När alla skriker, vem talar då?

När alla skriker samtidigt vinner den som skriker organiserat. Trollarméer, propaganda och identitetskrav formar nästa fas av internet.

En AI-genererad bild av kakafonin på internet.

I går pratade jag med

Magnus Söderman

om hat och hot på nätet, med anledning av Centerledaren Anna Karin-Hatts avgång. Runt 40 minuter in hamnar vi vid frågan om internets vara eller inte vara och en diskussion om problemet med yttrandefriheten på nätet. Som så ofta i vår dynamik börjar det med att Magnus tar ett kantigt, svartvitt ställningstagande och jag försöker nyansera.

Jag har ju tidigare skrivit om problemet med yttrandefriheten på nätet, så som den fungerar nu, eftersom den leder till kakafoni. Men det betyder inte att jag vill gå tillbaka till en tidigare ordning där ett fåtal grindvakter bestämde vilka som skulle få höras eller inte. På så sätt är problemet något av en Gordisk knut, och kanske är mitt förslag om en 24-timmarsregel på sociala medier ett svärd att slå sönder knuten med.

Att vi får ett betydligt mindre “fritt” internet framöver är jag övertygad om. Krav på inloggning med digitalt ID, digitala centralbanksvalutor och ökad övervakning kommer att strama åt nätet tills det offentliga samtalet bara finns på plattformar under total kontroll. Det kommer säkert finnas bakdörrar och tekniska kryphål, men de fria zonerna blir då vad våra gamla fanzines och flygblad en gång var: existerande, men utanför räckvidd för den breda publiken. Man kan då säga vad man vill — men ingen hör.

Och då har vi genomgått hela cykeln: först drunknade yttrandefriheten i kakofonin, sedan kvävdes den av kontrollen.

Förhoppningen bör istället ligga vid att plattformarna avkrävs neutralitet, så att även om man inte kan skriva helt anonymt, kan man åtminstone garanteras rätten att delta i debatten om man håller sig inom lagens ramar.

Påverkansoperationer och naivitet

Problemen med diskussioner i dagens sociala medier är många. Spam och AI-botar är enerverande, men det är inte det värsta. Människors oförmåga att förstå när de ska öppna den digitala käften och när det är bättre att fundera ett varv till är betydligt värre. Nämnde jag min 24-timmarsidé, förresten?

När alla skriker samtidigt vinner den som skriker organiserat – den som har resurser, metod och mål. Jag talar så klart om de uppenbara påverkansoperationer som pågår hela tiden.

Vi vet att i stort sett alla inflytelserika statsmakter arbetar med trollarméer på olika sätt. Israel har så väl soldater som hela kontor med folk som arbetar för att påverka omvärlden i en proisraelisk riktning. Faktum är att de till och med la nästan en miljon kronor på att flyga in 16 MAGA-influerare för att lära dem hur de ska slåss för Israel online.

Men Israel är knappast ensamma. Ryssland, USA, Kina och många fler länder investerar jättesummor i att dels påverka dem som redan har en stor publik, dels faktiskt anställa folk som skapar massor av konton och låtsas vara någon de inte är. Ryssar som låtsas vara amerikaner och amerikaner som låtsas vara ryssar, och så vidare.

Detta är inte konstigt. Propaganda och att forma världsbilden har alltid varit viktigt för makten. Internet är bara en ny plattform – en teknik som ger oanade möjligheter till snabb och relativt billig spridning.

Problemet med anonyma konton

I Sverige har vi sett samma taktiker användas inrikes av AFA och andra vänsterextrema organisationer. Genom åren har det flera gånger avslöjats hur profilerade, anonyma konton i nationalistiska chattar och forum som Flashback i själva verket drivits av antinationalister – i syfte att vinna legitimitet och med tiden kunna sprida rykten, få ta del av känslig information eller påverka nationalister i fel riktning (till exempel genom att hetsa till vålds- och vansinnesdåd).

Det här är en av flera anledningar till att jag avråder folk från att ta anonyma konton på allvar. Motargumentet brukar vara att det är informationen som är det viktiga, inte avsändaren. Men förstår man det ovanstående begriper man också att avsändaren är avgörande, eftersom vem avsändaren är också avgör intentionen och trovärdigheten i informationen.

Att försöka förstå om en avsändare är en betald påverkansagent eller inte är inte heller alltid lätt. Eftersom arbetet med att påverka oss pågått lika länge som diskussionerna i sig, är det svårt att veta vad som är vad: ett betalt troll – eller en person som påverkats av främmande intressen så mycket att hon internaliserat dem och gjort dem till “sina egna åsikter”.

Spännande är det dock att kolla under inlägg som är kritiska mot Ryssland och Kina. Där dyker det snabbt upp personer redo att försvara dessa främmande makter med näbbar och klor. Inte sällan från människor som uttrycker sig invandringskritiskt och nästan nationalistiskt i andra frågor – som rycker ut till främmande makters försvar, makter som hotar, stjäl och motarbetar Sverige och Europa.

Varför rusar ni till Kinas försvar?

Beatrice Timgren (sd) la igår ut ett klipp från ett anförande i Europaparlamentet, där hon kritiserar Kinas brist på yttrandefrihet och EU:s naiva globalism, som gör unionen beroende av Kina. Hon menar, i sann nationalistisk anda, att “våra industrier, våra jobb och våra värderingar” inte ska offras för “billigare handel” med kommunistdiktaturen, och att EU:s handelspolitik måste sätta “Sveriges och Europas intressen först”.

Ett uttalande som borde vara oproblematiskt ur ett nationalistiskt perspektiv (och faktiskt även ur ett klassiskt liberalt). Men kommentarerna fylls i stället av personer som annars ofta ger uttryck för vad som kan tolkas som nationalism – och som nu rusar till Kinas försvar på olika vis.

Vad gör att dessa konton gång på gång dyker upp under inlägg som kritiserar Kina och Ryssland? Varför brinner de för att ingen ska kritisera att Sveriges och Europas säkerhet och självförsörjning läggs i händerna på Ryssland eller Kina?

Jag tror inte att samtliga konton ovan är betalda av Peking eller Moskva, även om det inte är omöjligt att ett par är det. Framför allt handlar det om att det inom “alternativa” kretsar länge saknats ett ideologiskt skydd mot främmande makters aktiva arbete för att forma opinionen.

Det var inte länge sedan “alternativmedian” Nya Dagbladet åkte på bjudresa till Kina, och bara någon månad sedan flera europeiska “nationalister” åkte på bjudresa till Ryssland. Jag har själv blivit erbjuden liknande saker tidigare, men har faktiskt aldrig ens varit sugen.

När nationalister tar fel sida

Problemen med hat och hot på internet är verkliga. Men jag skulle säga att problemen med statspropaganda, bristande konsekvenstänk och anonyma hetsare är värre. När nu AI-genererade videoklipp blivit så verklighetstrogna att de nästan är omöjliga att avslöja lär det bli ännu värre.

Och det lär också bli spiken i kistan på det “fria”, anonyma internet. Och kanske var det aldrig anonymiteten som gav oss frihet, utan förmågan att veta vem som talade till oss, och varför. När den förmågan försvinner spelar det ingen roll hur “fritt” nätet är.

Men kanske är det också bäst så.

■

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 123 090 03 08.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare