Draghis rapport banar väg för centraliserad EU-superstat
Draghis rapport banar väg för centraliserad EU-superstat
Mario Draghis nya EU-rapport hotar Sveriges självbestämmande. Med förslag om eurobonds och centraliserad makt banar den väg för en EU-superstat.
Mario Draghi, tidigare chef för Europeiska centralbanken och Italiens premiärminister, presenterade under måndagen en omfattande rapport med titeln "The future of European competitiveness". Rapporten, som beställts av EU-kommissionen, innehåller en rad förslag som skulle innebära en dramatisk maktförskjutning från medlemsländerna till Bryssel. För alla som värnar om nationellt självbestämmande och demokrati bör detta vara en väckarklocka.
Vem är Mario Draghi?
Mario Draghi är en av Europas mest inflytelserika teknokrater och en omstridd figur i EU:s politiska landskap. Hans karriär spänner över decennier i maktens korridorer, från positioner inom Världsbanken och den italienska centralbanken till topposter i EU.
Som chef för Europeiska centralbanken (ECB) under eurokrisen blev Draghi känd för sitt kontroversiella uttalande att han skulle göra "vad som helst" för att rädda euron. Detta ledde till en politik med massiva obligationsköp och extremt låga räntor, vilket många kritiker menar räddade euron på bekostnad av vanliga sparare och pensionärer.
Draghis tid som ECB-chef var också kantad av anklagelser om intressekonflikter. Hans medlemskap i "Group of Thirty", en exklusiv lobbygrupp för globala finansintressen, ifrågasattes starkt av Europaparlamentet och civilsamhällesorganisationer. Kritiker menade att detta äventyrade ECB:s oberoende och gav storbanker otillbörligt inflytande över penningpolitiken.
Som Italiens premiärminister 2021-2022 fortsatte Draghi att väcka kontroverser. Hans regering, som till stor del bestod av icke folkvalda "teknokrater", anklagades för att kringgå demokratiska processer och driva igenom impopulära reformer. Särskilt kritiserad blev hanteringen av Covid-19-pandemin, där Draghi införde några av Europas strängaste restriktioner och vaccinationskrav.
Nu har denne kontroversielle figur fått i uppdrag av EU-kommissionen att ta fram en strategi för att göra EU mer konkurrenskraftigt gentemot USA och Kina. Med tanke på Draghis historia av centralisering och teknokratiskt styre bör alla som värnar om nationellt självbestämmande vara djupt oroade över vad hans rapport kan innebära för EU:s framtida utveckling.
Rapportens huvuddrag
Draghis rapport målar upp en dyster bild av Europas ekonomiska läge. EU:s produktivitetstillväxt halkar efter USA:s, och Kina utgör ett växande hot. För att vända denna trend föreslår Draghi bland annat:
Gemensam EU-upplåning i stor skala för att finansiera investeringar
Avskaffande av medlemsländernas vetorätt i fler frågor
Ökad centralisering av ekonomisk politik och industripolitik
Mer protektionistisk handelspolitik gentemot omvärlden
Eurobonds och förlorad självständighet
Ett av de mest kontroversiella förslagen i Draghis rapport är att EU regelbundet ska ge ut gemensamma obligationer, så kallade eurobonds. Detta skulle innebära att medlemsländerna tar på sig gemensamt ansvar för stora lån. I praktiken skulle det betyda att länder som Sverige och Tyskland tvingas gå i borgen för länder som Italien och Grekland.
Draghi menar att detta är nödvändigt för att finansiera de massiva investeringar som krävs för att digitalisera och klimatanpassa ekonomin. Men i själva verket handlar det om att ytterligare urholka medlemsländernas ekonomiska självständighet och knyta dem hårdare till eurozonen.
För Sverige skulle införandet av eurobonds innebära flera allvarliga risker:
Ökade kostnader: Sverige, med sin starka ekonomi och låga statsskuld, skulle tvingas betala högre räntor på sina lån för att kompensera för risken att behöva täcka andra länders skulder.
Förlorad kontroll över finanspolitiken: Gemensam upplåning skulle sannolikt leda till krav på ökad samordning av den ekonomiska politiken. Detta skulle begränsa Sveriges möjligheter att föra en självständig finans- och skattepolitik anpassad efter våra nationella behov.
Politiska spänningar: Om länder som Italien eller Grekland skulle hamna i ekonomiska svårigheter, skulle Sverige potentiellt tvingas bidra med stora summor för att rädda dem. Detta skulle kunna leda till ökade politiska spänningar och en växande EU-skepsis bland svenska väljare.
Minskad flexibilitet vid kriser: Sverige har historiskt klarat ekonomiska kriser bättre än många andra EU-länder, delvis tack vare möjligheten att devalvera kronan. Med eurobonds skulle vi förlora denna flexibilitet och riskera att dras med i andras ekonomiska problem.
Dessutom finns det en överhängande risk att eurobonds bara är början. När väl principen om gemensam upplåning är etablerad, blir det lättare för EU att ta nästa steg mot en fullskalig fiskal union, där Bryssel får direkt kontroll över medlemsländernas budgetar och skattepolitik.
Detta förslag är därför inte bara en teknisk fråga om hur investeringar ska finansieras. Det är ett direkt hot mot Sveriges ekonomiska suveränitet och vår möjlighet att själva forma vår framtid.
Avskaffande av vetorätten
Rapporten förespråkar också en utvidgning av omröstningar med kvalificerad majoritet i EU:s ministerråd. Detta skulle innebära att enskilda länder förlorar möjligheten att blockera beslut i viktiga frågor som skatter och utrikespolitik.
Draghi motiverar detta med att EU måste kunna agera snabbare för att möta globala utmaningar. Men i praktiken skulle det innebära att mindre länder som Sverige förlorar inflytande och kan tvingas acceptera beslut som går emot nationella intressen.
Positiva aspekter för företagare
Trots de allvarliga farhågorna kring ökad centralisering innehåller Draghis rapport också några förslag som potentiellt skulle kunna gynna europeiska, och därmed svenska, företag. Det är dock viktigt att granska dessa förslag kritiskt och väga eventuella fördelar mot riskerna för ökad centralisering och förlust av nationellt självbestämmande.
Förenklad byråkrati: Rapporten föreslår en minskning av rapporteringskrav för företag med upp till 50%. Detta skulle kunna minska den administrativa bördan för små och medelstora företag, vilket i sin tur kan frigöra resurser för tillväxt och innovation. Samtidigt är det värt att notera att EU historiskt sett ofta har misslyckats med att leverera på löften om förenklad byråkrati. Det finns en risk att nya EU-regler ersätter de gamla, vilket i slutändan kan leda till en nettoökning av den regulatoriska bördan. Dessutom kan en centraliserad approach till regelförenkling missa viktiga nationella och lokala hänsyn.
Fokus på innovation: Draghi förespråkar ökade investeringar i forskning och utveckling, vilket potentiellt skulle kunna skapa nya möjligheter för innovativa svenska företag. Å andra sidan är det alltid riskabelt när EU ska stå för investeringarna. Det kan lätt leda till att konkurrensen snedvrids, där stora och väletablerade företag gynnas på bekostnad av mindre och mer innovativa aktörer. Dessutom riskerar centraliserade investeringsbeslut att skapa felaktiga incitamentsstrukturer, där företag anpassar sin verksamhet efter EU:s prioriteringar snarare än marknadens verkliga behov. Detta kan hämma den genuina innovationskraften och leda till ineffektiv resursallokering.
Fokus på den inre marknaden: Rapporten betonar vikten av att fördjupa och stärka EU:s inre marknad. Medan konkreta förslag är begränsade, antyder Draghi att ytterligare harmonisering av regler och standarder kan vara nödvändigt. Detta skulle potentiellt kunna förenkla för svenska företag som handlar inom EU, men det innebär också risker för ökad centralisering och förlust av nationell kontroll över viktiga regleringar. Det är viktigt att notera att många av de påstådda fördelarna med en fördjupad inre marknad ofta överskattas, medan kostnaderna och riskerna underskattas.
Digitalisering: Rapporten betonar vikten av att påskynda EU:s digitala omställning, vilket kan gynna Sveriges många techföretag. Detta skulle kunna öppna nya marknader och möjligheter för innovativa svenska företag inom digitala tjänster och produkter. Dock finns det en risk att EU:s approach till digitalisering blir alltför centraliserad och byråkratisk. Erfarenheter från tidigare EU-initiativ, som GDPR, visar att välmenande regleringar kan leda till oavsedda konsekvenser som hämmar innovation och tillväxt, särskilt för mindre företag. Det finns också en risk att EU:s digitaliseringsstrategi missgynnar europeiska företag i den globala konkurrensen, särskilt gentemot mindre reglerade marknader som USA och Kina.
Kompetensförsörjning: Förslag om förbättrad utbildning och kompetensutveckling kan hjälpa företag att hitta kvalificerad arbetskraft. Detta är onekligen en viktig fråga, särskilt med tanke på den snabba teknologiska utvecklingen. Dock väcker en EU-ledd approach till kompetensutveckling frågor om subsidiaritet – är detta verkligen en fråga som bäst hanteras på EU-nivå? Det finns en risk att centraliserade utbildningsinitiativ missar lokala och nationella behov och prioriteringar. Dessutom kan en alltför harmoniserad approach till utbildning och kompetensutveckling leda till minskad mångfald i färdigheter och perspektiv, vilket paradoxalt nog kan hämma innovation och anpassningsförmåga på lång sikt.
Dessa potentiellt positiva aspekter måste noggrant vägas mot de allvarliga riskerna för nationellt självbestämmande som rapporten medför. Det är också värt att notera att många av dessa fördelar skulle kunna uppnås genom mellanstatligt samarbete, utan att ge upp suveränitet till EU. I slutändan måste vi fråga oss om de eventuella fördelarna verkligen överväger kostnaderna i form av minskad nationell kontroll och ökad centralisering av makt till Bryssel.
Centraliserad industripolitik
Ett genomgående tema i rapporten är behovet av en mer aktiv och centraliserad industripolitik på EU-nivå. Draghi vill se mer gemensam finansiering av forskning och innovation, samt samordnade satsningar på strategiska sektorer som halvledare och grön teknik.
Detta låter kanske oskyldigt, men innebär i praktiken en kraftig maktförskjutning från medlemsländerna till Bryssel. Det är EU-byråkrater som ska avgöra vilka industrier och teknologier som är "strategiska" och förtjänar stöd.
Protektionism mot omvärlden
Rapporten förespråkar också en mer "robust" handelspolitik gentemot länder som Kina. Detta kan inkludera handelshinder och subventioner för att skydda europeisk industri.
Medan ett visst skydd mot statsstödd konkurrens kan vara befogat, riskerar denna approach att leda till handelskrig och högre priser för konsumenterna. Det är också ytterligare ett steg bort från den fria marknadsekonomi som en gång var EU:s ledstjärna.
Var är medias kritiska granskning?
Draghis rapport presenteras som ett sätt att göra Europa mer konkurrenskraftigt och välmående. Men i själva verket handlar det om att ge EU-eliten mer makt på bekostnad av demokratiskt valda nationella regeringar.
Det är slående hur lite debatt och granskning dessa radikala förslag har mött i svensk media. Medan politiker och byråkrater i Bryssel försöker tillskansa sig ännu mer makt, tiger de etablerade medierna.
Det är därför av yttersta vikt att vi som värnar om nationellt självbestämmande och demokrati håller oss informerade och sprider kunskap om vad som pågår. Draghi-rapporten är inte bara några harmlösa rekommendationer - det är en färdplan mot en centraliserad EU-superstat.
Dela gärna denna artikel för att fler ska förstå vad som står på spel. Endast genom att informera och mobilisera opinionen kan vi stoppa EU-elitens maktambitioner och bevara medlemsländernas suveränitet.
■
Jag behöver din hjälp! Jag har startat en insamling för att kunna fortsätta (och utveckla) min granskning och rapportering av EU och europeisk politik under 2025. Om du har möjlighet, överväg då att donera en slant. Läs mer här.