Det jag saknar är kontexten. Min kommentar var avseende din artikel om familjebildning och k vs r strategier för reproduktion.
I det läget, ansåg jag att vi behöver adressera den ekonomiska osäkerheten.
Ska vi verkligen tro att den demografiska trendlinjen med somaliska 7 barnsmammor fortsätter i en värld utan finansierad välfärd?
Hur upprätthåller vi bäst vårt egna, mer begäensade barnsfödande under en kris?
Det finns en läxa att lära av Sovjetunionens kollaps 91, och den ryska demografin som aldrig återhämtade sig.
I det läget, är såklart inte min mening att vi ska sluta leva aktivt. Jag har tre små barn, trots att både jag och min fru förväntar oss denna finansiella kollaps i närtid. Livet fortsätter.
Så det är inte för att jag tror på ett värre läge, som jag själv undviker familj, föregagande med mera. Men resiliens, vilket är vad du pratar om, blir viktigare. En del av planen. För hur ska vi annars leva?
Tack för det utförliga svaret.
Det jag saknar är kontexten. Min kommentar var avseende din artikel om familjebildning och k vs r strategier för reproduktion.
I det läget, ansåg jag att vi behöver adressera den ekonomiska osäkerheten.
Ska vi verkligen tro att den demografiska trendlinjen med somaliska 7 barnsmammor fortsätter i en värld utan finansierad välfärd?
Hur upprätthåller vi bäst vårt egna, mer begäensade barnsfödande under en kris?
Det finns en läxa att lära av Sovjetunionens kollaps 91, och den ryska demografin som aldrig återhämtade sig.
I det läget, är såklart inte min mening att vi ska sluta leva aktivt. Jag har tre små barn, trots att både jag och min fru förväntar oss denna finansiella kollaps i närtid. Livet fortsätter.
Så det är inte för att jag tror på ett värre läge, som jag själv undviker familj, föregagande med mera. Men resiliens, vilket är vad du pratar om, blir viktigare. En del av planen. För hur ska vi annars leva?
(Jag redigerar denna kommentar i väntan på att jag eventuellt skriver något annat)