ. Vad kommissionen föreslår är att harmonisera regler och göra det enklare för privatpersoner att placera sina pengar i kapitalmarknader om de vill det.

Man kan tycka vad man vill om det förslaget. Man kan invända att det gynnar finanssektorn på bekostnad av vanliga sparare. Man kan, som jag, se det som ytterligare ett symptom på en union som alltid väljer mer integration framför att fråga sig varför integrationen inte fungerar. Allt detta är legitim kritik. Men att påstå att EU ska “konfiskera” dina besparingar är inte kritik. Det är lögn.

Och det är här vi behöver stanna upp och prata om vad den här sortens beteende faktiskt gör med oss.

Sabotörerna i de egna leden

Jag har ägnat stora delar av mitt vuxna liv åt att kritisera EU. Inte av ren reflex eller för att det ger klick, utan för att jag menar att den europeiska integrationsprocessen i sin nuvarande form undergräver nationell suveränitet, folklig demokrati och verklig kulturell mångfald. När Draghi-rapporten landade skrev jag att den banar väg för en centraliserad EU-superstat. Den kritiken står jag för. Den är underbyggd, den pekar på specifika förslag och deras konsekvenser, och den tål granskning.

Men kritik som bygger på lögner är inte kritik. Det är sabotage.

Varje gång någon på vår sida av den politiska debatten sprider desinformation om EU gör de EU-etablissemangets jobb åt dem. De ger Bryssel exakt det alibi man behöver för att avfärda all opposition som oseriös, konspirationsteoretisk och ogrundad. De förvandlar en legitim debatt om maktfördelning och demokrati till ett jippo, och de gör det omöjligt för vanliga människor att veta vad som faktiskt pågår.

Det finns ett ord för den som gräver ut grunden under sitt eget hus: idiot.

Jag säger inte detta för att vara elak. Jag säger det för att jag är trött. Trött på att behöva börja varje samtal om EU-politik med att rensa bort femton lager av missförstånd och överdrifter som spridits av folk som antingen inte har orkat göra sin hemläxa eller som medvetet ljuger för att maximera engagemang. I bägge fallen gör de sig själva och alla oss andra en otjänst.

Algoritmen som selekterar för lögn

Här finns dock ett djupare problem, och det handlar om den teknologiska infrastruktur vi alla lever i.